Bad girl vs Good boy

KAPITEL 1

"du var osäker och jag var stark
eller?

en såndär typisk kärlekshistoria
med omvända roller"

-

KAPITEL 1
Jag står där utanför skolan, tar ett bloss av den nästan uppbrända cigaretten ser ur röken blåser ut i den kalla luften. Ethan går förbi, skolans "tönt" och drar med fingrarna i det ljust bruna håret samtidigt som han kollar ner i asfalten. "Ska du ha en cigg?" Säger jag och kollar på honom utmanande och alla mina vänner runt mig skrattar. Jag skämtar såklart, och Ethan går bara förbi och jag knuffar honom lite i ryggen.

Alltså, ska jag vara helt ärlig så är Ethan helt okej, och jag borde kanske inte mobba honom egentligen, fast vem bryr sig. Ingen gillar honom, och jag är skolans populäraste och är den som gett honom rollen "tönt" så jag fortsätter på det. Det är inte precis så att jag bryr mig om honom. Kanske, hade Ethan haft mycket fler vänner om fler hade gett honom en chans. En chans som jag inte tänker ge, tänker jag. Aja, jag ska inte slösa min tid genom att tänka på någon så oviktig som honom.

Jag och mina bästa vänner Evelyn, Aurora och Nora börjar gå in mot stenbyggnaden vilket är vår skola.
"Ska vi skolka, eller vad tycker du Zara?" Säger Evelyn och höjer ena ögonbrynet.
"Aa visst" Säger jag känslokallt och vi vänder.

Jag och Evelyn har varit vänner länge, så hon vet allt om mig och hur jag mår. Hon har alltid funnits där för mig när jag har varit dryg mot henne. Det är henne jag känner att jag är närmast av mina tjejkompisar. Både Aurora och Nora hänger mest efter mig, vilket jag stör mig lite på eftersom dom knappt heller har egna åsikter.

"Kom nu, vi går och äter på McDonalds, jag är svinhungrig" Säger jag och det är sant, har varken ätit frukost eller lunchen i skolan idag. Alla nickar och vi börjar gå. Evelyn och Nora går framför mig och man ser deras lika blonda hår blåsa i vinden. Jag hör att de diskuterar om något men jag orkar inte lägga mig i. Min blick fastnar på något annat, jag ser min mamma på en parkbänk med några andra. Det märks tydligt att hon är alldeles för full.
"Zara! Kom hit" säger hon slumrande och jag kollar inte på henne i hopp om att mina vänner inte ser. Men sedan frågar Aurora "Vem var det där?". Jag svarar inte och Aurora och Nora respekterar mig och Evelyn ler tröstande, hon vet vem det var och är den enda i skolan som gör det. Och så ska det förbli.

Några timmar senare är jag påväg upp för trapporna i trapphuset och ska gå in i lägenheten. Jag vrider om den silverfärgade nyckeln och möts av mamma med en stark alkohollukt i hallen. "Hej gumman! Skäms du över mig?" Säger hon och kollar på mig samtidigt som hon mumlar för sig själv. Jag ignorerar, går förbi upp till mitt rum och ringer Evelyn.

När Evelyn och jag har pratat ett tag måste hon lägga på och jag börjar skriva med min pojkvän  istället, Zack.

Hej älskling

Hej Zara, va äre?

Jag blir lite förvånad över hur han skriver, vad då "va äre"?Man måste väl få skriva till honom?

Nä inget, undrar bara vad du gör?

k, men ska på fest sen vid 20, åvägen 9, hängeru med

Visserligen är det vardag men min mamma kommer inte att bry sig och inte som att jag bryr mig heller så utan tvekan ska jag gå på festen.

ja, okej haha

a, måste gå

hejdå

zackkarlsson har loggat ut

Jag blir förvånad att han höll sig så kortfattad, han verkade ha viktigare saker för sig men jag blev ändå irriterad. Han borde vara glad över att vara ihop med mig.

Zacks perspektiv
Efter att ha svarat på alla sms från Zara så fortsätter jag att kyssa Aurora, jag vet liksom att det är Zaras vän och jag vet att det kanske är fel men jag kan inte sluta. Jag och Aurora har pågått i en och en halv månad men Zara verkar inte ha misstänkt någonting. Av någon konstig anledning, som kanske inte är så jättekonstig ändå så har jag börjat irritera mig lite på Zaras sms och tillochmed hennes närvaro.

"Vi b-borde inte fortsätta.." säger Aurora med osäker röst. "Tycker du om att vara med mig?" Säger jag självsäkert. Hon nickar. "Varför sluta?" Frågar jag henne, fast vi båda vet. Hon svarar inte och sätter upp hennes svarta hår i en hög tofs. Jag ler bara och säger "vi fortsätter tills Zara blir misstänksam" och hon nickar osäkert igen.

Helt plötsligt knackar någon på dörren, och jag går och öppnar medans Aurora stannar i mitt rum. Utanför dörren står Evelyn med sitt mörkbruna långa hår, rejält sminkad och med en långärmad svart tight klänning. Hon är väldigt snygg, det måste man erkänna. "Hej, jag tänkte bara fråga om vi ska gå tillsammans, till festen" säger hon och ler. "Mm, ska bara hämta en sak i mitt rum säger jag" och som tur är stannar hon kvar. Jag går till Aurora i mitt rum och ger henne nycklar "jag lämnar dörren olåst, du kan gå om typ 10 min" viskar jag.

När jag kommer tillbaka till Evelyn frågar hon vem jag viskade till, shit, hon hörde tydligen. "Ah, nej jag viskade inte men mamma ringde" säger jag, världens sämsta ursäkt. Vi börjar gå och som tur är lägger inte Evelyn något större märke till att jag inte låser dörren.

Evelyns persektiv

Några timmar senare...
Jag sitter på trappan, hos någon okänd människas hus och försöker att inte gråta, jag vill visa mig stark. Jag trodde att jag och Zack var något, men tydligen inte. Han bryr sig inte ens om att komma ut till mig, men Aurora gör det. "Det är inte som du tror" säger hon, den typiska frasen när någon har varit otrogen. "Jo, det är som jag tror, Aurora. Och vi är inte vänner längre. Jag såg er kyssas, jag är inte dum" säger jag. Aurora stirrar på mig, jag tror det är för att jag sa att vi inte är vänner längre. Hon vill verkligen ha mig som vän, Aurora vill vara populär. "Snälla Aurora, kan du gå nu? Jag kommer inte bli din vän igen, jag är inte vänner med folk som sviker mig" säger jag självsäkert och hon går därifrån.

Första kapitlet klart nudå, hoppas att ni tyckte att det var någorlunda ok iallafall, hahah ;)

Så kommer Aurora vara lika populär?
Kommer ens Evelyn vara lika populär som innan?
De får ni se i nästa kapitel, puss på er <3