Psykisk ohälsa.

1.

Att känna att man inte räcker till, att man bara är ivägen. Det är något jag känner varje dag, flera gånger till och med. Att dra sig undan för att man känner sig påträngande mot sina bästa vänner. Det kallas osäkerhet, ångest, dålig självkänsla. Något jag lider av dygnet runt.

Det hela började 2014 när jag var 13 år gammal, livet flöt väl på som vanligt tills en dag i maj. Där brast allt. Jag tänker inte gå in på allt som hänt under dessa år, men för att sammanfatta det hela över en handflata så har det varit allt från Internethat, kärlek, sex, svek, alkohol och självskadebeteende. Ja, jag har skadat mig själv. Psykiskt och fysiskt, flera gånger. Allt började nog med att jag bara började med att knäcka mina fingrar och tår. Lite smärta en kort stund, för att lätta min ångest lite. Det hela gick över till en sax mot armen, en kniv och ett rakblad. Efter en tid kände jag att detta inte hjälper, jag måste ta till något annat. Så jag provade att röka. Jag mådde bättre av det, det skadade mig och lindrade min ångest. Win win för mig.

Tillslut blev jag beroende. Jag behövde mina cigg för att klara dagarna. Så jag fixade en som kunde köpa ut åt mig. Ingen annan visste. Tills de kom på mig. Det ledde till att jag inte fick träffa min bästa vän, den enda jag kunde prata med. Jag brast. Låg i sängen i 3veckor, ljög att jag åt när de jobbade. Det enda jag åt var kvällsmat. Sen blev det bra igen. Jag fick träffa honom, och jag gick såklart tillbaka till mina cigg för att klara vardagen. Vardagen som ständigt bestod av svek, sorg och utfrysning. Jag passade inte in.