Hated

Kapitel 17 och sista kapitlet

Låt till kapitlet: To build a home = The Cinematic Orchestra

Tredje persons pov

''Niall?''

''Niall?''

''Niall?''

Den blonda killen hostar upp massa vatten och de blå ögonen öppnas till liv igen. Det är rätt så suddigt först men det blir genast vanligt igen.

Louis, Harry och Liam står och tittar på Niall som vaknat och ingen av dem säger något. Nu är Nialls ögon vidöppna. Han ser hur munnarna framför honom rör på sig och plötsligt kommer allt ljud tillbaka och Niall andas häftigt.

''Herregud Niall vi trodde att du skulle dö!'' Säger Liam och tar armarna omkring Nialls kropp och kramar om honom hårt. Den kramen får Niall att tänka på den han fick alldeles nyss av Liam.

''Vad menar du?'' Frågar Niall och sätter sig upp. Han är genomblöt och han sitter vid poolkanten. Harry är också blöt. ''Vi hade den där tävlingen och du typ halkade och svimmade av och sen typ hamnade i vattnet.'' Säger Louis och kliar sig i nacken.

Men vänta? Niall var väl död? Och det var väl Harry också? Och Liam och Zayn? Alla frågor snurrar runt i Nialls huvud. Han vet inte vad han ska göra riktigt. Hur kan alla plötsligt leva igen?

Niall tar plötsligt tag i Liams huvud och kollar på hans timning. ''Niall vad gör du?'' Frågar Liam och fnissar lite. De tror att det här är kul men enligt Niall är allt bara konstigt och inte på riktigt.

''Men hur kan vi leva?'' Frågar Niall och killarna tittar på varandra undrande.

Niall tittar på hans tre bästa vänner framför honom ett tag innan tårar börjar bildas i hans ögon och de rinner försiktigt ner en och en. Ingen vet vad som är felet så alla kramar om Niall tillsammans.

Fler tårar bildas i Nialls ögon och han släpper ut ljud som skratt och snyftningar. Han är bara så glad att få vara tillbaka med killarna och att de inte hatar honom.

Ingen av Harry, Liam och Louis vet varför den blonda pojken gråter för så de börjar alla att bli oroliga. Varför gråter han? Är det något som har hänt?

''Jag älskar er.'' Viskar Niall tyst och snyftar. ''Jag älskar er så mycket!'' Säger Niall högre och släpper snart taget om hans bästa vänner. Ingen av den vet vad de ska göra så de säger snabbt tillbaka att de älskar honom också.

Nialls ögon får plötsligt syn på ett par bruna. Det är Zayn. Niall vet inte vad han ska göra så han fortsätter titta på honom. Han tittar på honom länge och har ett litet leende på läpparna som knappt syns.

Niall försöker försiktigt resa sig upp och får hjälp av killarna och han kramar dom snabbt en gång till och går långsamt fram till Zayn. När Zayn märker att dem blonda killen går mot han ställer han sig upp.

När han är knappt en meter ifrån Zayn slutar han gå och de två killarna bara tittar på varandra. ''Vad vill du?'' Frågar Zayn irriterat och sätter armarna i kors. Zayn är fortfarande lika dryg som han var förut och då menas det att allt är som vanligt igen.

Zayn hatar honom och killarna vet ingenting.

''Zayn.'' Säger Niall och går sakta mot honom och biter sig i läppen för att inte börja gråta igen. Sist Niall såg honom bråkade dem och slogs.

Fast allt var bara en dröm.

''Vad är det du vill?'' Säger Zayn mindre irriterat och tittar på Niall. ''Zayn.'' Säger han igen och en ensam tår trillar ner på hans kind och sen droppar ner på han tröja som fortfarande är blöt.

Innan någon säger något annat slänger sig Niall över Zayn och gråter. Han gråter så mycket och håller om honom. Han var tvungen.

Zayn bara står först och tittar på Niall medans han gråter och kramar honom. Snart känner Zayn hur det bränner vid ögonen och han släpper ut all tårar som är där.

De båda står och håller om varandra och gråter i varandras armar. Det var länge sen de ens kramat varandra. Men Zayn har faktist saknar Nialls gosiga kramar.

''Förlåt Zayn!'' Säger Niall. Han har aldrig gråtit så mycket förut. ''Förlåt för allting!'' Säger Niall och Zayn skakar på huvudet. ''Den enda som borde säga förlåt är jag.'' Viskar han och fortsätter hålla om hans bästa vän.

''Jag är ledsen för allt! För alla slag du någonsin fått och för jag har fått dig att må dåligt.'' Viskar Zayn och snyftar. Niall är nära på att släppa taget om Zayn men han drar genast tillbaka Niall och håller om honom hårdare.

De håller om varandra ett tag innan de andra killarna också kommer in i deras kram och nu står alla fem och håller om varandra. ''Lova mig att vi aldrig bråkar igen.'' Säger Niall och alla säger ja en efter en. Det är egentligen bara Niall som vet varför han gråter. Zayn vet lite.

Snart släpper de varandra. Niall ler bara och tittar på han fyra bästa vänner framför honom. Zayn har inte några skärsår på hans handleder från när Louis och han bråkade. Harry blev aldrig biten av en orm och dog. Liam fick aldrig ett slag i huvudet. Louis blev aldrig ensam.

Niall flydde aldrig.

Alla fem går in i huset och har plötsligt glömt bort spelet de precis gjorde. Niall går sist. Han drar sakta upp hans ärmar på hans tröja och ser att det är några skärsår där. Det är inte lika många som det var alldeles nyss. Han skakar på huvudet och drar ner ärmen igen. När han tittar på killarna har de sättit sig vid sofforna och skrattar tillsammans åt något som precis var på tvn.

Niall kan inte hjälpa sig själv så han börjar plötligt le. Allt var bara en dröm. En hemsk dröm som inte kommer bli sann. En mardröm.

''Niall kommer du eller ska du bara stå och titta på oss?'' Frågar Harry plötsligt och Niall kommer bort från sina tankar och sätter sig bredvid Zayn och blundar.

Allt var bara en hemsk dröm.

(A/N jaha då var Hated slut då. Vad tyckte ni? Det här var rätt så kort kapitel men den blev bra ändå eller vad tycker ni? Är det bara jag som älskar denna låt to build a home? Det här var lite annorlunda än vad ni kanske trodde vad som skulle hända. Ända sen jag börjat denna fanfiction har jag vetat precis hur hela den här skulle blivit och jag tänkte hela tiden att slutet skulle vara såhär. Men kommentera och rösta.)