Mot nya äventyr

1. Hemma igen

Mina första steg på svensk mark efter att ha varit på min jorden runt resa efter studenten. Stegen styrs åt det hållet där jag ska få hämta mina resväskor som även dom är hemma igen. Under tiden jag väntar på att just mina väskor ska komma så kan jag inte låta bli att tänka att det är lite sorgligt faktiskt att lämna äventyren och återgå till det vanliga livet i gamla tråkiga PK Sverige. Fast jag längtar ändå över att få träffa familjen och mina vänner. 

När jag äntligen hade fått mina välfyllda väskor så var det dags att bege sig till utgången där mamma hade skickat sms om att hon och resten av familjen stod och väntade. 

Jag går genom utgången och ser mamma och Ludde stå med viftande flaggor och mamma ser super glad ut, men Ludde ser ut att skämmas ihjäl. Hahaha. Mamma är först fram att ge mig en kram och jag känner hur det kommer en tår ner på min axel av mamma. 

- Nu får du allt ge dig mamma, folk stirrar. Säger jag med en skämtsam ton.

- Men jag är bara så glad över att se dig. Med lyckotårar släpper hon mig och Ludde är näste man på tur. Jag får en lång kram av min älskade bror som jag har saknat enormt mycket. 

-Jag har saknat dig så mycket, och tack för att du kom så snabbt det började bli riktigt stelt att står här. Säger han och släpper mig ur hans varma famn.

- Haha, jag såg det. Svarar jag tillbaks med glimten i ögat. 

I bilen från Arlanda och hem till Stockholm pratade vi om allt möjligt och vad som har hänt under detta året jag varit borta. Mamma ställde såklart massvis av frågor om hur jag bott och vem jag har träffat. Nästan som ett litet polisförhör som gick ut på att hon ville vara säker på att jag inte gjort nåt dumt. Men hallå, jag är liksom 21. Jag kan göra vad jag vill. Ludde däremot höll på att skämta om att jag träffat massvis med killar och druckit mig full varje kväll. Vilket nästan var sant, men det berättade jag inte. Speciellt inte nu när mamma satt i bilen med oss. Min bror och jag tyckte dock det var ganska så kul och skrattade åt det men mamma var inte lika road. 

Hemma vid vårt hus på Lidingö rusar jag in för att känna doften av huset som jag älskar. Det luktar som hemma. När vi burit in väskorna så beställde vi faktiskt pizza då ingen av oss orkade stå och laga mat. Maten kom efter 20 min och vi bestämde oss för att sitta i soffan och äta.  Vi fortsatte att prata på så som vi gjorde i bilen, bara att nu var det jag som ställde alla frågor till dem. Visst hade vi sms:at och ringt under året, men jag hade fortfarande missat mycket om vad som hänt här hemma. 

Ludde hade tydligen gått på många fester med mina vänner och kommit in i vårat lilla gäng?! På tal om mina vänner, så längtar jag grymt mycket tills imorgon då alla kommer hem till mig och ska hjälpa mig att packa. Det blir nog också lite drickande också då Calle också kommer och när han är med så betyder det att det definitivt finns alkohol med. 

Efter middagen var jag jätte trött så jag bestämde mig för att lämna de andra där nere för att gå upp och sova. Första gången jag sover i min egna säng på ett helt år. Gud vad jag har saknat den.  

När jag ligger i sängen under täcket börjar ögonlocken bli tyngre och tyngre, men samtidigt snurrar tankarna runt i huvudet om morgondagen. Liksom hur kul det ska vara att träffa alla igen och bara få vara med dom och ha kul. Vi har liksom inte sett varandra på 365 dagar och det är helt sjukt. Eller jo jag träffade min absolut bästaste kompis Linn i Spanien för nån månad sen och hade kul. Men förutom det har jag inte träffat någon annan.

Tillslut stannar tankarna och ögonlocken är tunga som sten och jag somnar.

---

Hej allihopa! Tack för att just du läser detta och jag hoppas att du gillar det. Det var kanske inte det bästa jag skrivit eller det roligaste, men håll ut. Det blir bättre. Tack så mycket och jag hoppas du vill fortsätta läsa det jag skriver. Vi hörs. Kram från mig <3