33

131 8 0
                                    

Amandas perspektiv 17:00

Jag tar tag i min väska jag ställt bredvid Marcus.

"Är ni klara?"

"Aa"
Svarar Marcus och Martinus i kör.

Vi går ut från den lilla byggnaden och fortsätter ut mot vägen.

"Förlåt"
Får jag ur mig lite tyst.

Martinus stannar till fort och gör att Marcus också gör det.

"Amanda vad har du att säga förlåt för?"
Jag stannar upp och vänder mig till Martinus.

"Det var ju mitt fel att allt detta hände"

"Nej Amanda det är inte ditt fel"
Lägger Marcus till.

"Allt är Williams problem"
Vi börjar gå mot husen igen.

"Har han alltid varit såhär?"

"Jaa eller mot Martinus mest. Han har aldrig varit såhär mot mig innan"

"Han har fan problem"

"Ehm Martinus, det finns en sak jag inte berättat"
Martinus kollar nyfiket upp på Marcus.

"Williams pappa är Jonas"

"Jonas asså vår rektor"
Lägger jag till.

Marcus nickar lätt.
"Men lova att inte berätta detta för någon, detta får inte spridas"

"Varför inte?"
Får Martinus ur sig.

"Det är bäst att ingen annan vet det"

17:08

"Vi syns Amanda"

"Det gör vi Marcus"

"Ehm Amanda"
Martinus tar försiktigt tag i min handled.

"Aa"

"Kan inte du följa med in?"

"Har inte varit hemma oss mamma på ganska länge du vet och måste snacka med henne"

"Aa det är klart"
Martinus släpper taget om min handled och vänder sig om för att gå mot hans ingång.

"Martinus, vem sa att du inte kunde följa med mig"

Martinus vänder sig om och ett leende strålar på hans läppar. Han går emot mig och flätar ihop våra händer, och hand i hand går vi mot mitt hus.

Vill ni att det ska hända mer drama just nu eller vill ni att det ska vara mer gulligt elr vad man ska säga hahah?
Jag har varit dålig på att uppdatera men har inte haft tid och lust just nu men hoppas inte det gör något<3

Vi två föralltid | Martinus.gWhere stories live. Discover now