Hans död förstörde mig och du är min tröst {M&M} [PAUSAD]

Del 6

~Nästa dag~
Jag vaknar av att min mobil plingar till flera gånger. Jag stönar tyst (inget misstolk tack) och öppnar ögonen. Jonas sover fortfarande. Jag tar upp min mobil från Jonas sängbord. Displayen visar 12.31 vilket betyder att tvillingarna kom hem för en halvtimme sedan ungefär. Jag låser upp min mobil och går in på meddelanden, den gröna appen med en vit pratbubbla på. Snabbt ser jag att jag fått 5 meddelanden från Gerd-Anne, 4 från Kjell-Erik, 26 från Martinus och 37 från Marcus. Utan att gå in på någon av chattarna trycker jag på hemknappen för att se hur många missade samtal jag fått. 3 från Gerd-Anne, 6 från Kjell-Erik, 28 från Martinus och 22 från Marcus. Jag skrattar lätt åt synen, jag nämnde ju aldrig att jag skulle dra till Trondheim som ligger 5 timmar (på ett ungefär) ifrån Trofors direkt.

"Vad skrattar du åt?"
Jag vänder mig mot Jonas som yttrat meningen (No shit Sherlock).

"Jag berättade aldrig för familjen Gunnarsen att jag åkte hit till dig"
Sade jag skrattande.

"Men Lisa då"
Säger han och begraver sitt huvud vid min hals. Hans hår kittlar på min hud vilket får mig att fnittra till.

Jag har berättat för honom om varför jag bor hos Gunnarsen osv. Jonas är själv adopterad vilket är varför han pratar svenska.

"De bryr sig ändå inte om mig så varför ska jag bry mig"

Han suckar men jag kan känna hur han ler mot min hals.

"Jag tänkte att vi kunde åka in till centrum idag för att shoppa lite, sen kan vi köpa lite till middagen och snacks eftersom att vi åt allt igår"
Säger han med sin otroligt sexiga morgonröst. Jag nickar glatt och skrattar lite tyst.

"Det blir nog bra, men jag borde nog ringa någon av tvillingarna för att berätta att jag är okej så de inte skickar polisen efter mig"
Säger jag och Jonas skrattar lätt innan han nickar. Jag tar upp min telefon och letar upp en av tvillingarnas nummer.

(Marcus perspektiv)
~Tidigare~
Jag, Martinus och Pappa hoppar ut från bilen som pappa fint parkerat på vår uppfart. Idag är det måndag men eftersom att klockan snart är tolv på dagen så slipper vi skolan men bara för idag. Pappa låser upp ytterdörren och vi alla tre går in i hallen. Vi möts av mamma som ser otroligt orolig ut.
"Mamma, har noe skjedd?"
Frågar Martinus henne lugnt.
"Lisa er borte! Hun har ikke vært hjemme sen lørdag!"
Säger hon stressat. Snabbt tar jag upp mobilen och försöker ringa Lisa men såklart svarar hon inte. Jag börjar själv bli ganska orolig över att det hänt något med henne eftersom att hon inte varit hemma på två dagar. Jag sparkar av mig mina skor och hänger prydligt upp min jacka på en galge. Vi alla fyra går och sätter oss i vardagsrummet där Emma redan sitter och kör några spel på sin mobil. Jag skickar sms och ringer gång på gång till Lisa i hopp om att hon ska svara vilket hon dock inte gör.

..

Det har snart gått en timme sedan vi kommit hem och Lisa har fortfarande inte svarat. Jag stänger av min mobil och lutar mig mot soffan jag sitter i samtidigt som jag suckar. Plötsligt hörs en hög ringsignal. Snabbt sätter jag mig upp och kollar på min mobil. Till min lättnad lyser Lisas namn upp. Snabbt trycker jag på den gröna knappen och för mobil mot mitt öra.
~Samtalet~
M: Hvor i helvete er du?!
L: chilla Marcus, jag mår bra och kommer hem.. imorgon tror jag.
M: Du svart aldri på spørsmålet mitt Lisa! Vi e-..
~Samtal Slut~
Jag suckar irriterat. Hon klickade mig. Fan!
"Hva sa hun?!"
Undrade Mamma som troligen förstått att det var Lisa som ringde efter det jag yttrat.
"At hun mår bra og kommer hjem i morgen, sen klikket hun meg"
Säger jag frustrerat. Mamma nickar oroligt innan hon fortsätter med att göra lunch.
Vart är hon någonstans?
———————————————————————————
Rösta & kommentera✨