Jag kommer att finna dig snart igen!

Jag kommer finna dig snart igen

Kapitel 1: sommarlov!☀️🍦

Hejdå, sa jag till min bästis Dina!

Hejdå Wilma, sa Dina till mig. Vi kramade om varandra. Sen kom min morfar och hämtade mig. Jag skulle till hans hästgård och träffa min andra bästa vän Tora. Jag saknar henne fruktansvärt mycket! Hennes stora kloka ögon! Sin mjuka gula päls! Juste! Det sa jag inte. Hon är min häst. Jag brukar vara hos morfar under hela sommarlovet. När jag sitter på Toras rygg....... Då känner jag mig så.... Så.... Fri!!!! Hon är så härlig! Morfar stannade bilen. Niihi. TORA, nästan skrek jag och sprang till hennes box. Jag öppnade boxdörren och kastade mig runt hennes hals. Tora, snyftade jag fram mellen mina glädjetårar. Hallå, sa morfar bakom mig. Jag hoppade högt i luften. Ska du inte ta en tur i skogen, frågade morfar? Jo, sa jag och sprang och hämtade tränset och ryktborstar. Jag ryktade henne noga! Sen tränsade jag henne och ledde ut henne. Sen satt upp.

Vi tog en lugn skrittur och travade lite då och då. Jag pratade lugnt med henne om lite alt möjligt. Skolan, om hur mycket jag saknade henne, om hur det ska bli att börja fyran och hur mycket jag saknade Dina redan! När vi kom fram såg morfar lite fundersam ut!! Vad är det morfar, frågade jag? Morfar hoppade till. Ehhm........ Det är en sak Wilma, sa han tveksamt. Ja, svarade jag. Tora är gammal! 20 år om man ska vara exakt, sa han. Hon ska få ett föl. Men det här är inte säkert!! Men man tror inte hon kommer klara sig. Allting blev tomt. Inte min Tora! Min bästa vän! Varför hon?!?! Jag hoppade av och sprang raka vägen upp på mitt rum som jag hade när jag var hos morfar. Wilma! Wilma! Hörde jag morfar ropa efter mig. Men jag tänkte inte stanna!!! Dör Tora så dör jag med!! Jag kastade mig på sängen och grät! Länge grät jag!

MAT, skrek morfar nerifrån. Kommer, sa jag med skakig röst. Jag var tvungen att få något i magen! Sen kan jag tillbringa de sista månader? Det kanske bara är dagar kvar! Jag kände tårarna trycka på där bak. Men jag höll de inne! Jag smög ner för trappen. Morfar, sa jag. Här borta, sa han. Jag gick ut på verandan. Där satt morfar och åt köttbullar med makaroner. Hej, sa jag lite försiktigt. Hej, sa morfar. Är du glad nu? Inte helt, sa jag. Jag undrar bara när ska Tora föla? Om 3 veckor så kan du inte rida henne mer! Då får hon ta det lugnt, sa han. Och om 1 månad händer det. Okej, sa jag lite tyst!