Rör mig inte mer! N.F Hov1

Kapitel 18 - Spåren

"Alla spår måste försvinna"

De var typ det första Noel sa till mig när han kommit. Så nu har jag fått ta av min tröja som ska eldas upp. Min kropp är knottrig av kylan som är påtaglig på överkroppen där jag inte har något tyg, förutom en bh. I ögonvrån ser jag hur Ludde tar av sin hoodie.

"Här"

Han sträcker fram tröjan.

"Men ska inte du ha den?"

Han ler lite.

"Jag har ställt till med denna skiten, Dessutom hade jag en T-shirt under."

Jag kollar på Ludde. Det stämmer i och för sig.

"Tack"

mimar jag och tar emot tröjan.

Hoodien är svart och har hov1 kronan på ena bröstet. Jag trär den över huvudet och känner genast hur värmen sprider sig genom min kropp. Jag tar ett djupt andetag och känner doften som är så bekant men ändå inte. Doften är liksom Ludwig men ändå inte. Ibland när Ludwig går förbi mig eller sitter nära så har jag känt doften. Men nu när jag har den på mig, så nära så känns den på något sätt helt främmande.

Fan nu får jag skärpa mig. Jag analyserar Ludwigs doft samtidigt som jag mördat någon. Det finns liksom viktigare saker att tänka på nu.

"Vad gör vi med kroppen?"

Jag har aldrig vart med om sånt här så jag har ingen aning.

"Du nuddade honom va?"

Ludwig blick vilar på mig.

"Aa tror mina tårar droppade på honom också"

"Vi kan ju inte dumpa honom nu iallafall"

Svarar Noel

Med lite hjälp från killarna förstår jag nu att det inte är någon idé att dumpa kroppen. Spåren på kroppen kommer va för uppenbara. Mina fingeravtryck, mina tårar säkert mitt dna också. Allt det finns på killens kropp.

Jag ser hur Ludwig slänger en bild på brasan som min tröja ligger i. Noel verkar också ha sett Ludwigs blick.

"Det är väll enda utvägen egentligen"

Ludwig nickar åt Noel och utan att jag vet ordet av det så har de värt upp kroppen och slängt den i brasan. Jag blir chockad av det. Hur kannan va så kall och göra något sådant så enkelt. För mig känns det helt sjukt. Kanske för att detta inte är min värld, men ändå?

Aja det är väll något jag får lära mig leva med. För jag klarade ju testet. Jag är en del av detta nu.
Vi står en stund runt brasan. Den värmer skönt, men jag vill inte ens tänka på vad som är i den.

"Hur länge ska vi stanna?"

Frågar jag tyst med blicken fäst på brasan.

"Tills det slutar brinna och glöda"

Jag nickar åt Noels svar.

"Sen får vi väll slänga all aska inne i lokalen nånstans och försöka få det att se ut som att de inte brunnit här."

Fyller Ludwig i. Jo ja det år väll lättare sagt än gjort. Att dölja spår är nog inte så enkelt. Och att få de att se ut som att de inte brunnit här blir nog ännu svårare. Gräset lär ju va helt förstört under all aska.

"Men hallå jag kan fixa de själv, ni kan dra hem"

Säger Ludwig, vilket gör mig lite chockad.

"Men.."

Jag hinner inte säga något innan Ludwig avbryter mig.

"Det var jag som ställde till med detta, åk hem"

Nu lät det mer som en uppmaning och varken jag eller Noel sa emot.