Blommor under kudden, båda drömde om varann ~ Dante Lindhe

Kapitel 2

Vi ser Carmelo stå på scenen och fixa någon och strax därefter kommer killarna ut på scenen springandes med en varsin gigantisk badboll som de kastar ut i publiken.

De börjar med Farväl och eftersom jag verkligen har börjat älska den låten så står jag där ganska långt bak och filmar hela låten samtidigt som jag sjunger med. Jag är den enda av de som står runt omkring mig som kan låten.

"Är det här en låt från det nya albumet eller?" säger en av tjejerna framför mig och skrattar. Jag börjar fundera på hur många låtar de ens har lyssnat på.

Låten slutar och alla skriker och applåderar.

"Mitt namn är Ludwig Kronstrand aka den vildaste av alla fucking legender på Västerbron, bredvid mig har vi Noel prinsen Flike och Dante pretty-motherfucking-boy Lindhe och där bak har vi Axel Jiggy Liljefors Jansson och tillsammans är det vi som är Hovah!" säger Ludwig.

Skriket som uppstår har inga gränser. Sen börjar OMG spelas. Än en gång är jag den enda runtomkring mig som kan den låten, så jag står och skriksjunger med allt jag kan. Bianca står och filmar mig och skrattar samtidigt för hon tycker att jag ser så rolig ut.

När Heartbreak börjar spelas börjar alla hoppa i takt med musiken. Axel är så gullig där han står och dansar bakom mixerbordet.

Konserten fortsätter och när Född i juni börjar spelas är det sjukt bra stämning i publiken.

"Yo var det någon som var här förra året när vi spelade?" frågar Ludwig när låten är slut. Ganska många räcker upp en hand.

"Wow, det är så sjukt skönt att vara tillbaks. Det är helt helt helt otroligt, vi hade ingen aning om vad vi skulle förvänta oss på vägen hit" fortsätter han, sen tappar han bort sig för någon längst fram säger något.

"Det finns låtar och så finns det låtar, vi tänkte spela en av dom låtar som betytt mest för oss och en av dom låtar som var svårast att skriva men som fortfarande är..."

"...en av våra fucking favoriter" avslutar Noel Ludwigs mening.

"Så Furuvik om ni vill sjunga med oss nu, let's go Gråzon!"

"ÄR NI REDO FÖR LITE FUCKING ALLSÅNG?!" skriker Ludwig.

Och visst blev det allsång. Det är första gången som hela publiken sjunger med. Men när Pari börjar spelas då blir det ännu mer allsång, tror till och med att Furuvik gungar lite då. Min kompis Bianca vaknar till liv då också, eftersom det är hennes favoritlåt.

När Ludwig börjar sjunga på Gift och alla i publiken fortsätter när han tystnar då når konserten klimax. Till och med tjejerna som står framför med sjunger med då.

"Det handlar om precis det här vi håller på att göra här nu, så om Noel Flike kommer in och berättar för oss vad det här albumet faktiskt handlar om".

"Det handlar om ögonblick av fucking odödligheeet. Vad säger ni Furuvik, är vi redo för det fucking titelspåret på den här jävla plattan, eller vad? Gudarna på Västerbrin, let's fucking go" fortsätter Noel.

Inte nog med att han alltid lyckas sjunga fel, han sa även fel. Ibland undrar jag hur han lyckas hahaha.

När Redo börjar spelas börjar jag nästan gråta, för den är min favorit. När Dante börjar sjunga sin vers då går inte tårarna att hejda.

"Tack för att ni har kommit hit ikväll, vi ska köra en sista låt" säger Ludwig samtidigt som Mandy Moore börjar spelas.

Efter Mandy Moore, går killarna av scenen. Men någon minut efter kommer Axel ut med gitarren och börjar spela Hon dansar vidare i livet. När Ludwig sedan kommer ut tror jag att mina trumhinnor ska spricka på grund av allt skrik.

"Furuvik jag tror vi har något kvar att spela, men innan vill jag bara höra Axel spela för mig och för oss. Ge honom en stor applåd" säger Ludwig samtidigt som Noel och Dante kommer ut på scenen.

"Om inte det här är rock'n roll så vet jag fan inte vad det är" fortsätter han.

När Hon dansar vidare i livet börjar är det som att de fyra killarna som står på scenen bara behöver stå där medan publiken sjunger. Det är som att kvällen blir ännu mer magisk än vad den redan är.

När låten är slut kommer Carmelo ut på scenen och säger att Fabian, Marco och Greven står en bit längre bort och säljer merch. Då rusar alla dit. Jag är rädd för att någon ska springa omkull mig. Jag vill ha en tröja, men inser snabbt att jag inte kommer få någon för att det står så många där.

Det står så mycket folk vid ståndet där de säljer merch så de blockerar vägen ut. Att ta sig från scenområdet blir därför ett mission. Men jag, Bianca och Adriana lyckas ändå ta oss ut. Ingen av oss har någon röst kvar när vi går mot tåget.

Det är sjukt mycket folk på perrongen och jag hinner tänka att jag undrar om vi alla kommer få plats på tåget. Vi bestämmer att vi ska gå till nattklubben Olivia sen när dom öppnar för jag har mina misstankar om att Hov1 kommer efterfesta där eftersom de gjorde det förra året när de spelade på Furuvik.

Men eftersom Bianca och Adriana inte vet vad de ska göra innan så säger jag att de kan följa med hem till mig eftersom jag och Sofia ska fixa oss och förfesta lite. Tågresan hem tar bara 9 minuter och sen tar det bara 4 minuter att gå hem till mig från stationen.