Hans död förstörde mig och du är min tröst {M&M} [PAUSAD]

Del 9

"Lisa, hører du hva jeg sier?"
Frågar min tråkiga mattelärare. Jag kollar frågandes på henne. Hon suckar.
"OK, da vil noen annen svare på spørsmålet mitt"
Säger hon och pekar på någon som räcker upp sin hand i luften.

..

"Är du seriös?"
Frågar Kajsa, min svenska kompis mig som lägger in sina matte böcker i sitt skåp. Jag nickar.
"Japp! Jonas är verkligen världens bästa kille! Han är så gullig, snäll, omtänksam och jävligt snygg om jag ska vara ärlig"
Säger jag till henne.
"Såå, har ni.. du vet.. haft sex?"
Jag kollar chockat på henne efter hennes nyss yttrade mening.
"Men gud Kajsa! Såklart inte! Jag skulle aldrig ha sex med någon jag precis träffat"
Säger jag fortfarande chockat.
Hon skrattar lätt.

"Förlåt men jag tänkte bara, ni var hemma själva och ni har ju ändå chattat ganska mycket Såå.. aaa plus så kan han ju vara en pedofil"
Säger hon och jag skakar på huvudet.

"Han är ingen pedofil iallafall"

Säger jag och vi skrattar.

"Men vi ses efter lektionen då"
Säger hon och jag nickar.

"Ses"

Efter jag sagt det går vi åt två olika håll då hon har hemkunskap och jag har NO.

Snabbt inser jag att alla gått in på sina lektioner då ingen är i korridoren och det är helt tyst.

Jag skriker till när någon drar in mig i ett rum. Personen trycker upp mig mot väggen och jag gnyr till av smärtan.

"Vafan Marcus, släpp ner mig"
Säger jag så fort jag ser vem det är.
Han skrattar men skakar på huvudet.

"Hvor i helvete har du vært de siste dagene?!"

Frågar han argt men ändå kan jag höra lite oro i hans röst.

"Hos en kompis hurså?"

"Vi har vært veldige bekymret! Eller jeg og Martinus har det" säger han och släpper greppet han har om mig och backar bakåt lite.

"Som om ni ens bryr er!"

Säger jag och fnyser.

"Jag var hos någon som är tio gånger bättre än dig och din familj! De två senaste åren har ni knappt brytt er om mig! Det är som om jag är osynlig! Som om jag inte är välkommen hos er mer! De ända dina föräldrar bryr sig om är dig och din bortskämda tvillingbror! Jag får göra allt skitjobb som om jag är er städerska eller en jävla barnvakt! Jag önska att jag aldrig blev räddad den dagen jag höll på att bli kidnappad för då kanske jag skulle varit död just nu!"
Skriker jag argt i Marcus ansikte. Chockat kollar han på mig.

"Unnskyld, jeg visste ikke"
Säger han stumt.

"Såklart du eller någon i din jävla familj vet! Ni har ju inte direkt frågat mig! Ser ni inte hur jag mår?! Ser ni inte hur fucking dåligt jag mår?! Tack gode gud så har jag träffat Jonas och han är så jävla mycket bättre än er!"

Med det sagt springer jag ut från rummet och in på närmaste toalett. Jag tar upp ett rakblad från min väska som jag alltid har med mig. Utan att tveka drar jag rakbladet mot min arm så det börjar blöda men känslan av smärta är otroligt skön.

Ett sträck för att jag finns

Ett sträck för familjen Gunnarsen

Ett sträck för att Jonas inte är här

———————————————————————————
Självskadebeteende är inte okej och ni som skär er själva borde genast sluta och försöka skaffa hjälp! Jag finns alltid om det skulle vara något, ly❤️

SORRY FÖR VÄRLDENS SÄMSTA DEL!!
Men kom ihåg att jag skrev det här för några månader sedan..

Rösta & Kommentera✨