Kapitel 10

4.3K 123 23
                                    

Kapitel 10

**Felix Perspektiv**

"Så jag ska gå in och väcka henne för att du skäms?" Frågar Omar. Jag suckar tyst och skakar på huvudet medan jag drar av mig kalsongerna och börjar dra på mig nya. "Felix snälla. Gå någon annanstans." Gnäller Omar trots att han precis gjorde exakt likadant.

"Har du aldrig sett en kuk förut?" Frågar jag och drar på mig byxorna. På mitten av rumpan lämnar jag dem och drar en tröja över huvudet. Häng är någonting som jag använder aningen för mycket men det är skönt. Mamma klagar men jag tycker att det är skönt. Är det inte vitsen med olika stilar? Att jag ska trivas?

"Okej, jag går och väcker henne." Mumlar Omar och går ut från mitt rum. Jag plockar upp kalsongerna från golvet och slänger dem i tvättunnan. Pappa hade tydligen lovat mamma att komma hem och tvätta medan jag är i Göteborg.

Jag går ut ur rummet och stannar vid trappan. Låga röster hörs från gästrummet, mest Omars som får små irriterade kommentarer till svar. Jag fortsätter nerför trappan och in i köket där jag sätter mig på en stol och kollar ut genom fönstret. Vi blir hämtade av någon säkerhetsvakt som kör oss till det där garaget där vi har turnébussen. Jag älskar turnébussen, den är så fin och mysig helt enkelt.

"Hon kommer." Jag tittar upp på Omar som står i dörröppningen och ser på mig. "Hon vill inte träffa dig direkt."

"Nej, det vill hon säkert inte men nu är det så att hon ska bo med mig i tio dagar så hon blir så illa tvungen." Säger jag bittert och tittar ut genom fönstret igen. Det är fortfarande ganska mörkt ute och jag förväntar mig absolut ingen sol. Sömn på bussen ska jag ha i alla fall. Får jag ingen sömn på bussen så kommer konserten ikväll gå åt helvete.

Steg i trappan får mig att vända blicken mot Omar och han vänder bak sin egen blick. Jag skymtar Alicias ansikte men hon tittar ner i marken och slänger någonting på golvet med en liten duns innan hon ställer sig, lutad mot väggen bakom Omar. Jag vänder tillbaka blicken ut genom fönstret samtidigt som jag känner att telefonen jag har lagt i fickan vibrerar. Jag drar upp den och kollar på meddelandet från Ogge.

[Vi åker från mig nu så vi är väl hos er om tio minuter, inte vet jag. Oscar har redan tagit platsen fram...]

Jag kollar upp på Omar som verkar fått meddelandet han också.

[Hur i helvete ska det fungera då? Vi är tre stycken som åker härifrån.]

[Just fan, "den sexiga bruden". ;) Vi tar det när vi kommer till dig.]

[Vadå "sexiga bruden"?]

[Omar sa att hon är sexig...]

[Omar är dum i huvudet.]

[Så hon är ful, eller?]

[Nej, det är hon väl inte direkt. Sluta prata om det. Hejdå.]

Jag trycker ner telefonen i fickan igen och tittar på Omar som redan hunnit göra det.

"Du är dum i huvudet Omar." Säger jag och han ser oförstående på mig. "Nej, jag sa bara det för att det är riktigt jävla sant."

"Varför?" Frågar han och höjer ena ögonbrynet.

"Därför." Säger jag och reser mig från stolen. Jag går förbi honom och sneglar på Alicia som står med sin egen telefon i handen innan jag lyfter upp min väska och öppnar ytterdörren. Jag kliver ut i den kalla morgonluften och ställer ner väskan på trappan igen. Jag lutar mig mot dörren och tittar på vägen utanför. Snart kommer en svart bil som jag känner igen ganska väl. Det är våra säkerhetsvakter som har sådana bilar. Han stannar och kliver ur bilen och tänder en cigarett. Jag lyfter upp min väska igen och går fram till bilen. Han öppnar bakluckan och jag slänger min sportbag över Oscars och Ogges.

"Tjejen får sitta i någons knä." Säger säkerhetsvakten som jag minns som Ola då han hämtat oss ofta. Jag tittar på Alicia som lägger in sin väska över min. Omar lägger sin bredvid hennes och Ola smäller igen dörren. "Det skulle vara bäst om hon satt i Oscars knä eftersom han sitter fram." Säger Ola och går runt bilen och öppnar framdörren. "Hopp ut." Oscar suckar högt innan han kliver ur bilen och tittar drygt på mig. "Felix, hopp in." Jag ser tveksamt på Olas gest innan jag gör som han ber mig och hoppar in.

"Jag vill inte." Hör jag Alicia mumla.

"Det är bara en halvtimme." Säger Omar och puttar fram henne till dörren. Hon tittar tveksamt på mig innan hon klättrar över mina ben och sätter sig grensle över dem. Ola smäller igen dörren och jag tvekar innan jag tar tag i bältet och drar det över Alicia. Hon suckar och rör sig i mitt knä så hon flera gånger kommer åt för hårt mellan mina ben. Jag kväver mina stön och spänner fast oss. Försiktigt lutar hon sig bakåt och jag lägger mitt huvud på hennes axel då hon inte blir längre än mig även om hon sitter i mitt knä. Ola startar bilen och börjar rulla ut från min gata och upp på grusvägen som går fram till själva Värmdö, med asfaltsvägar. Han kör på en sten och hela bilen hoppar till och Alicia landar hårt mellan mina ben. Känslig som jag är så känner jag när den reser sig. Det är det som är jobbigt med att vara kille. Jag kan inte kontrollera den, den lever ett eget liv.

Jag rätar på ryggen och Alicia sätter sig mer i mitt knä. Hon rör sig besvärat för att hålla sig långt nere. Jag antar att hon känner mig antingen mot ryggen eller rumpan.

"Förlåt." Mumlar jag och försöker få den att lugna ner sig.

"Det är okej." Viskar hon och jag blinkar ett par gånger och tittar upp i taket. Det här kommer bli en lång resa. En sådan resa som jag inte klarar av. Lägger den sig inte så kommer det bli en obekväm och obehaglig resa som jag helst av allt ville slippa. Varför är jag så känslig?

»f.s« I Miss YouTempat cerita menjadi hidup. Temukan sekarang