Idag är det fredag vilket betyder att Jonas kommer idag! Jag är Såå taggad! Men först är det ju skola.. suck. I onsdags när jag pratade med Mr och Ms Gunnarsen om vart jag hade varit och så brydde de sig ärligt talat inte. De lyssnade knappt men det var ju dom som ville ha det där jävla samtalet. Jag sa också att samma kompis ska komma idag men de vet inte att det är en han och att han heter Jonas.
-
Jag satt på min SO lektion och lyssnade på min tråkiga lärare. Min mobil plingar plötsligt till vilket gör så att min lärares uppmärksamhet hamnar på mig.
"Lisa! Ingen mobiltelefoner i klasserommet!"
Säger hon argt men jag iggar henne, tar upp min mobil från min bakficka på mina jeans. Snabbt ser jag vem smset kommer ifrån, Jonas.
J: kolla ut genom fönstret
Stod det på smset. Snabbt vänder jag min blick ut genom fönstret och ser Jonas stå där. Jag lyser snabbt upp i ett leende och börjar plocka ihop mina SO grejer. När jag ställer mig upp slutar min lärare berätta om andra världskriget och kollar på mig.
"Og hvor skal du et sted unge dame?"
(Och vart ska du någonstans unga dam?)Frågar hon strängt. Allas blickar vänds mot mig vilket får mig att himla med ögonen innan jag går mot dörren. Jag kan känna allas blickar bränna i min nacke. Jag vänder mig om mot min lärare och ler.
"Jag har annat för mig"
Säger jag och ska precis vända mig om när jag möter Martinus undrade blick. Jag struntar i honom och går istället ut från klassrummet. Snabbt går jag till mitt skåp för att hämta min väska, jacka och mina skor. Jag stänger mitt skåp och ska precis vända mig om när jag känner ett par starka armar runt min midja. Jonas lägger sin haka på min axel och ler.
"Jag har saknat dig bby"
Säger han innan jag vänder mig om och kysser honom länge på läpparna. När vi släppt ifrån tar jag på mig min jacka och mina skor. Jag kollar på Jonas och möter hans fina ögon, plötsligt vänder han sitt huvud åt andra hållet och hostar några gånger innan han vänder sig mot mig igen.
"Är du förkyld?"
Frågar jag oroligt och han skakar på huvudet. Jag kollar osäkert på honom men struntar i det, det var säkert inget allvarligt.
Han flätar samman våra händer innan vi beger oss ut från skolan och "hemåt" mot Gunnarsens hus.-
"Är det där min hoddie Lisa?"
Frågar Jonas skrattande. Genast kollar jag ner i marken och rodnar.
"Den är så mysig och luktar dig"
Säger jag och kollar upp på Jonas som ler mot mig. Han kysser mig på munnen länge. Jag besvarar kyssen. Han puttar lätt ner mig i sängen med honom över mig. Jag sveper med min tunga vid hans läppar och snabbt ger han mig inträde. Våra tungor börjar vilt leka med varandra och våra händer är lite överallt på varandras kroppar.Hastigt öppnas min dörr och genast slutar vi. Jag suckar när jag ser de två tvillingarna i dörröppningen. Jag kollar på Jonas som rodnar något enormt.
"Vad?!"
Fräser jag irriterat till de två tvillingar som chockat kollar på oss.
"Hvem i helvete er han?!"
Utbrister Martinus."Han är en äkta kompis, stick!"
Ryter jag irriterat och snabbt stänger tvillingarna min dörr."Du är söt när du rodnar älskling"
Viskar jag till Jonas vilket får honom att rodna ännu mer. Jag kysser honom på nästippen innan jag ställer mig upp för att låsa min dörr som jag tydligen glömt att göra innan."Och du är söt när du är arg och irriterad"
Säger han och jag skrattar smått.
"Vad ska vi göra nu då?"
Frågar jag Jonas."Netflix?"
Jag nickar och tar fram min Mac book dator.
Vi sätter på Vaiana då vi inte hittar något annat att se på.Halva filmen har snart gått och jag pausar den. Jonas kollar frågandes på mig.
"Vad är vi Jonas?"
Han kollar på mig med ett osäkert leende.
"Jag skulle vela kalla dig min Lisa"
Jag skiner upp i ett leende. Jag kysser honom snabbt.
"Då är vi ett par då"
Ler jag glatt. Vi sätter på Vaiana igen. Jonas håller min hand och jag lutar mitt huvud mot hans axel. Jag vill aldrig att det här ska ta slut.
———————————————————————————
Lisa och Jonas alltså!;)Eller?
Rösta & Kommentera✨
VOCÊ ESTÁ LENDO
Hans död förstörde mig och du är min tröst {M&M} [PAUSAD]
Fanfic"Mamma? Pappa?" Ropade jag högt. Inget svar fick jag tillbaka. Vart är jag? Den gula fjärilen jag följt efter satte sig på min hand. "Vart är mamma och pappa?" Frågade jag fjärilen, den flög iväg. "Erik! Kolla vad jag hittat! Den lilla flickan kan v...