Kapitel 17

836 30 2
                                    

SAPPHIRES P.O.V

Jag hörde skrik och svordomar från Teas rum som Markus hade sagt att hon hette. Jag började genast bli orolig ifall det hade hänt nåt...vänta hennes mamma är ju där?

Men ändå, tänk om hon är någon alkoholist?!

- Ursäkta mig, mamma, pappa... sa jag och nickade mot dom. Min familj är en fin familj en alldeles för fin familj. Dom tål inte svordomar och sånt skit. Men jag och Vanessa sket fullständigt ifall dom ville höra svordomar eller inte. Vanessa, Vanessa....

Mamma och pappa nickade och dom började prata med varandra när jag gick ut och stängde dörren efter mig.

Jag hade mina sjukhus kläder på mig. Och jag ÄLSKAR sjukhus. Varför? Därför att man blir omhändertagen och föräldrar bryr sig mer om en! Jag kan bara inte fatta varför andra människor hatar sjukhus. VAD ÄR PROBLEMET LIKSOM?!? Är det toaletten? Personalen? Jag förstår inget skit faktist.

Jag stod nu framför Teas dörr där jag hörde snabba andetag.

Jag tryckte ner handtaget och öppnade dörren och fick se en blodig kvinna på golvet, Tea låg bredvid på sängen som om inget hade hänt och sovde.

Jag stängde dörren efter mig och höll för min mun.

- Tea? Vem är det?! frågade jag försiktigt.

Tea öppnade ena ögat och därefter det andra.

- Phewww..jag trodde att du var sköterskan! sa hon lättat.

- V-vad har du gjort med henne?

- Hon förtjänade det sa hon mjukt.

- Är de din mamma, eller?! frågade jag skrämt.

- Du menade var, japp det var hon. En riktig åsna till mamma...sa hon och spottade ut det sista ordet.

- Tea är du galen?! sa jag och gick fram och tillbaka.

- Du har dödat din egna MAMMA! Fatta det här...din egna mamma! Hur ska du göra nu? Tänk om sköterskan ser det här?! V-Vad ska du då säga?!?! Va? Jaha...dumpa henne säger du? Hurdå, ska vi gömma henne i din RÖV och dumpa henne i en sjö. Ey titta inte sådär på mig! Sa jag rädd,oroligt,nervöst medan jag pekade på henne.

- Nej, vi frågar ifall sköterskan har någon svart påse och så säger jag att jag känner att jag måste kräka, så enkelt är det!

- SÅ ENKELT ÄR DET?! SÅ ENKELT ÄR DET?! DU KAN HAMNA I FÄNGELSE FÖR DET HÄR! skrek jag och började gå fram och tillbaka igen.

- Njä...vi gömmer henne i toaletten därefter trycker jag på knappen som är på väggen och säger att jag behöver en svart påse! sa hon som om det vore jätte lätt.

- Jaha, och sen då? Sen ska vi spola ner henne i toaletten, eller?!

- Ooo, det tänkte jag inte på...

- Aarghhh, du är såå sa jag och gjorde gester som om jag ströp henne.

- Haha, du är rolig du med!

Plötsligt öppnades dörren.

Jag gömde mig under sängen.

Jag sa ju åt henne.

Nu blir det trubbel!

~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~

Inte det jag trodde...|Bok1|Donde viven las historias. Descúbrelo ahora