Before they broke your heart || Martinus Gunnarsen

4.9

IDAG

MOA
|| Det är väl du?

MIG
|| Vad menar du?

MOA
|| Det var din bror va?

MIG
|| Var det du som tog hand om Martinus?

MOA
|| Ja

MIG
|| Tack ❤️ förlåt att jag blev så jävla sur. Var och är så fucking orolig för Martinus

MOA
|| Fattar ❤️

MIG
|| Bra

MOA
|| Vilket sjukhus?

MIG
|| Jönköpings sjukhus

MOA
|| Kan jag komma?

MIG
|| Absolut kommer nog få bosätta mig
här ett tag men måste dra ska ringa mamma

MOA
|| Vi ses snart

Med nervösa fingrar knappar jag snabbt in mammas nummer

"Hej mamma du måste komma till sjukhuset nu! Martinus har tuppat av"

"Jag och pappa kommer på en gång!"

Ännu en gång kollar jag på Martinus för att försäkra mig om att han andas.

Min mobil plingar till och Moa är nu här. Jag svarar att det är i rum 897

"Tack för att du höll han levande, de sa att om inte du hade varit där skulle han ha chansen till att dö." Säger jag tyst för mig själv. En tår faller för min kind men hon är snabb med att torka bort den.

"Gråt inte."

Hon trycker sina läppar mot mina och jag besvarar de förvånat. Hennes ögon är stängda i kyssen.

Jag ler brett.

"Sluta le." Säger hon och låter sina läppar släppa ifrån från mina. Jag ler generat och fokuserar sedan på hennes ögon.

"Du är väldigt fin."

"Det är du också."

Jag trycker ännu en gång mina läppar mot hennes. Hon skrattar och kysser tillbaka.

"Gud vad du ville kyssas." Jag mumlar något till svar och fortsätter att pressa mina läppar mot hennes kyss vänliga.