V Ä R D E L Ö S

Del 12

Sashas perspektiv

Jag och mamma satt vid köksbordet och skrattade åt pappa som stod vid vasken och diskade undan våra tallrikar efter den fantastiskt goda pizzan.
"Vad skrattar ni åt?" Frågade pappa förvirrat men jag och mamma fortsatte bara att skratta hysteriskt.
"Du har bubblor från diskmedlet i håret." Sa mamma skrattandes vilket fick mig att skratta ännu mer. Fråga mig inte varför vi skrattade så mycket, antar att vi var övertrötta.
"Ni är så konstiga." Sa pappa samtidigt som han började småskratta åt oss. Han tog handduken och torkade bort bubblorna när det ringde på dörren.
"Sasha kan du öppna?" Jag reste mig från köksbordet och kollade på mamma en sista gång innan jag gick ut från köket och såg henne torka bort en tår från kinden efter vår skrattattack. Jag skrattade lågt samtidigt som jag gick mot ytterdörren. Jag tog tag i dörrhandtaget och öppnade dörren men stängde den snabbt när jag såg vem det var. Vad fan gör han här? Min puls ökade och jag svalde hårt. Ännu en knackning från dörren fick mig att hoppa till.
"Sasha! Kan du snälla öppna dörren!" Ropade mamma från köket. Motvilligt öppnade jag dörren.
"Du kan inte vara här, gå." Sa jag med låg röst till honom så mamma och pappa inte skulle höra. Han kollade på mig med en förvirrad blick men jag stängde dörren innan han hann säga något.

"Vem var det?" Frågade mamma när hon märkte att jag hade kommit tillbaka till köket.
"Det var någon som vilje sälja nån tidning eller nåt." Sa jag och ryckte på axlarna. Hon nickade som svar och återvände blicken till mobilen där hon antagligen satt och scrollade igenom flödet på Facebook.
"Jag går upp på mitt rum, tack för maten."
"Tack för att du handlade." Sa pappa innan jag försvann upp för trappan. Jag gick in till badrummet och hade en liten spakväll. Jag tog en lång dusch, rakade benen, smorde in hela kroppen, la på en ansiktsmask och lyssnade på musik. Jag vet inte hur länge jag var inne på badrummet men när jag kände att jag var klar så gick jag till mitt rum med handduken virad runt kroppen. Jag nynnade på en låt samtidigt som jag gick mot garderoben och tog ut ett par trosor och min pyjamas.

"Jävlar, trodde aldrig jag skulle få se dig i enbart en handduk." Jag hoppade överraskat och tog ett hårt grepp om dörrhandtaget jag hade ett grepp om. När jag såg att det var Aaron blev jag lugn men det ändrades snabbt.
"Vad fan gör du i mitt rum?!" Viskade jag fast med en bestämd ton. Jag ville inte att mamma och pappa skulle komma upp och se honom i mitt rum.
"Du stängde ju dörren mitt i ansiktet på mig innan så jag bestämde mig för att vänta på dig här."
"Varför?" Jag slet åt mig filten som hängde på min skrivbordsstol och drog den runt kroppen.
"För jag vill prata med dig?" Sa han som om att det var självklart.
"Men jag vill inte ha med dig att göra." Han höjde på ögonbrynet och reste sig upp från sängen han satt på och började långsamt gå mot mig.
"Tror jag inte på. Jag tror du vill ha mig mer än du tror, bara kolla hur du reagerar när jag är nära dig." Han stod nu framför mig och jag kunde inte andas. Han drog sin hand på min arm och hela min kropp rös till. Han log nöjt mot mig och jag gjorde allt i min makt för att min kropp inte skulle reagera på hans beröring. Han lutade sig nära mig, så nära att hans panna vilade mot min panna. Inombords skakade hela jag. Varför just han? Kunde det inte vara någon annan? Varför just killen som bara skriker trubbel?

En knackning på min dörr fick mig att nästan kissa på mig. I ren panik puttade jag bort Aaron och höll handen mot dörren så personen på andra sidan inte skulle kunna öppna den. Eller ja, jag är inte så stark så jag kan hindra någon att öppna en dörr men jaja.
"Ja?!" Sa jag och försökte få min andning under kontroll.
"Kan jag få komma in?" Hörde jag pappas oskyldiga röst på andra sidan.
"Nej!" Skrek jag och såg i ögonvrån hur road Aaron var över hela situationen.
"Förlåt pappa, jag är inte påklädd. Jag har precis duschat." Fortsatte jag.
"Jaha okej, men när du är påklädd så kanske du kan hjälpa mig att hänga upp tvätten?"
"Ja klart. Ge mig tio minuter så kommer jag sen." Sa jag och försökte undvika att tänka på att jag stod halvnaken med Aaron bakom mig.
"Okej." Sa pappa och jag hörde hur han försvann ner för trappan igen. Jag lutade huvudet mot dörren och släppte ut en suck av lättnad innan jag vände mig om mot Aaron som nu stod och kollade i min bokhylla.

"Seriöst Aaron vad gör du här?" Han vände sig mot mig och började pilla på boken han har i handen.
"Jag vill bara se till så du är okej. Jag vet att James har gjort saker mot dig innan så ja.. Är du okej?" Han la boken på skrivbordet och gick närmre mig.
"Jag är okej, han gjorde inget."
"Han gjorde inget fysiskt, men jag kunde se hur han påverkade dig psykiskt." Jag kollade ner i marken.
"Det gjorde han inte. " Han himlade med ögonen mot mig.
"Men skojar du? Du flydde ju från pizzerian bara för att han var där inne! Jag svär om han har gjort någonting mot dig så kommer jag bokstavligt talat slå ut hans tänder." Hans röst höll på att brytas på slutet för han var så arg.
"Varför bryr du dig? Mitt liv var så mycket enklare innan du började blanda dig i allt som händer i min omgivning. Kan du inte gå tillbaka till att bli den populära killen på skolan som bara bryr sig om nästa tjej han ska trycka kuken i." Han skrattade till och drog handen genom håret.
"Vad fan är det nu som är så kul?" Sa jag irriterat och la armarna i kors över bröstet.
"Jag trodde aldrig jag skulle få höra dig säga det ordet." Sa han roat samtidigt som hans mungipa började rycka till.
"Vilket ord?" Jag lät fortfarande lika irriterad.
"Kuk." Skrattade han fram.
"Men snälla.. är du 12 år eller?" Jag himlade med ögonen och vände mig om samtidigt som jag drog händerna igenom håret.
"På riktigt nu Aaron. Varför är du här?" Jag vände mig om och såg rätt in i hans ögon.
"För att du får mig att bli så sjukt intresserad av dig." Sa han självsäkert. Jag svalde hårt och kände hur andningen blev tyngre. Han tog ett steg närmre mig och jag ville backa men min kropp stod som fastfrusen.
"Varför?" Viskade jag fram.
"Varför? För att du bryr dig om andra, du skiter i vad folk tycker om dig och dessutom är du så in i helvetes snygg." Nu tappade jag andan. Han tog det sista steget fram mot mig så han nu stod några millimeter från mig. Han lutade huvudet mot mitt så vi andades samma luft.
"Hur ska jag kunna veta om du talar sanning eller bara pratar skit för att få mig i säng?" Det kom ut som en väldigt tyst viskning eftersom jag hade andan i halsen.
"Du får väl vänta och se efter själv." Jag hann inte svara innan hans läppar kraschade på mina. Mina händer letade sig upp till hans hår och hans händer gled runt min midja. Kyssarna blev mer intensiva och Aarons händer gled ner och smekte min rumpa. Hans läppar fortsatte kyssa ner mot min hals samtidigt som hans ena hand gled ner mot mitt ben och lyfte upp det. Så nu står jag på ett ben och hånglar med Aaron i mitt rum, endast klädd i en handduk och jag älskar det. Jag bet mig i läppen när hans läppar utforskade min hals innan dom kom upp till min mun igen. Även om min kropp skriker efter honom så kan vi inte gå längre än såhär. Jag vill inte att någon ska få reda på detta, för rykten sprids fort och den personen jag inte vill ska veta är Casey. Får hon reda på detta så kommer skolan få reda på min värsta mardröm och det får inte hända. Motvilligt släpper jag Aaron och backar. Hans händer glider av min kropp och jag saknar redan känslan av hans beröring.

"Aaron du måste lova mig att inte berätta detta för någon."
"Varför inte?" Jag suckade.
"Snälla, bara lova." Jag kollade bedjande in i hans ögon.
"Jag lovar." Hans händer tog tag i mina och knöt ihop dom med hans. Jag har aldrig sett honom såhär. På något sätt är han kärleksfull. Han bryr sig. Denna sidan av Aaron trodde jag aldrig fanns.
"Jag måste gå." Han släppte mina händer och tog tag i mitt ansikte.
"Hejdå snygging." Han flinade och kysste mig en sista gång innan han försvann genom fönstret. Jag sprang fram till fönstret och såg honom gå iväg. Förvirrad slängde jag mig på sängen och tänkte på allt som hände precis. Är vi något nu? Eller är allt bara ett spel? En sak är säker, jag har fått känslor för Aaron.