Alla i köket tystnar och tittar på mig. Alla blickar gör mig lite obekväm och jag backar bak mot Emma. Hon tittar förstående på mig.
"Stop starring you weirdoes" säger hon plötsligt och ställer sig framför mig. Jag ler tacksamt mot henne och hon besvarar leendet. Killarna återvänder sakta till sina mobiler eller konversationer.
"Are you hungry?" Frågar hon och går bort mot kylskåpet.
"Omg, yes I'm so hungry" på riktigt jag är utsvulten. Jag skippade ju middagen hemma. Hemma, jag vill hem. En stor klump bildas i halsen när jag tänker på det. Emma märker att något är fel och tittar undrande på mig.
"Are u ok?" Frågar hon och sätter en hand på min axel. Jag nickar och torkar bort en tår från kinden. Jag saknar pappa något enormt, jag saknar till och med Malo lite. Lite.
Vi tar varsin macka och sätter oss på den lilla köksön.
"That's Mike, Liam, Adam, Harry, Noah and Leo" säger hon och pekar på alla.
"Sooo, you and Liam" säger jag och och blinkar med ögat. En tjock rodnad sprider sig över hennes kinder och hon tittar ner i bordet.
"W-What why do you think that" säger hon nervöst.
"I've seen how you look at each other" säger jag skrattandes.
"Do you really think he likes me?" Säger hon exalterat.
"Yah, and I also think you look cute together"
"You do, tanks" vi båda börjar skratta. Vi tystnar snabbt när dörren till köket öppnas igen och någon kommer in. Greg, nu blir jag ju glad. Nää skoja det kommer bli as stelt efter det som hände i "mitt" rum.
"That's Antonio, the leader" visskar Emma till mig. Så Greg ee inte Greg, Greg är Antonio. Okej det där va bara rörigt Abbie. Innan jag fattar vad som hänt står Antonio framme vid oss och pratar med Emma.
"Så har hon pratat något?" Frågar han med blicken riktat mot mig.
"Mm hon är faktist ganska rolig" säger Emma. Juste dom vet fortfarande inte att jag kan svenska.
"Gör dig inte för fäst vid henne bara" jag tittar nyfiket på honom.
"Ska jag få åka hem?" Utan att tänka slänger jag bara ut mig det av upphetsning. Alla i rummet tystnar och tittar förvånat på mig.
"Jag tyckte du sa att hon inte kunde svenska Liam" visskar han som antagligen heter Harry till Liam.
"Jag trodde inte att hon kunde" visskar Liam tillbaka. Emma skrattar nöjt och tittar på Antonio.
"Sa ju att jag gillade henne" skrattar hon.
"Åå gud ni skulle ha sätt era miner" fortsätter hon mellan skrattattackerna. Hon är den ända här inne som värkar ta det på ett roligt sätt.
"Vänta så du kan tre språk?" Frågar Liam plötsligt. Jag kollar lite osäkert på honom.
"Nej, fem" alla kollar förvånat på mig.
"Det är ju helt sjukt, hur kan någon ha tid med det?" Säger Noah. Den obehagliga känslan sprids åter igen i magen och jag tittar tyst ner i marken.
"Du behöver inte svara" säger Emma riktat mot mig. Jag nickar. Känslan i magen försvinner inte.
"Nu när vi alla vet att hon kan fem språk, inklusive svenska, så kan vi väll fråga vem hon egentligen är" säger Antonio plötslig från ingen stans. Jaa vem är jag egentligen?
Tack för 500 läsare, pöss pöss älskar er;)
