Addicted to You

8.

Austin körde in på uppfarten vid mitt hus och stannade. Jag klev av bilen och började gå mot dörren för att låsa upp den när jag hör steg bakom mig. När jag vänder mig om ser jag att Austin gått ur bilen och står nu framför min dörr med mig.

"What are you doing?" sa jag och kollade frågandes på honom. Han trodde väll inte att han skulle med in? Det hoppas jag inte för han kommer ju helt klart inte komma igenom dörren med mig. Han kliade sig i nacken och kollade ner på sina skor.

"Uhm I... I just wanted to follow you to the door." sa han tillslut och jag vet inte men det lät som att han ljög. Jag skrattade bara och låste upp dörren. När jag var påväg in hörde jag hans röst igen.

"Sascha?" sa han och jag vände mig om. Innan jag hann reagera på det så pressade han hans läppar mot min. Av ren chock drog jag ifrån och backade ett steg. Han vägrade möta min blick och mumlade 'sorry'.

"Austin, Why did you do that?" sa jag fortfarande chockad. Det här var inte bra för någon av oss att göra. Det kändes så bra när han kysste mig men samtidigt så fel.

"I...I have to go." sa han stressat och vände sig om för att åka iväg. Jag stod chockat kvar tills jag inte längre kunde se hans bil. Vad hände nyss?

-

Fem dagar hade gått sedan insidenten med Austin. Fem dagar och jag hade inte sett eller hört något från honom. Det hade inte hans kompisar gjort heller och alla tyckte det var lika skumt som jag tyckte. Det var konstigt att någon som Austin bara skulle försvinna från ingenstans utan att säga något. Jag började nästan bli lite orolig över honom. Nu var det iallafall måndag och jag väntade otåligt på att läraren skulle komma och låsa upp klassrumsdörren för att börja lektionen.

Ungefär halva lektionen hade nu gått och jag kände en vibration i min ficka. När jag tog fram mobilen såg jag ett sms från Austin. Nervöst låste jag upp för att läsa vad han skrivit.

"Can you come outside so we can talk?"
stod det och jag svarade fort ja innan jag ursäktade mig och sa till läraren att jag behövde gå på toa.

När jag kommer ut är korridoren tom och jag riktade mina steg mot utgången. Innan jag hunnit ta allt för många steg för jag steg bakom mig. När jag vänder mig om stod han där. Lika snygg som alltid men bara lite tröttare. Han kom närmare och nu stod vi läskigt nära varandra. Jag öppnade min mun för att säga något men inget kom ut.

"I want you to listen to me, please." sa han och kollade rakt in i mina ögon. Jag nickade innan jag tog ett djupt andetag och satte mig ner vid bänken. Han satte sig mittemot mig vid bänken och jag väntade otåligt på vad han skulle säga.

"I guess i'll start with telling you why I kissed you." sa han och tog ett djupt andetag.

"I was desperate and I know that's not a reason to kiss you but I just couldn't resist it. You have no idea how obsessed I have been with you since the day I saw you, and it's driving me freaking crazy." fortsatte han.

"And yeah about why I suddenly disappeared. I just felt like jerk after I kissed you and I had to go away. I couldn't be at the same place as you without trying to kiss you again, and knowing that you won't kiss me back. Uhm yeah, I guess that was all I had to say." sa han och log lite. Jag satt bara framför honom och försökte ta in allt han precis sagt.

"Uhm I.... I don't know what to say." sa jag tillslut.

"It's okay, I get it. You don't have to say anything I just wanted to tell you everything so you won't be confused." sa han och jag nickade långsamt.

"Well, I appreciate that you told me everything. I have been very worried to be honest." svarade jag ärligt och såg hur hans leende växte.

"Really?" sa han och jag nickade.

"Why? I mean, you don't have to worry about me, so why did you?" frågade han igen.

"I guess I care about you." sa jag och kollade ner. Jag kände fingrar under min haka som sakta lyfte upp mitt ansikte. Han kollade rakt in i mina ögon och log.

"I care about you too Sascha. More than you can imagine." sa han och drog in mig i hans famn. Denna gången drog jag inte ifrån. Jag njöt av att vara i hans famn och just nu kändes det helt underbart.

Efter ett tag drog jag ifrån och reste på mig.

"I don't think we should do this." sa jag tyst och kollade på Austin.

"Do what? You mean us two?"

"Uhm, yeah... or i'm mean no I just don't.... ugh i don't even know what i'm talking about." sa jag och suckade. Austin skrattade bara och kollade på mig.

"I get it. You don't want people to think that something is going on between us. It's fine." sa han lugnt men jag kunde nästan se lite besvikelse i hans blick.

"Uhm I..." sa jag men visste knappt vad jag ville säga.

"You don't have to say something. I get it, it's okay." sa han och kollade på mig en sista gång innan han gick iväg. Där stod jag mitt i en korridor helt själv och visste knappt vad som precis hände.

*

Glöm inte att rösta för mer<3