"Tack för maten Gerd-Anne"
Säger jag vilket Jonas också gör strax efter mig.Hon ler mot oss som svar. Vi besvarar hennes leende innan vi beger oss upp på mitt rum.
"Jag är trött och vill gå och lägga mig nu"
Säger jag till Jonas samtidigt som jag lägger mig slarvigt ner på sängen."Vi kan gå och lägga oss om du vill"
Säger han och ler mot mig. Jag nickar och kysser honom mjuk på läpparna.-
Klockan är nu halv ett på natten.. vi gick och la oss för fyra timmar sedan och jag har inte lyckats somna ännu. Vi åt nämligen en sen middag. Jag vet inte om Jonas sover då jag ligger med min rygg mot honom.
"Vaken?"
Frågar jag Jonas som genast hummar till svars. Jag vänder mig mot honom och lägger min ena hand på hans kind. Han öppnar sina fina gröna ögon och besvarar mitt leende."Du vet att jag åker hem imorgon va?"
"Påminn mig inte Jonas!"
Säger jag smått irriterat men ledsamt."Vi kommer inte kunna ses på flera månader"
Fortsätter jag sedan vilket får en ensam tår att lämna honom."Nej gråt inte bby"
Säger jag och torkar bort hans tår med min tumme. Jag tar tag i hans hand och drar honom upp på fötter. Han kollar frågandes på mig."Eftersom att du åker hem imorgon så tänkte jag att vi kunde vara lite ensamma Såå jag tänkte att vi kunde tälta inatt"
Säger jag glatt till honom."Du kom på det nu va?"
Frågade han och skrattade.
Jag skrattade till lite men nickade svagt."Men det låter som en rolig ide!"
Fortsätter han sedan vilket får mig att le stort. Vi tar på oss lite varmare kläder innan vi beger oss ner till köket där vi packar ner lite mackor som vi snabbt gör. Vi går sedan till hallen för att sätta på oss våra ytterkläder och vinterskor. Jag skriver också en lapp till familjen Gunnarsen, lappen lägger jag på köksbordet.När vi tagit på oss ytterkläderna beger vi oss ut mot förrådet där vi hittar ett tält. Vi börjar sedan gå för att hitta någonstans där vi kan sätta upp tältet.
-
"Äntligen klara bby"
Säger jag glatt.
Jonas nickar instämmande. Vi slog upp vårt tält vid en sjö, det brukar nästan aldrig vara någon här så förhoppningsvis blir vi ensamma imorgon också."Kan vi inte ta några fina bilder på oss två?"
Frågar jag och Jonas nickar leendes. Vi tar några fina bilder tillsammans innan vi bestämmer oss för att vi tagit tillräckligt många."Ska vi gå och lägga oss nu?"
Frågar Jonas och gäspar. Jag nickar. Jag kollar klockan på min mobil som visar 02.43.Jag tar av mig mina mjukis byxor och lägger mig sedan ner under ett täcke vi tagit med oss.
Jonas tar av sig sin tröja som vanligt och lägger sig sedan ner bredvid mig. Jag vänder mig mot honom och vi möts i en passionerad kyss."Kommer du ihåg vad du gjorde mot mig i fredags bby?"
Frågar plötsligt Jonas."Ja"
Säger jag tyst. Hans ena hand börjar smeka mina höfter vilket får mig att rysa av välbehag."Du har ju inte fått din hämnd ännu"
Säger han och skrattar svagt."Trodde du glömt bort det! Fan!"
Säger jag och skrattar."Skulle aldrig glömma bort något sådant bby"
Viskar han sensuellt i mitt öra vilket får mig att rysa ännu mer. Hans hand läggs på mina trosor. Han börjar massera mig utanpå mina trosor. Hans andra hand letar sig in under hoodien jag har på mig, som såklart är Jonas. Han knäpper upp min BH och lägger den sedan åt sidan. Jonas attackerar mina läppar. Kyssarna övergår snart till hångel. Jonas sätter sig gränsle över mig. Han tar bort sin hand från min trosa och börjar istället massera mina bröst med båda hans händer. Jag stönar tyst i hans mun av hans handling. Han slutar att massera mina bröst för att istället lägga sig ner bredvid mig."Godnatt då"
Säger Jonas och jag gnyr till."Snälla bby"
Ber jag men han kysser mig bara på läpparna och blundar sedan."Men om jag gör såhär, ska vi fortsätta då?"
———————————————————————————
Oj oj, här går det hett till;)Rösta & Kommentera✨
ESTÁS LEYENDO
Hans död förstörde mig och du är min tröst {M&M} [PAUSAD]
Fanfic"Mamma? Pappa?" Ropade jag högt. Inget svar fick jag tillbaka. Vart är jag? Den gula fjärilen jag följt efter satte sig på min hand. "Vart är mamma och pappa?" Frågade jag fjärilen, den flög iväg. "Erik! Kolla vad jag hittat! Den lilla flickan kan v...