militarylove - prolog

926 22 4
oleh dujagklockansix
oleh dujagklockansix
                                    
                                              (låtar jag lyssnade under jag skrev denna prolog: i'm a mess-ed sheeran, sing-ed sheeran, timebomb-all time low, A song about a girl-luke cutforth, life of the party-shawn mendes)
                          Sam/samanthas perspektiv
                          Jag såg honom. Gåendes nerför en rulltrappa, med två väskor i vardera hand och en slängd över ryggen. Han kollade runt sig själv, i sökes efter någon. Någon som betydde ytterst mycket för honom. Han kom nerför rulltrappan, såg sig omkrig och fastnade sedan med blicken på mig. Ett leende spreds över hans läppar medans han började gå snabbt emot mig. Jag började gå mot honom tills vi stod några centimeter från varandra. Sedan kunde jag inte bärga mig längre, jag slängde armarna runt halsen på honom och började gråta, inte dåliga tårar, bara bra tårar. Som när du är så inligt glad så du inte kan uttrycka dig iord. Tårarna säger dom orden man inte kan säga i sånna tillfällen. 

                          Han svarade med att omfamna mig medans han lyfte upp mig. Han grät inte men hans tårkanal började vattnas. Jag grävde in huvudet i hans nacke. Hans doft. Det var som han aldrig hade åkt iväg. Allt var bara så rätt, jag i hans armar och tillsammans. "Jag har saknat dig så inuta helvete sammi," mumlade han i brist på ord. "Och jag har saknat dig och dina svordommar." Svarade jag. Han svarade med sitt skrockade skratt. Hans underbara, sötaste och vackraste skratt. Jag älskade hans skratt, bara hans närhet gjorde mig svag på benen.
                          Jag lyfte på huvudet från hans nacke och kollade upp in i hans ögon. "Gråt inte," sa han och torkade mina tårar som hade runnit ner över mina kinder med sin tumme. "Jag kan inte rå för det," svarade jag och kysste honom på läpparna. Hans läppar, som jag hade saknat så inligt mycket. Han kysste mig tillbaka medans han kramade mig hårdare.
                          "Du är ett riktigt mirakel,"mumlade jag medans han kramade om mig. "Jag vet." svarade han.
                          han var ett mirakel,  bara att han hade överlevt är ett mirakel.
                          -
                          HejHej, detta är prologen till militarylove. Hoppas ni tyckte om den. rösta&kommentera.
                          nästa kapitel kommer ut på söndag eller måndag!
                          xoxo tove.♥