Sleipner, (isländska Sleipnir, "hal", "halkig", svenska dialekter Släppner) är i nordisk mytologi Odens grå, starka, åttafotade häst.
[1] Sleipner kan galoppera snabbare än någon annan häst, till och med snabbare än vinden.
Han kan färdas fram på marken, i luften och till havs.
Han är mycket älskad av sin ägare Oden och bär enligt sägnerna krigare som stupat i krig till Odens borg, Valhall.
Enligt sierskan i Sigrdrífumál har Oden ristat runor på Sleipners tänder.
Sleipners far Svadilfare är en enorm, svart hingst som tillhör en jätte.
Denna jätte erbjuder sig att bygga en fästning som skydd runt Asgård, de nordiska gudarnas hem.
Om han lyckas bygga fästningen på en säsong vill han ha solen, månen och gudinnan Freja som sin hustru.
Gudarna tror aldrig att han ska klara av det och går med på hans krav. Men Svadilfare är stark och med hans hjälp ser det ut som om jätten ska lyckas.
Gudarna blir oroliga och skickar den sluge Loke för att få jätten att arbeta långsammare. Loke förvandlar sig till ett vackert, grått sto, lockar bort Svadilfare från sin herre och låter sig betäckas av hingsten. Loke föder snart det magiska fölet Sleipner. Jätten misslyckas med sin uppgift och Loke förvandlar sig åter till människa. Han ger senare Sleipner till Oden.
Sleipner är inte Lokes enda barn utan är även syskon med Fenrisulven, Midgårdsormen och Hel.
Under Ragnarök kommer Fenrisulven döda Sleipner svälja både honom och Oden.
Jätten Hrungner slår vad med Oden om att han och hans häst rider snabbare än vad Oden och Sleipner gör.
Hrungner förlorar vadet och dör senare i kampen mot Tor.
Efter Balders död rider Hermod och Sleipner ner i underjorden för att återge honom livet.
I nio dagar och nio nätter galopperar de över land, himmel och hav till underjordens portar som vaktas av Hels hund Garm.
Sleipner är modig och hoppar över Garm.
De färdas djupare ner i Hels rike och passerar djupa raviner och horder av plågade själar.
Ännu längre ner i mörkrets rike stöter de på spottande ormar och draken Nidhögg, som suger blod från dem som syndat på jorden.
Till slut når Hermod och Sleipner dödsrikets drottning Hel.
Hon lovar dem att släppa Balder om alla varelser på jorden gråter en tår för honom.
Alla utom en gör det, nämligen den ensamma jättekvinnan Tökk. Balder förblir därför fängslad till det sista slaget vid tidens ände.
Det påstås att bönderna alltid lämnade sin sista kärve säd till Sleipner i hopp om att Oden skulle passera och inte skada dem.
Västgöta-Bengtsson intervjuade i mitten av 1900-talet en västgötsk bonde som ännu kunde berätta sägner om Oden och hans häst Släppner.
På några gotländska bildstenar finns en åttabent häst med en välrustad ryttare avbildad. Det antas att dessa bilder föreställer Sleipner.
Sleipners åtta ben har uppfattats som en metafor för snabbhet. Emellertid finns det förebilder hos de sibiriska shamanerna som sades ha hästar med åtta ben som kunde ta dem till både himlen och underjorden.