Jag fastnar med blicken i hans blåa glittriga ögon innan jag fattar vad vi håller på med. Hans ögon glider långsamt ner till mina bröst som ligger tryckt mot hans bröstkorg. Jag sätter mig generat upp och kliver av honom så att jag sitter på golvet istället. Greg sätter sig flinandes upp och tittar på mig, eller ja hela mig. Jag tittar besvärat ner på min kropp som ändas täcks av en tun vit handduk. Jag slår till honom på armen för att han ska sluta stirra men han skrattar bara för att sedan resa sig upp och lämna rummet. Jag andas lättat ut och reser mig också upp för att gå fram till en dörr som jag antar är en WIC. Jag har helt rätt för där inne står María och rotar bland kläder och andra saker. Tillslut suckar hon och kollar på mig. "Lo siento, pero no puedo encontrar nada para que te pongas, todos los que están aquí, la ropa es tan rara" (jag är ledsen men jag kan inte hitta något för dig att ha på, alla dom här kläderna är så konstiga) säger hon och håller upp ett par slitna jeans. Jag ler och går fram till henne. "No hay peligro, yo puedo arreglar algo yo mismo" (Ingen fara, jag kan fixa något själv) säger jag, hon nickar och går ut ur rummet. Först nu har jag tid att se mig omkring ordentligt. Rummet är ju helt okej med det är inte MITT rum. Jag går in i garderoben igen och tar på mig ett par svarta jeans, ett vitt linne och en grå stickad kofta.
Outfit om man inte fattar:)
Oops! This image does not follow our content guidelines. To continue publishing, please remove it or upload a different image.
Jag kollar mig nöjt i spegeln innan jag går och sätter mig i sängen. Jahop va ska man göra nu då? Jag går försiktigt fram till dörren och känner på handtaget. Låst. Såklart det är låst Abbie (smeknamn av Abigail). Ååå va dum ja eee. Plötsligt så öppnas dörren rakt i mitt ansikte och nästa sekund ligger jag på marken med en fruktansvärd smärta i näsan. "Omg förlåt" jag tittar förvånat upp. Det är ju tjejen som var med Liam ute på parkeringen. Hon tittar panikslaget på min näsa och sätter sig på huk bredvid mig. "Omg I'm so sorry, are u ok?" Frågar hon oroligt. Hennes händer söker sig försiktigt upp till mitt ansikte, men hon rör mig inte. Precis som om hon trodde att jag var gjort av porslin. Eftersom att hon pratar engelska med mig så antar jag att hon inte är från Spanien. Jag nickar och ler lite. Hon ser faktist ut att bry sig. Hon andas lättats ut och sluter ögonen. "I'm glad to hear, I am kind'a new here you know" säger hon och öppnar ögonen. "What's you're name?" Frågar hon försiktigt. "Abigail, but you can call me Abbie" säger jag och räcker fram handen. Om jag kommer vara kvar här ett tag kan jag lika gärna skaffa en vän. "My name is Emma" säger hon leendes och tar min hand. "Sooo, I was going to take you downstairs to meet the boys. Are you ready?" Hon kollar frågandes på mig. "It's now or never, right?" Säger jag och skrattar lite nervöst. Hon nickar och vi går ner.
Killarna sitter och pratar högljutt när vi kommer in i köket. "Boys this is Abigail" säger Emma och sträcker ut händerna mot mig.
