Blommor under kudden, båda drömde om varann ~ Dante Lindhe

Kapitel 6

7 juli 2018

Dantes perspektiv

Idag är det lördag  och vi ska spela på Sensommar i Sundsvall. Det betyder att det är hennes födelsedag, hon som jag inte vet namnet på. Hon som jag träffade för en vecka sedan. Hon som jag inte har kunnat sluta tänka på den senaste veckan. Jag vill skriva grattis till henne, men vet inte vem hon är eller vad hon heter. 

Vi sitter just nu i bilen på väg hem från Båstad där vi spelade igår. De andra killarna pratar om hur grym spelningen var igår och hur taggade de är på spelningen idag. Men jag hänger inte riktigt med i konversationen eftersom hon inte vill försvinna från mina tankar. 

"Dante, hallå! Jorden anropar Dante!" hör jag plötsligt Ludwig säga.

"Va?" svarar jag. 

"Vad tänker du på?" frågar Noel.

"Nej inget, är bara lite tankspridd" ljuger jag. Fast egentligen är det ju inte helt en lögn. Att jag inte tänker på något är en lögn, men att jag är tankspridd är ingen lögn. 

Jag vill berätta det här för killarna, de är ju mina vänner. Men hur berättar man om en tjej som man träffade i fem minuter och som man inte kan sluta tänka på? De kommer tycka att jag är töntig. 

Fast om jag berättar om henne så kanske de kan hjälpa mig att hitta henne. Dessutom pratade hon ju med Noel och Axel också, så de kanske vet mer om henne än vad jag gör. Hon kanske berättade något för dem. 

"Vem är hon?" frågar Valter helt plötsligt som om han har läst mina tankar. 

"Ni vet hon som vi träffade efter att vi hade varit på den där klubben i Gävle?" frågar jag.

"Hon som kom fram när ni satt och åt och jag och Axel stod och pratade?" frågar Noel.

"Hon som skulle se oss i Sundsvall och som fyller år då...

...det är ju idag!" säger Axel.

"Ja, precis hon!" svarar jag.

"Vad är det med henne?" frågar Fabian.

"Asså jag vet att det är töntigt, men jag har liksom inte kunnat släppa henne sedan dess, det var något speciellt med henne" svarar jag.

"Vem fan snackar ni om?" frågar Ludwig.

"Bror, du var inte med. Du hade dragit till hotellet då" svarar Marco.

"Jag vill liksom hitta henne och säga grattis idag, men jag vet inte ens vad hon heter eller om hon ens kommer på spelningen. Hon kanske bara sa så" fortsätter jag.

"Alina..." säger Noel.

"Va?" frågar jag.

"Ja, hon heter Alina" svarar Noel.

"Hur vet du det?" frågar Ludwig.

"För att jag och Noel frågade henne" svarar Axel. 

"Och klart hon kommer ikväll. Jag sa att jag hoppades att hon skulle få en underbar födelsedag och då sa hon att det är klart att hon skulle få det, för hon skulle ju se oss" fortsätter Noel. 

"Vi får se till att du får träffa henne ikväll då" säger Carmelo.

"Ja, vi alla får hjälpas åt att leta efter henne" säger Greven.

"Fast vi alla vet ju inte hur hon ser ut" säger Ludwig. 

"Vi var ju några som var med då, så vi vet ju hur hon ser ut..." svarar Fabian.

"... men vänta nu! Hon tog ju bild med er, hon har kanske lagt ut den." utbrister Fabian sedan.

Vi alla bestämmer oss för att leta reda på bilden. Men inser att det är så många som har taggat oss i bilder den senaste vecka så det är nästintill omöjligt. 

"Jag ger upp, vi kommer inte hitta henne!" säger jag frustrerat och suckar. 

"Vi som var med och vet hur hon ser ut får helt enkelt hålla ögonen öppna istället" säger Marco. 

Vi pratar inte om det under resten av resan. De andra började prata om något annat och jag tittar ut genom fönstret och tankarna faller på henne. Jag undrar om hon är lika taggad på den här spelningen som jag är. Men tänk om hon inte ens är där...