Just nu stod jag utanför Gunnarsens hus. Jag låser upp dörren med en nyckel jag fått för något år sedan av Gerd-Anne. Klockan var ungefär tio på kvällen då jag åkte från Jonas vid klockan fem, alltså för ungefär fem timmar sedan.
~Flashback~
"Jag vill inte att du ska åka bby"
Jag vänder mig mot Jonas som nu står framför mig med ett ledsamt ansiktsuttryck."Inte jag heller Jonas men jag måste tyvärr, men du kommer ju till Trofors på fredag, det är om tre dagar så vi klarar nog att vara utan varandra tills dess, vi kan ju prata FaceTime"
Säger jag och går mot honom.Han nickar och ler svagt. Jag lutar mig fram för att kyssa honom på läpparna. Han besvarar snabbt kyssen. Vi släpper ifrån och jag börjar gå mot ytterdörren. Jag öppnar den och går ut från Jonas fina och stora hus.
"Jag kommer sakna dig älskling"
Säger jag och ler mot honom."Jag med"
Säger han och kysser mig länge.
När vi släpper ifrån kyssen vänder jag mig om och börjar gå mot tågstationen. Den här killen gör mig galen.~Flashback slut~
Ytterdörren öppnas och jag går tyst in för att ingen ska märka mig vilket inte går så bra då Kjell-Erik sitter på en stol i hallen. Han ser ganska så arg ut.
"Och vart har du varit någonstans då unga dam?"
Utbrister han argt när han ser mig."Jag är trött, kan vi ta det imorgon kväll istället?"
Kjell-Erik suckar men nickar. Såklart han gör. Deras familj bryr sig ju knappt om mig längre.
Snabbt går jag upp på mitt rum och låser efter mig. Jag antar att M&M gått och lagt sig då det är skola imorgon vilket jag också borde göra eftersom att jag skolkat de två senaste dagarna.Jag byter om till en hoddie som jag snott av Jonas innan jag lägger mig ner under mitt täcke. Hans lukt är magiskt, den luktar så gott.
Jag blundar och tänker på Jonas, min Jonas.-
~Nästa dag~
Jag vaknar av mitt irriterande alarm. Snabbt stänger jag av det och kollar på klockan, 07.32. Jag suckar innan jag ställer mig upp. Jag låser upp min dörr och går ut från mitt rum. Hoodien har jag fortfarande på mig men den är ner till knäna så jag skiter i att ta på mig byxor. Jag kollar åt sidan och ser Marcus och Martinus som går ut från deras rum men stannar upp i sina rörelser när de ser mig. Jag himlar med ögonen innan jag går nerför trappan och in i köket där resten av familjen Gunnarsen sitter.
"Godmorgon Marcus, Godmorgon Martinus"
Säger Gerd-Anne som om jag inte finns. Jag suckar innan jag sätter mig ner på en av stolarna vid köksbordet där frukosten står uppdukad. Jag tänker som precis ta en av dom färdig rostade mackorna när Martinus hinner före. Han flinar åt mig. Jag suckar och lägger armarna i kors då det var den sista rostade mackan och jag orkar inte göra en ny. Alla i familjen börjar plötsligt skratta för något som hände på konserten som dom hade i Bergen. Min mobil som ligger på matbordet vid mig börjar surra och vibrera. Allas blickar vänds mot mig som inte svarat ännu. Jag suckar innan jag tar upp min mobil och blir genast glad när jag ser vem det är som ringer. Snabbt trycker jag på den gröna knappen och för min mobil till mitt öra."Hej babe"
Säger jag glatt samtidigt som jag reser mig upp från bordet. Familjen Gunnarsen återgår till att skratta och berätta roliga saker som hänt, de bryr sig alltså inte ett dugg om att jag använder mobilen under frukosten som man egentligen inte får. Jag kollar på Marcus som konstigt nog har sin blick på mig. Han kollar frågandes på mig men jag struntar i honom för att istället fortsätta prata med Jonas.
———————————————————————————
Sorry för dålig uppdatering men det är mycket just nu och därför har jag inte haft tid att läsa igenom och posta delarna..Men jag ska försöka så gott jag kan!
Rösta & Kommentera✨

VOCÊ ESTÁ LENDO
Hans död förstörde mig och du är min tröst {M&M} [PAUSAD]
Fanfic"Mamma? Pappa?" Ropade jag högt. Inget svar fick jag tillbaka. Vart är jag? Den gula fjärilen jag följt efter satte sig på min hand. "Vart är mamma och pappa?" Frågade jag fjärilen, den flög iväg. "Erik! Kolla vad jag hittat! Den lilla flickan kan v...