V Ä R D E L Ö S

Del 17

Efter att filmen var slut och vi hade kommit ut från toan satt vi och snackade i några timmar innan vi gick och la oss. Jag märkte att Liam märkte att något var fel för jag kände att han kollade på mig några gånger under kvällen men jag försökte få allting att kännas som vanligt. När vi sen gick och la oss lät jag Liam hålla om mig så han inte skulle tro att något var fel. Även om det är fel att låta han hålla om mig så kändes det rättvist mot honom, eftersom han inte har gjort något fel.

***

Så nu går jag här med Liam bredvid mig på väg hem från Carro och Jordan. Det kändes stelt på något sätt för jag visste att Liam visste att något var fel. Han höll avstånd mellan oss men gick ändå lagom nära. Jag märkte på honom att ville säga något men det var som att han inte vågade öppna munnen. Han gick med händerna i fickorna och vred nervöst på sig. Jag visste att jag snart var tvungen att öppna munnen och prata med honom men jag vågade inte. Jag vill inte såra honom. Jag vill inte få honom att hata mig. Jag vill ha kvar honom i mitt liv. Jag märkte att han stannade bredvid mig vilket fick mig att stanna.
"Snälla säg vad som är fel. Jag märker att något är fel." Sa han bedjande. Jag tog ett djupt andetag och öppnade munnen.
"Lova att du låter mig prata klart." Bad jag honom och han nickade.
"Jag lovar." Sa han för att försäkra mig.
"Det sista jag någonsin vill är att såra dig men jag är rädd att detta kommer göra det." Sa jag och kände att tårarna var på väg.
"Liam, jag tycker verkligen om dig och vill fortfarande ha dig i mitt liv. Problemet är att jag inte är kär i dig, oavsett hur mycket jag försöker få känslor för dig så går det inte." Fortsatte jag och nu rann tårarna fritt.
"Jag förstår om du inte vill ha mig i ditt liv men jag vill ha dig i mitt." Den meningen kom ut som en viskning. Fan, han kommer hata mig. Jag vände mig om för att gå iväg för jag kunde inte se honom sårad framför mig. Han stoppade dock mig med en hand på min axel.
"Sasha, tro inte att jag hatar dig. Jag kommer aldrig kunna hata dig." Sa han och log mot mig, även om det var ett smärtsamt leende.
"Det är klart att det är lite jobbigt att du inte är kär i mig men du kan inte styra över dina känslor. Jag är bara glad att du sa det till mig och inte tvingade dig själv att vara med mig bara för att jag har känslor för dig." Sa han och jag kände lättnade skölja över mig.
"Jag förtjänar inte att ha dig i mitt liv." Sa jag och fick ett skratt tillbaka som svar.
"Jag anser dig som min bästa vän, jag hoppas du fortfarande också gör det." Sa han och drog in mig i en kram.
"Klart jag gör." Sa jag och kramade om honom hårdare. Jag snyftade mot hans axel vilket gjorde att han släppte mig.
"Varför gråter du?" Han torkade bort mina tårar med sin tumme.
"För att du är för bra för att vara sann." Sa jag och suckade. Han sa inget mer utan gav mig en sista kyss mitt på läpparna. Jag kysste honom plågsamt tillbaka innan vi båda släppte taget och fortsatte vår väg hemåt.

När vi svängde in på min gata stannade jag och vände mig om mot honom och mötte hans vackra ögon.
"Vi ses i skolan på måndag?" Sa jag även om det mer kom ut som en fråga.
"Klart, jag skulle aldrig klara skolan utan dig." Sa han och kramade om mig innan han vände sig om och gick iväg. Innan han svängde av vägen vände han sig om och vinkade mot mig vilket gjorde att jag vinkade tillbaka.

Lättat tog jag upp mina husnycklar från min jackfickan och gick fram till ytterdörren. Jag satte nyckeln i dörren och låste upp. Väl i hallen tog jag av mina skor och hängde upp min jacka på kroken bredvid dörren. Jag hörde några steg komma mot hallen och mötte mammas glada min.
"Hej gumman, hade du det bra igår?" Sa hon och omfamnade mig mjukt. Jag kramade tillbaka innan jag svarade.
"Både ja och nej." Hon släppte kramen och kollade frågande på mig.
"Har det hänt något?" Hon ledde in mig i köket och satte sig mittemot mig vid köksbordet.
"Jag har gjort slut med Liam." Sa jag tyst.
"Varför?" Frågade hon och tog min hand.
"För att jag inte har några känslor för honom, trots att jag har försökt sen han bjöd ut mig." Sa jag och ännu en gång rann en tår ner för min kind.
"Hur tog han det?"
"Förvånansvärt bra. Vi är fortfarande vänner." Mamma log mot mig.
"Men älskling, det är ju bra." Sa hon.
"Kanske det, men jag såg hur smärtsamt det var för honom." Jag suckade tyst och kramade om hennes hand.
"Det är klart att det är smärtsamt, men jag lovar dig att han kommer komma över det och tillslut har han hittat sitt livs kärlek. Precis som du kommer göra." Hon reste sig upp och gick mot mig. Jag ställde mig också upp och gav henne en lång kram.
"Tack för att du alltid finns när jag behöver prata."
"Klart jag är." Sa hon och kramade mig hårdare tillbaka. Vi båda tittade upp mot dörren in till köket där pappa stod och tittade på oss.
"Vad händer här?" Sa han och gick närmre oss.
"Lite kärleksproblem men det löser sig med tiden." Sa jag och skrattade lätt.
"Aha, säg till om det finns något jag kan göra för dig." Sa han och anslöt sig till kramen. Där stod vi mitt i köket och kramades i vad som kändes i evigheter.
"Nä om vi inte släpper snart så kommer jag kissa på mig." Sa mamma vilket fick både mig och pappa att brista ut i skratt. Vi släppte kramen och mamma försvann snabbt mot toaletten.
"Jag går och duschar." Sa jag och fick en nick som svar från pappa.

Nyduschad gick jag mot mitt rum med en handduk virad runt håret och en runt kroppen. Jag gick fram till min garderob och tog fram underkläder och min pyjamas. När jag hade klätt på mig och hängt upp handdukarna på tork så satte jag mig i sängen och skickade iväg ett sms till Jordan och Carro där jag berättade att jag hade pratat med Liam och att jag skulle berätta mer detaljerat på måndag. Innan jag gick och lade mig så gick jag ner för att ta en macka och säga godnatt till mamma och pappa.

***

"Om du går upp nu så kan jag köra dig till skolan." Hörde jag pappas röst säga. Tröttsamt öppnade jag ögonen och såg honom stå i dörröppningen till mitt rum. När han såg att jag vaknade till log han mot mig.
"Godmorgon." Sa han glatt.
"Godmorgon." Sa jag trött tillbaka.
"När måste vi köra?" Frågade jag samtidigt som jag tog upp min mobil.
"Om 45 minuter så du har gott om tid på dig." Jag gav honom en tummen upp innan han lämnade mitt rum. Jag sträckte på mig för att vakna till lite mer innan jag satte mig på sängkanten och kollade igenom flödet på instagram och svarade på några snaps jag fått. När det var klart ställde jag mig upp och gick fram till garderoben och tog ut ett par jeans, en tröja, strumpor och underkläder innan jag gick med min outfit till toaletten. Väl därinne klädde jag på mig och fixade mig lite. När jag var klar gick jag ner till köket där mamma och pappa satt och åt frukost.
"Godmorgon gumman." Sa mamma och tog en klunk av sitt kaffe.
"Godmorgon." Sa jag tillbaka och tog ut flingorna från skåpet och yoghurten från kylen innan jag satte mig vid köksbordet. Vi åt under tystnad innan mamma reste sig upp.
"Nä nu måste jag nog bege mig." Sa hon innan hon gick fram till pappa och gav honom en kärleksfull kyss.
"Kör försiktigt och ha en bra dag på jobb."
"Detsamma." Sa han och gav henne en kyss till. Jag log mot dom och såg att mamma nu var på väg mot mig.
"Ha en bra dag nu gumman." Sa hon och kramade om mig.
"Detsamma mamma." Sa jag och kramade henne tillbaka.
"Jag älskar er." Sa hon innan hon försvann ut från köket.

Pappa reste sig upp och sträckte på sig innan släppte ut en liten suck.
"Vi får nog också bege oss nu om du ska hinna till skolan i tid." Jag nickade mot honom och ställde skålen i vasken och skyndade mig upp för att borsta tänderna. När jag var klar gick jag in på mitt rum för att hämta min väska innan jag gick ner för att möta pappa i hallen. Jag tog på mig mina skor och min jacka innan jag tittade upp på pappa.
"Redo?" Frågade han.
"Alltid redo." Sa jag och skrattade. Pappa började skratta tyst innan han tog bilnyckeln och tillsammans gick vi ut till bilen. Han backade ut från infarten och vi åkte i tystnad med musiken från radion i bakgrunden. Jag tittade på pappa som såg så fokuserad ut innan han log mot mig, vilket fick mig att le tillbaka.
"Gud vad dimmigt det är." Sa han och jag kunde inget annat än att hålla med. Jag märkte att han saktade ner farten lite eftersom det var väldigt svårt att se vad som var framför bilen. Jag kisade med ögonen för att kunna se lite bättre och paniken inom mig ökade när jag såg rådjuret mitt på vägen.
"Pappa se upp!" Skrek jag och han svängde tvärt rätt av vägen. Jag skrek så tårarna rann när bilen bara fortsatte i hög fart trots att pappa bromsade. Jag såg trädet en bit framför och kollade panikslaget på pappa som kollade tillbaka på mig.
"Sasha jag älsk.." Var det enda han hann säga innan bilen slungades fram och allt blev svart.