Nordens farligaste Maffia gäng||M.G {AVSLUTAD}

Kaptiel 21

Emmas perspektiv

"Jag tror hon börjat vakna"

"Damn she's Beautiful"

"Oh shout up Liam!"

"Men vafan! Håll käften, hon hör er ju!"

Sakta öppnar jag mina ögon medan rösterna fortsätter att prata. Min syn är suddig och en ovanlig smärta dunkar i både mitt huvud och min hand, men mest i min hand. Jag stönar till av smärtan medan tårarna hotar att komma. Jag blinkar ett par gånger för att få tillbaka min syn och för att få bort tårarna. Ett högt skrik lämnar mina läppar när något träffar min högra hand. Tårar åker nu nerför mina kinder och smärtan är outhärdlig. Jag försöker ta fram min hand som förövrigt sitter fast bakom min rygg. Smärtan blir om möjligt värre när jag försöker få loss min hand och tårarna blir fler.

"Jag tror inte det där är en så bra ide"

Säger en mörk röst framför mig. Jag stelnar till innan jag kollar upp mot personen. En muskulös kille med mask står framför mig. Ett ljust skrik lämnar min mun när jag ser två andra personer bredvid honom, med maskar. Dom där maskarna kommer ge mig mardrömmar.

"Vem är ni?"

Frågar jag kallt med en skakig röst av både rädsla och smärta.

"Men lilla gumman, du är hos "Red birds""

Säger killen i mitten och drar av sig masken likt dom andra två. Deras hår är mezy men
utseendet är inget jag bryr mig om just nu. Smärtan i min hand blir om möjligt ännu värre och tårarna forsar nerför mina kinder. Paniken växer när jag inser vart jag är, hos "the red birds" också! Varför tog dom mig?
Killen i mitten börjar gå mot mig. Min andning börjar bli mer oregelbunden och rädslan växer starkt. Han lossar mina händer innan han tar ett hårt grepp runt min högra handled. Jag skriker högt till av smärtan.

"Jag tror vi skickar upp henne till Nash så får han byta bandage"
Säger killen medan han inspekterar min hand, som är inlindad i ett blodigt bandage.
Jag spärrar upp mina ögon av synen och börjar hyperventilera.

"Hey, Emma kolla på mig! Gör som jag och ta djupa andetag okej?"

Jag nickar medan jag härmar killen framför mig med att ta djupa andetag. Han håller fortfarande i min hand fast i ett lösare grepp.

"Hämta Nash istället! Nu!"

Ryter killen medan han försöker se mig i ögonen. Min syn börjar bli suddig och mina andning blir inte direkt bättre. Efter en stund, som för övrigt känns som år, kommer någon in springandes i rummet. Personen tar tag i min haka för att skapa ögonkontakt med mig. När jag kollar in i dom gröna ögonen är det som ett lugn flödar inom mig. Dom är så lika någons ögon som tillhör en trygg person. Dom ser nästan identiska ut. Hans röst hörs som mummel men ändå så blir jag lugn av det? Min syn börjar komma tillbaka och jag ser nu hur personen ser ut. Hans ljusbruna hår fast i en mörkare nyans, dom små fräknarna och de gröna fina ögonen som nästan ser blåa ut i solljuset.

"Charles?"

Nash perspektiv
Jag sitter och pratar med killarna i mitt gäng när Liam kommer in springandes i köket.

"Its Emma! I think she's having a panikattack or something and her hand is-"
Jag ställer mig hastigt upp och börjar springa mot källaren utan att lyssna klart på hans mening men det han sagt är nog med information för mig att förstå. Jag springer nerför trapporna som ska leda mig till källaren. Jag springer igenom den långa korridoren för att komma till rummet där Emma ska vara. När jag hittar rummet rusar jag snabbt in och ser Emma som sitter och andas häftigt samtidigt som hon gråter på golvet. Killarna har tagit bort kedjorna runt hennes handleder iallafall. Jag sätter mig ner på huk framför henne och tar ett hårt grepp runt hennes haka för att vända hennes ansikte mot mig. Jag får ögonkontakt med henne och ser smärtan och paniken i hennes ögon.
"Andas Emma andas!" Säger jag högt åt henne.
Hennes andning börjar bli regelbunden och känslorna i hennes ögon byts ut mot förvirring.

"Charles?"

Frågar hon med en hes och låg stämma.
Jag skrattar smått och skakar lite lätt på huvudet.
"jag är hans bror Nash om det är Charles Dallas som du pratar om"
Hon nickar.
"Du är säker här hos oss Emma, vi ska ta hand om dig" säger jag och hon nickar osäkert. Hon gnyr till och jag vänder min blick mot hennes hand. Oj! Det ser inte så värst bra ut. Hennes bandage är inte i den beiga färgen utan den är nu mörkröd av hennes blod.
"Vi borde nog tvätta såret och linda ett nytt bandage runt så det inte blir infekterat"
Hon nickar åt mig och jag hjälper henne upp på fötter. Hon stönar till av smärta, troligen av huvudvärken hon fått efter att vi söv ner henne.
"Bär du upp henne till sjukrummet Dino?"
Han nickar och tar Emma i sin famn innan han beger sig upp mot sjukrummet med mig i släptåg.

Han lägger ner henne på den hårda sängen och ler mot mig innan han går ut från rummet stängandes dörren efter honom. Jag vänder mig mot Emma som satt sig upp på sängen.
"Så Emma, jag heter Nash och är Charles tvillingbror, vi är tvåäggstvilling så vi är inte identiska men iallafall, båda vi är utbildade till läkare och jag är sjukvårdare i det här gänget"
Säger jag medan jag börjar ta bort det blodiga bandaget från hennes hand. Hon nickar och verkar fundera ett tag.
"Men vänta, är inte jag hos "red birds" nu?"
Frågar hon.
"Jo det är du, hurså?"
Svarar jag henne och gör iordning en bomullstuss med alsolsprit.
"Vad gör Charles hos Martinus gäng då? Ni är väll tvillingarna eller har ni bråkat? Och vad gör jag här?"
Jag skrattar till lite men blir stel i hela kroppen bara av att höra hans namn, Martinus.
"Vi räddar dig ifrån Martinus och hans gäng, de är farligare än vad du tror, de är inte alls så snälla som dom kanske har visat! Martinus lider av allvarliga aggressionsproblem och har häftiga humörsvängar och om han hittar något som han vill ha så får han det och just nu är du hans mål men aldrig att han kommer få röra dig igen!"
Säger jag frustrerat och drar min lediga hand genom mitt hår. Hon kollar förvirrat på mig.
"Jag kan förklara mer senare men det här kan göra ont och du får skrika hur högt du vill"
Fortsätter jag innan jag försiktigt trycker bomullstussen mot hennes sår.
———————————————————————————
Rösta & Kommentera✨