Hans död förstörde mig och du är min tröst {M&M} [PAUSAD]

Del 22

Jag vaknar hastigt utav Jonas som hostar väldigt mycket.

"Jonas?"

Frågar jag ut i mörkret men får inget svar. Jag vänder mig om men Jonas ligger inte bredvid mig. Jag bestämmer mig för att ställa mig upp och leta efter honom. Jag följer efter hostningarna och ser snabbt badrumsdörren som står lite på glänt. Det är tänt där inne så jag går dit. Jag öppnar badrumsdörren så den står helt öppen och flämtar till av synen.

"Men kära nån!"

Utbrister jag snabbt. Han vänder sig mot mig innan han kollapsar ihop på golvet. Jag är snabbt nere vid honom.

"Jonas?! Jonas hör du mig?!"
Frågar jag oroligt gång på gång. Jag ruskar på honom men han ligger kvar där medvetslös på golvet.

Jag springer till Jonas rum för att hämta min mobil. Snabbt tar jag den från sängbordet innan jag springer tillbaka till badrummet. Jag knappar in 112 innan jag sätter mig ner på knä och lägger Jonas huvud i mina knän. Det går några signaler innan någon svarar.

"Hej du har kommit till larmcentralen, vad kan jag hjälpa dig med?"

Frågar kvinnan som svarat.

"M..min pojkvän har hostat upp en massa b..blod och är helt medvetslös, han har lungcancer och ska läggas in nästa vecka"

Säger jag snabbt men kvinnan på andra sidan linjen verkar uppfatta det jag sagt.

"Okej, har han någon puls?"

Snabbt lägger jag två av mina fingrar på sidan av hans hals.

"Den är väldigt svag men den finns där"

Säger jag skakigt samtidigt som tårar rinner nerför mina kinder.

"Vi skickar en ambulans till er direkt! Vart bor ni?"

Jag ger henne adressen innan vi lägger på.

Jag lägger ner min mobil på badrumsgolvet och smeker hans kindben medan mina tårar landar i hans ansikte.

"Snälla vakna bby, låt det inte vara något allvarligt"

Säger jag tyst och snyftar till samtidigt som jag smeker hans kind.

Jag tar återigen upp min mobil men letar istället upp Martinus bland mina kontakter. Klockan är 04.32 vilket betyder att det finns en stor risk för att han sover då han har skola imorgon.

Jag trycker på hans nummer, några signaler hörs innan jag kommer fram till röstbrevlådan. Fan också! Jag fortsätter ringa honom några gånger men ger sedan upp hoppet. Istället letar jag upp Marcus nummer. Jag ringer honom men kommer direkt till röstbrevlådan vilket troligen betyder att han har "stör ej" läge på, som vanligt. Svaga läten från sirener får min uppmärksamhet. Ljuden blir högre och högre för varje sekund som går.

"Du måste blir bra igen älskling"

Viskar jag tyst innan jag kysser honom på pannan. Försiktigt byter jag ut mina knän mot en handduk som han kan vila sitt huvud på istället. Jag ställer mig sedan upp och springer nerför trapporna.

Jag öppnar dörren och går ut i den tidiga aprilluften. Två ambulansmän hoppar ut från ambulansbilen som stannat precis utanför Jonas hus. De följer med mig upp till Jonas.

De kollar hans puls och försöker väcka honom vilket de misslyckas med. De hämtar en bår som de lägger honom på och bär sedan ner honom ut till ambulansbilen där dom lägger ner honom på en hård säng (ni vet sånna som ambulanser har). Med ett par mjukis shorts och Jonas orangea hoodie sätter jag mig i ambulansen bredvid min medvetslösa pojkvän. Jag tar hans hand och klämmer den hårt. Tårarna låter jag rinna ljudlöst nerför mina smått röda kinder. Jag skickar iväg att snabbt sms till Martinus innan vi börjar röra oss mot sjukhuset.

Jag kollar upp mot ambulansmannen som satt sig bak med mig och Jonas. Han sätter i nålar, tar blodtryck, kollar hjärtat och gud vet vad han gör.

Han tar upp en telefon som hänger på väggen och för den mot hans öra.

"Ja, vi kommer in med en medvetslös ungdom som har lungcancer, ja det är prio ett, hans puls är låg"

Jag känner hur jag börjar skaka av hans ord, tänk om Jonas inte överlever!
———————————————————————————
...

Nya, bättre och mer välorganiserade böcker är påväg så stay turned!

Rösta & Kommentera✨