225 dagar kvar.
Jag och nelly festade igår, och det blev lite myckrt alkohol. Som vanligt, allt för att glömma brukar jag säga.
Nelly sover fortfarande, mina fina vän. Om du bara visste, eller om du visste hade du försökt stoppa mig. Men inget kan stoppa mig, inte nu.
Mitt huvud dunkar, jag går ner till köket och tar vant ut en ipren och ett glas vatten. Jag hinner precis svälja tabletten när Noel kommer in. Han är ludwigs kompis och går på min skola, så jag brukar se han lite då och då. Han stannar vid matbordet och det blir tyst i sekunder.
Ehm, hej.
säger han med en mörk och hes röst som indikerar på att han nyss vaknat.
Hej.
