Gray (svenska)

Kapitel 6

"Eh... vad ska jag göra?"
Frågade jag.
Förväntade hon sig att jag skulle veta exakt vad man skulle göra? Tänkte jag.
"Gå runt och titta på vilka vapen som finns till att börja med." Sa Rosalid.
"Hur vet jag vilket jag ska välja?"
Frågar jag och märker att hon börjar tröttna på mina frågor.
"Det vet du bara."
Sa hon och gjorde en nickning till Jane, Kira och en vakt som följde med bakom oss att back ut till dörröppningen.
Alla backade och jag började gå runt och små titta på olika vapen.
Det första jag la märke till var att i hela det stora rummet så fanns det inte ett enda automatvapen. Bara svärd, pilbågar och sånt. Vakterna utanför hade haft automatvapen. Vart hade de fått dem? Med då slog det mig att man kanske får ett speciellt vapen när mon har ett speciellt jobb. De var ju vakter och måste vara redo för allt. Alla automatvapen kanske fanns bakom den andra dörren.
  Jag gick fram till några pilbågar i hårt trä.
"Får... Får jag känna på dem?"
Frågade jag.
"Självklart."
Sa Rosalid med ett leende.
Jag tog upp en pilbåge. Nej, den var alldeles för tung. Jag hade aldrig orkat bära runt på den.
Inte i det tillståndet i alla fall. Jag kom att tänka på min ryggsmärta som jag försökt glömma och tog mig om ryggen.
Jag gick vidare till några svärd med ett vackert mönster i metall på handtaget som är inlindat i läder. Också för tungt.
Sen fick jag syn på ett mörkbrunt läderbälte med tre silvriga kastknivar. Det kändes som om de liksom ropade på mig. Som att de skrek: "Ta oss! Ta oss! Snälla, ta oss!"
Jag gick fram till dem, tog upp dem och sa:
"Jag tror att jag vill ha dem här."
"Är du säker?"
Frågade Rosalid.
"Ja."
Sa jag men började direkt ångra mig litegrann.
Men nu var det försent.
"Okej."
Sa hon och gick fram och tog dem ur mina händer.
Hon började gå mot en hylla.
Jag kastade en blick mot de andra.
Kira log mot mig medans Jane bara följde Rosalid med blicken.
  Rosalid tryckte in ett hyllplan på hyllan som var fylld med olika knivar och piskor och den öppnades och en skrovlig stående cylinder av sten med olika märken inristade på sidorna och en platt yta längst upp fälldes ut.
"Kom."
Sa hon.
Jag gick fram till henne och hon tog mina händer direkt i ett lite för hårt grepp.
"Säg efter mig." Sa hon ock tittade in i mina ögon.
"Okej" sa jag och försökte höra vad hon tänkte säga. Hon började:
"Jag lovar och svär,"
"Jag lovar och svär,"
Repeterade jag efter henne.
"att visa nåd,"
"att visa nåd,"
"att bara döda i stolthet av den heliga ängelns namn"
" att bara..." Döda? Skulle jag döda? Tänkte jag. "döda i stolthet av den heliga ängelns namn"
"och vara mina vänner trogna." avslutade hon.
"och vara mina vänner trogna.
Sa jag.
Hon la ner bältet på stenen och det lös till.
"Lägg båda dina händer på stenen."
Sa hon.
Jag tvekade i några få sekunder innan jag la ner båda mina händer på stenen. Ett kraftigt ljus uppstod och det lös ur alla tecken som var inristade på sidorna av stenen. Jag var tvungen att blunda lite för att ljuset var så starkt.
Men efter några sekunder avtog det kraftiga ljuset och jag drog bort mina händer. Det sticktes i dem.
" Varsågod och ta dem" sa Rosalid och nickade mot kastknivarna på stenen. Jag tog dem i mina händer och började gå mot Kira och Jane. Kira la en arm om mig och sa lite tyst:
"Du var jätte duktig."
"Tack." Viskade jag väldigt hest.
Rosalid gav vakten en blick och han följde med oss ut.