I don't even exist

Kapitel 1 - Varför just med honom?!

Ida's POV:

Jag vaknade av att solens sken lös starkt i mina ögon och av att mitt alarm ringde. Jag gömde mitt huvud under kudden för att slippa det pipande ljudet. Efter en stund så slutade det att pipa och sedan så började det igen. Jag satte mig upp och stängde av den dumma alarmklockan så att den slutade pipa.

Jag gick upp från sängen och sedan så började jag att gå till garderoben. Jag satte på mig ett rosa linne med ett hollistermärke på, sedan satte jag på mig ett par korta jeansshorts.

"Frukosten är klar!" Hörde jag mamma skrika och jag sprang ner.

"Åh så jag är hungrig" sa jag och strök handen i cirklar på magen.

"Haha, jag med" svarade mamma och gjorde samma rörelse som mig och jag skrattade åt hennes min.

"Tack för frukosten, mamma" sa jag och la min tekopp i disken när jag var klar.

"Det var så lite, sötnos" sa mamma och jag gav henne en seriös blick.

Jag gick upp på övervåningen och började att borsta tänderna. När jag var klar så gick jag till mitt rum. När jag kom till mitt rum så la jag i kontakten till plattången. Medan jag väntade på att den skulle bli varm så började jag att sminka mig med concealer, foundation, ögonskugga och mascara. Jag kände på plattången och japp, den var varm så jag började att platta mitt blond långa hår som gick lite längre än till brösten. När jag var klar så gick jag ner för den långa trappan och sedan till byrån där jag hade min mobil och mina nyklar.

"Hejdå mamma, jag åker till skolan nu!" Skrek jag till mamma och satte på mig min röda skinnjacka och mina låga, röda converse. Innan mamma han svara så var jag utanför dörren. Jag gick fram till min svartröda moppe och satte på mig hjälmen och sedan bar det av mot skolan.

Felix's POV:

"Felix dags att gå upp nu" skrek mamma utanför dörren och jag mumlade tillbaka.

"NU!!" Skrek mamma därefter och jag fräste till mamma som svar.

"Få mig inte att bli arg..!" Sa hon och hennes ögon svartnade och jag kan säga att jag blev lite rädd där faktiskt.

"Okejdå..." Mumlade jag. Jag gick upp och gjorde mina vanliga morgonsysslor: klä på mig, borsta tänderna och sedan äta frukost. Där efter åkte jag på min gröna motorcross på väg till skolan.

Ida's POV:

Jag kom till skolan och alla började att skratta åt mig men jag ignorerade dom och gick sedan till mitt blåa och fula skåp. När jag kom dit så tog jag mina engelska saker och gick till klassrummet. Jag gick och satte mig på min bestämda plats bredvid min bästa vän, Lucy. Hon satt redan där så jag sa "hej" och hon sa "hej" tillbaka. Därefter kom alla andra elever inströmmande men min blicka stannade på en ända person, Felix. Personen som jag har varit kär i snart 3 år, men han har fortfarande inte lagt märke till mig. Jag vaknade ur mitt dagdrömmande av att Lucy knäppte med fingrarna framför mitt ansikte.

"Hallå?!" Ropade Lucy.

"Uhm.... Va?" Svarade jag förvånat.

"Tänker du på Felix igen?" Frågade Lucy viskande och jag nickade. "Jag vet att du har varit kär i honom i snart 3 år, men du behöver inte stirra på honom för det..."

"Jag vet, men jag kan inte rå för det" svarade jag och tittade ner i bordet.

Lektion fortsatte att flyta på och den var snart slut.

"Nu ska ni elever får göra en uppgift två och två, och det är jag som har delat in grupperna. Ni kommer få varsitt engelsktalande land eller stat som ni sedan ska skriva en uppsats om på 8 000 ord och ni har 3 veckor på er." Sa våran lärare vid namn Susanne och alla suckade.

NU KOMMER DET...

"Grupperna är: Eva & Johan, Kanada, Emelie & Kristoffer, Florida, Max & Lucy, New York och sist men inte minst, gruppen som ska ha landet Storbritannien, Felix & Ida...

VÄNTA NU LITE... Sa hon Felix och Ida?! Hörde jag rätt!? Felix kollade bak på mig och log snett. Åhhh vilket leende, tror jag dör!

Ånej, Gud så pinsamt detta kommer att bli...

Varför?! Varför just med honom?!