»f.s« I Miss You

Kapitel 13

Kapitel 13

**Alicias Perspektiv**

Om min tröga hjärna förstod allt rätt så tyckte Daff att konserten gick bra, mer än bra. Jag satt bakom scen och studerade killarna på en liten skärm för att slippa hörselskador från alla tjejers skrik och den höga musiken. Nu sitter vi i den ena soffan i samma rum där det tidigare var meet and greet och väntar på nästa gäng av foooers som killarna tydligen kallar sina fans för. Oscar är ganska närgången med mig men jag tror det är på ett bra sätt. Han håller om mig ibland men inte så han kramas eller liknande. Han håller om mig på ett bra sätt som gör mig trygg, pratar om Adam och så.

Dörren öppnas och Daff kliver in i rummet.

"Det är fyra tjejer och en kille." Säger han och rynkar på näsan när han säger kille. Jag antar att det inte är så vanligt trots att killarnas musik säkert skulle kunna passa för killar att lyssna på också, i alla fall sjunga med i och göra covers på.

Daff öppnar dörren helt och in kliver först två tjejer hand i hand, de ser nervösa ut och jag antar att de fått det här tillsammans. Efter dem kommer tre, för mig, välkända ansikten. Daniella, Fanny och Adam. Jag flyttar mig lite närmare Omar så Oscars arm faller ner bakom min rygg istället. Jag tittar ner i mitt knä och känner snart hur killarna bredvid mig reser sig. En hand landar på min axel en snabb sekund innan han fortsätter framåt. Jag tittar upp och ser att Felix ser på mig med handen på väg inåt kroppen. Han förstår mig.

Killarna kramar tjejerna och skakar hand med Adam innan en av de två tjejerna jag inte känner igen tittar mot mig. Hon är blond och har extremt upptryckta bröst under sin nästintill genomskinliga magtröja, shorts i april är en fråga som snurrat i mitt huvud ända sedan den första meet and greeten. Nu startas den igen medan min blick är fäst på den, i mina ögon, inte alls så snygga tjejen.

"Vem är hon?" Hennes röst är pipig och smått äcklad och hennes finger skakar lätt när hon pekar på mig, någonting jag kopplar till alldeles för mycket rökning vilket jag tror det beror på. Hon ser ut som en rökare.

"Det där är Felix kompis." Säger Omar lika glatt som innan.

"Eller flickvän kanske. Vad gör hon här? Varför får hon vara med?" Frågar blondinen.

"Ja, jag undrar också vad hon gör här." Säger Adam och tar ett steg fram så jag ser honom över Felix huvud. "By the way så är det där min flickvän så jag hoppas för Guds, och Felix skull att hon inte är Felix flickvän också." Lägger han till och jag tittar ner i mitt knä.

"Eh, kan vi ta det här någon annan gång kanske, för det här är en meet and greet och vi ska umgås med våra fans, snacka med Alicia om du vill det men inte så du stör vår stund." Ber Ogge och Adam nickar innan han går runt det lilla gänget med människor och slår sig ner bredvid mig.

"Så, varför är du här?" Frågar han och jag sneglar upp på honom.

"Mamma och Felix mamma, de åkte utomlands så jag ska bo med Felix. Jag var tvungen att följa med hit." Säger jag tyst.

"Men varför sa du att du är sjuk? Jag menar, varför ens ljuga för mig?" Frågar han och jag suckar tyst.

"Jag fick inte för mamma, jag var sjukanmäld och allt och fick inte berätta att jag skulle vara med The Fooo för att jag skulle få så mycket hat för det." Säger jag tyst och frustrerat.

"Du litar alltså inte på mig. Du tror att jag skulle berätta för hela skolan att du är med The Fooo, ifall du hade sagt till mig att du skulle med Felix till Göteborg och att det var hemligt så är det väl klart som fan att jag inte skulle säga något, jag älskar dig. Älskade kanske, inte vet jag." Säger han och vänder bort blicken. Jag tittae upp mot de andra som verkar stå och lyssna. Oscar ser arg ut och samma med Felix men Oscar ser argare ut.

"Ja, men du älskar henne. Du stod ju och kysstes i kön med henne." Säger blondinens kompis och pekar på Daniella. Jag ser oförstående mellan kompisen, Daniella och Adam innan jag sakta reser mig ur soffan och ställer mig framför honom på skakiga ben.

"Det är slut." Viskar jag och han himlar med ögonen.

"Vad trodde du själv? Ett förhållande fungerar inte om den ena ljuger för den andra." Säger han och jag ser sårat på honom. Han reser sig upp och böjer sig mot mitt öra. "Du kan vara lugn, dina hemligheter stannar fortfarande hos mig för jag är inte dum i huvudet." Viskar han innan han går förbi mig och dem andra och försvinner ut genom dörren de kom in genom. Jag ser mig omkring i det knäpptysta rummet innan jag vänder mig om och går mot dörren jag tidigare gått in genom, bakom den finns det ett badrum som jag kan använda och gråta ut i. Jag öppnar dörren och går in utan att säga ett ord till någon av människorna där utanför. Jag får dock inte sitta tyst länge alls innan det knackar på dörren. Jag ignorerar det och väntar på att personen ska ge upp och gå.

"Alicia, förlåt. Det skulle inte hända, det var han som var på och allt och jag drogs med. Förlåt. Ring mig när du är redo, snälla." Daniellas röst hörs tydligt genom dörren innan hon verkar lämna mig. Jag hör svaga röster och ibland skratt i, enligt min klocka fyrtio minuter innan jag hör killarnas mer tydliga röster säga hejdå. Jag suckar och reser mig från toaletten och tittar i spegeln över handfatet. Att jag har slutat med smink är för att jag gråter så mycket. Jag tycker det var ett bra val av mig.

Jag låser upp dörren och möts av oroliga blickar och en Oscar på väg mot mig. Han stannar mitt i steget och jag går genom rummet och ställer mig vid dörren, vänder mig om och tittar på killarna.

"Ska vi sova på bussen eller?" Orden kommer ut i en normal samtalston och jag ser chockat på killarna, lika chockat som Felix ser på mig.