Han

0.0

Jag öppnade dörren till den lilla slitna villan. Här var det bara jag och min morfar.
Som det alltid har varit. Jag suckar när jag tänker tillbaka då jag var mindre. Hur jag mamma pappa mormor och så morfar förstås var i vår lilla mini buss. Plötsligt började pappa tjata om att vi skulle stanna så att någon annan fick köra för han hade ont i huvudet. Ingen lyssnade.
Och ja han fick hjärnskakning,och bussen kraschade med en annan bil. Jag och morfar klarade oss men de dog. Eller mamma levde bara i tre i dagar till men sen så sluttade hennes hjärta jobba så de dog.
Nu är det bara jag och morfar och så har det varit och kommer alltid att vara.
"Morfar jag är hemma!"ropar jag när jag kommer in genom ytterdörren.
"Jag är i vardagsrummet" säger morfar.
Jag tar av mig skorna hänger av mig min gula kappa och går till vardagsrummet.
Morfar sitter vid sin fåtölj och har en gammal bok framför sig. När han ser att jag står framför han kollar han upp och lägger boken vid sidan.
"Grattis" säger han.
"Grattis på vadå?" frågar jag och sätter mig på golvet.
"Du fyller väl år idag" säger morfar och ler.
Det hade jag glömt för länge sedan. Men ja det gör jag ju. Fyller år idag. Tänka sig att jag om ett år så är jag vuxen flytta ifrån morfar och lämna han här eller ännu värre lämna han i ålderdomshem. Nej. Morfar ska vara med mig även om jag är vuxen eller är i andra sidan jordklotet så ska han vara med mig och jag med honom det är så det är och kommer det vara.
Jag nickade som svar.
"Bra jag har en present åt dig" säger han och ställer sig upp.
Jag reser mig också och följer efter han.
"Morfar vad är det för present?"frågar jag nyfiket.
"Det är en present som min farfar gav till mig jag vet inte om ni ungdomar använder sånt här nuförtiden men jag tänkte att du kunde....."säger han men jag hör inte eftersom han går upp för stegen upp till taket och han röst blir svagare ju mer han går.
Jag klättrar upp efter han. Jag kan se han lilla gestalt så vid ett hörn med gamla grejer och leta efter nåt.
"Ah där har vi den" säger han när han äntligen har hittat det han leta efter.
"Morfar vad är det för karta?" frågar jag.
"Den här kartan är väldigt speciell när min farfar gav mig den så sa han att jag skulle ta vara på den och när jag längre inte behövde den kunde jag ge bort den till någon som  betydde väldigt mycket för mig. Så nu så vill jag ge den till dig"säger han och håller den fram mot mig.
"Tack men vart leder den?" frågar jag. Morfar kollar roat på mig.
"Till en väldigt speciell plats"säger han sedan och ler.
Jag ler tillbaks.

Sedan går jag till mitt rum med kartan i min hand och sätter mig på min säng.
Jag vecklar upp kartan och kollar bara på den en stund. Sedan så förstår jag att det är den lilla pricken måste vara mitt och morfars hus och det måste vara stigen som leder till en skog? Jag förstör inte du den stigen kan leda till en skog. Eftersom jag har gått där väldigt många gånger och då så har jag aldrig sett en skog. Hmm...
Konstigt. Jag följer linjen och det leder till en liten sjö. Och mer ser man inte eftersom det är rivet.
Men så kan det inte vara vart finns den andra delen?
Nån måste ha rivit den.
Jag reser mig upp och ut från mitt rum och ner för trappan.
"Morfar jag tror nog att det karta är sönder det är ju bara en halv karta."säger jag och håller upp kartan så att han kan kolla.
Men han bara ler och skakar på huvudet.
"Det är inte sönder farfar berättade att han fick den sådär av en kvinna som han hade träffat en gång i tiden" säger han.
Jag kollade på kartan och då så den plötsligt ny ut. Som den inte alls har var riven och gammal som det inte var smuts på den här och där för nån minut sedan.