Eldhästen's kraft

Kapitel 3

Jag började att gå mot röken, desto närmare jag kom, desto mera rök luktade det.

-det kan inte vara en stor brasa, någon måste satt eld på skogen sa jag för mig själv.

Jag började bli yr i huvudet och se suddig, jag vände och gick tillbaka.

Men innan jag hann att vända så svimmade jag.

Nu låg jag nära elden helt medvetslös utan hjälp.

SAMTIDIGT JAG SVIMMADE

Ur skogen kom en häst. Hästen hade en symbol på halsen som liknade elden.

På hästen satt en ryttare. Hon hoppade av hästen och satte mig där uppe. Sen hoppade hon själv upp och galopperade bort.

Jag började att vakna nu, öppnade ögonen och fattade ingenting.

-hej, hörde jag en röst säga.

Jag skrek till och trodde att någon hade kidnappat mig.

Men när jag kollade bakåt så satt en kvinna där. Hon kanske var mellan 20-30 årsåldern.

-hej, sa jag.

-vem äru och varför sitter jag på en galopperande häst?! Frågade jag henne.

-jag är en vanlig människa som räddade dig från att dö. Sa hon och log.

-höll jag på att dö? Frågade jag.

-ja, jag hittade dig i skogen nära att dö från skogsbranden. Du låg där på marken och hade svimmat. Sa hon och smackade på hästen.

-tack, men vart är vi på väg nu? Frågade jag.

-till mitt hus som ligger i skogen helt ensamt.

-okej, vad heter hästen? Sa jag.

-hon heter Rosé, svarade kvinnan.

-vad heter du? Frågade jag.

Jag heter Alice, sa hon.

-okej. Fint namn. Sa jag.

När vi kom fram så hoppade vi av hästen och hon började laga mat.

Jag tyckte att jag kännde igen hästen, som om jag hade sett den förut.

Jag studerade hästen noga. Men jag kunde inte minnas vart jag hade sett den.

-vill du ha mat? Frågade Alice.

-javisst, svarade jag och gick in och började äta.

-vad för ras är Rosé? Frågade jag.

-det vet jag inte, jag hittade henne övergiven i skogen.

-okej, sa jag.

Precis då mindes jag allt. Kan hästen vara Lizzy?

-tack för maten, sa jag och gick ut till hästen.

Jag studerade henne igen. Men på ridskolan hade hon ingen symbol vid halsen.

Om hästen bara kunde prata så jag fick reda på allt, tänkte jag och kollade på hennes ögon. De var så vackra.

-hej där, hörde jag en ljus röst.

-VEM DÄR?! Sa jag.

-det är jag, Lizzy, kommer du inte ihåg?

-Lizzy, du kan prata?!

-ja, hör du inte det? Frågade hon.

Jo, det gör jag. Varför pratade du inte på ridskolan?

-det vill jag inte säga, sa hon.

-varför har du en symbol på halsen? Frågade jag.

-det får jag inte berätta för någon, sa Lizzy.

-okej, varför s.... Hann jag att säga innan hon avbröt mig.

-ställ inte så många frågor sa Lizzy och blängde surt på mig.

-jag har mycket hemligheter och andra saker som ingen annan får veta mera än jag, förstår du det? Sa Lizzy.

-ja, jag förstår sa jag.

-vem pratar du med? Sa Alice.

-ingen, jag bara pratar för mig själv, sa jag.

-okej, sa hon.