Kapitel 59

872 21 3
                                    

14 juni 2019
Alinas perspektiv

Jag sitter just nu på flyget på väg hem till Sverige. Det ska bli roligt att träffa alla vänner och min familj. Det ska också bli skönt med semester, trots att jag älskar mitt jobb så behöver jag semester. Jag ska vara hemma nästan hela sommaren.

En röst hörs i högtalaren, kaptenen säger att vi landar om 15 minuter. Jag packar ihop mina saker och spänner fast säkerhetsbältet.

När vi har landat går jag mot bagagebandet för att hämta min väska. Samtidigt stänger jag av flygplansläget, så mina nära och kära kan nå mig.

När jag har hämtat min väska går jag mot ankomsthallen.

James 17.43
You arrived safe?

Jag 17.45
Yes, I did. Everything went well 🙏🏻

Jag låser mobilen och tittar upp. Där ser jag Ludwig, Axel och Noel med ballonger och en skylt som det står "VÄLKOMMEN HEM BÄSTA ALINA" på. Jag blir alldeles tårögd. Jag springer fram till dem och slänger mig i deras famnar så vi alla samlas i en stor gruppkram. Gud vad jag har saknat dessa killar. En del av mig blir dock lite besviken, jag hade hoppats på att Dante också skulle vara med.

Vi går till Ludwigs bil och sätter oss. Ludwig kör, jag sitter i passagerarsätet medan Axel och Noel sitter bak.

"Är allt bra med dig?" säger Axel när Ludwig börjar köra.

"Ja, det är toppen! Det är skönt att vara tillbaka, det är lite varmt bara" svarar jag och skrattar.

"Vadå, är det inte såhär varmt i London?" frågar Noel.

"Jo, men var inte beredd på att det skulle vara lika varmt här" svarar jag och skrattar. Jag är så sjukt lycklig just nu. Den enda som saknas är Dante.

"Han ville följa med, men trodde inte att du skulle vilja se honom" svarar Ludwig som om han har läst mina tankar. Vi fortsätter bilresan med att prata om allt som har hänt de senaste sex månaderna.

Vi avbryts av min mobil som plingar till. Både jag och Ludwig tittar ner på mobilen som ligger mellan oss. Men jag rycker snabbt åt mig den.

James 18.37
That's good! Have fun and enjoy your vacation at home. I hope you and Dante are okay if you meet 😘

Ludwigs blick säger att han hann läsa lite av smset.

"Bara vänner, right?" säger han och flinar när jag låser mobilen.

"Vadå, vi är ju det! Han sa bara att jag skulle ha det kul här hemma och sa att han hoppades att det skulle gå bra om jag skulle stöta på Dante" svarar jag halvt irriterad. Varför tror de inte på mig?!

Ludwig släpper av mig vid min lägenhet. Vi bestämde att jag skulle behålla lägenheten ifall jag skulle vilja flytta hem igen. Jag har hyrt ut den under tiden jag har varit borta. Killarna förstår att jag behöver lite tid att landa och allt i lägenheten.

Ikväll ska vi ha myskväll hos Axel. Dante skulle inte vara med för han skulle på middag med sina systrar. När jag är på väg till tunnelbanan är det en textrad som fastnar i min hjärna. "Zinkensdamm, vi springer väl in i varann". Det vore så typiskt om vi gjorde det. Jag vill inte det, är inte redo än.

När jag kommer till Axel är hela gänget där. Alla står på baksidan där Axel står vid grillen. Till och med Quennie, Lisa och Elvira är där.

"Vi kunde ju inte missa att träffa dig när du kom hem" säger de i kör och skrattar när jag kramar om dem. Därefter går jag och kramar alla andra. Vi skrattar och har kul samtidigt som vi hjälps åt att förbereda maten.

När maten är klar sätter vi oss ner och börjar prata. Vi pratar om allt mellan himmel och jord. Som jag har saknat detta!

Blommor under kudden, båda drömde om varann ~ Dante LindheDonde viven las historias. Descúbrelo ahora