»f.s« I Miss You

Kapitel 8

Kapitel 8

**Felix Perspektiv**

Alicia, Adam och Marie åkte precis och Omar blev uppskickad på mitt rum. Mamma ska berätta någonting, det där som de babblade om, Alicia ville inte att jag skulle veta men jag var tvungen eftersom vi ska bo ihop. Det är sjukt att vi ska bo ihop, vi som inte kan snacka med varandra.

"Felix, det är allvarligt det här jag kommer berätta och du får aldrig dra upp det så länge det inte är hon som börjar prata om det. Alicia är så förstörd över det här och det är helt förståeligt." Säger mamma och jag nickar lätt. Vad är det egentligen jag kommer få veta nu? "För exakt ett år sedan idag, den tjugoandra april 2013 var hon på en Justin Bieber-konsert." Var hon där? Var hon där på vår debutspelning? "Hon var där själv, helt själv och skulle ta sig till tunnelbanan senare på kvällen. På vägen blev hon överfallen och hittades inte förrän flera timmar senare. Hon låg på sjukhus i två veckor och gick igenom massor av behandlingar, operationer. Efter det har hon inte varit sig riktigt lik."

"Överfallen hur?" Frågar jag tyst. Det gör ont i mig att höra att hon har varit med om något sådant. Hade jag inte lämnat henne från början kunde jag vetat att hon skulle vara där, jag kunde åkt tunnelbanan med henne hem från konserten.

"Både misshandlad och våldtagen, älskling du får aldrig ta upp det här med henne och aldrig röra dig runt dessa ämnen." Säger hon allvarligt. Jag nickar och vänder ner blicken i bordet. "Tänk inte att det är ditt fel nu, jag vet hur du fungerar och jag vet att det är så du tänker nu. Men ingenting hade kunnat förändrats ifall du och hon fortfarande hade varit bästa vänner."

"Jo, jag kunde tagit tunnelbanan hem tillsammans med henne." Säger jag innan jag reser mig upp.

"Felix, du får inte berätta för någon." Ropar mamma efter mig när jag nästan nått trappan.

"Jag är inte dum i huvudet. Jag fattar väl det själv?" Jag går med bestämda steg uppför trappan och in på mitt rum där jag smäller igen dörren. Omar ligger redan i min säng, sovande på min kudde. Det blir väl madrassen för mig i natt.

* * * * *

Jag går trött mot skolan. Min rygg gör ont och jag tycker sjukt mycket synd om stackars Omar som tvingas sova på den där madrassen flera gånger i månaden. Jag ska börja erbjuda honom att sova med mig i min säng istället. Det där är ju sjukt. Aldrig att jag skulle överleva på en madrass. Det finns ett gästrum i mitt hus men Omar vill sova på mitt rum, på mitt golv. Egentligen får han alltså skylla sig själv.

Min telefon drar mig ur mina tankar och jag plockar upp IPhonen som precis vibrerade.

[Ey motherfucker! Var är du någonstans?! Jag är ensam! Du vet att jag hatar att vara ensam!!!]

Jag ler åt Omars meddelande, jag vet att det där med motherfucker, det har han fått ifrån mig. Jag har använt det extremt mycket under det senaste året. Jag försöker trycka in det i så många meningar som möjligt. Många klagar på mitt språk. Tjejen på aftonbladet, Frida. Hon säger ofta att jag har ett väldigt fult ordförråd. På något sätt är jag faktiskt stolt över det.

[Amen tjenare sömntuta. Nej, men du vet. Du snodde ju min säng i natt så jag gav igen för att ha tvingats sova på golvet genom att dra till skolan. Allvarligt Omar, du visste att jag skulle till skolan och jag är här nu. Skriv inget mer idag är du snäll. :*]

Att skriva pussgubbar till honom är kul. Han säger att han känner sig som en tjej när jag gör det.

Skolan tonar upp sig framför mig och jag går på den ganska folkfulla grusgången upp till den gamla ladugården. Jag går direkt in i rätt byggnad och möts av många blickar, med andra ord ser någon mig, viskar till nästa som viskar till nästa och nu är alla blickar på mig.

"Felle boy!" Ett ansikte tonar upp sig över alla andra och Max slänger sig över mig i en extrem brohug. Mer som en riktig kram. "Det var inte igår." Säger han när han släppt mig.

"Nej, det var i förrgår." Säger jag och han tar upp fingrarna och räknar.

"Sant." Säger han tillslut. "Vad händer i Fooo-världen?" Frågar han. Jag rycker på axlarna.

"Skola idag och imorgon och Göteborg på fredag." Säger jag och han nickar.

"Träffas vi ikväll?" Frågar han. Jag skakar på huvudet.

"Omar är hos mig just nu och stannar tills vi åker till Göteborg." Säger jag och han nickar innan han byter ämne.

"Din bästis har börjat igen, igår. Hon har klippt sig och färgat håret eller något. Ursnygg är hon i alla fall men hon ser ganska förstörd ut." Säger han. Jag nickar igen och ser mig omkring i korridoren. Hon borde vara här.

"Jo, hon var hos mig igår." Säger jag och möter hans blick igen. Han rynkar ögonbrynen innan han kollar omkring i korridoren han också. Snart ser jag henne komma in genom samma dörr som jag precis kom in genom. Hon möter min blick och biter sig nervöst i läppen innan hon vänder bort blicken och ställer sig framför ett av dem blå skåpen och låser upp det.

"Gillar du henne?" Jag ser på Max igen och han nickar mot Alicia. Jag skakar på huvudet.

"Hur så?" Frågar jag med höjda ögonbryn.

"Din blick säger ingenting annat än just det." Säger han och jag skakar på huvudet.

"Nej, jag kan inte göra det." Säger jag och han ser frågande på mig. Jag vänder blicken mot henne igen precis när Adam sluter upp vid hennes sida. De kysser varandra och jag ser på Max. "Därför." Säger jag.