I en sekund tappar jag talförmågan och då har han redan vänt sig om. Jag ser efter Adam som går tillbaka in till hallen,
"Du är en idiot!" Ropar jag till hans rygg och hör hur han skrattar. Skrattet får mina kinder att hetta till ännu mer. Jag hatar det. Trots det kan jag inte sluta le när jag springer ikapp Minna.
"Varför ler du som en psykopat?" jag armbågar henne.
***
"Hur gick skolan lillen?" Frågar Emre när jag kommer hem. Jag slänger mig på soffan och lägger fötterna på bordet.
"Ner med fötterna" påminner mamma mig genast.
Jag suckar.
"Ali och Filip är skithögar, de är som barn" Emre skakar på huvudet.
"Killar i den åldern försöker imponera på tjejer sådär, skit i de." Jag gillar när brorsan tar mitt parti.
"Hur gick jobbansökningen? Har du fått besked än?" Frågar jag och sänker de turkiska nyheterna som är på. Det är bara pappa som tittar på det här.
"Jag har skickat 273 jobbansökningar och har bara blivit återkopplad av tre" jag chockeras egentligen inte, postkoden och namnet är inte direkt det ideala.
"Hade du hetat Eric skulle du återkopplas av alla"
"Det kanske inte alls är så" svarar mamma och får en blick av oss alla.
Adam behöver nog aldrig tänka på att hans postkod eller namn eller ursprung kan neka honom jobb. Jag skjuter undan den svenska killen från mina tankar.
***
Jag gör klart alla mina läxor och taggar till ungdomsgården med Dennis och Minna. Skriver genast upp mig på listan om vilka som vill spela biljard.
Jag är en mästare.
"Varför stirrar Ali på dig?" Frågar Dennis och nickar med huvudet åt vart Ali sitter i soffan med en kylig blick på mig. Jag himlar med ögonen.
"Han är bara sur för att jag tjafsade med honom i skolan" Dennis ler och rufsar till mitt hår.
"Jag älskar när du sätter de på plats, men ärligt ska jag snacka med honom?" Frågar han genuint.
"Nej, jag klarar av en surig kille" Dennis nickar och snackar sedan med Minna. Minna och Dennis, som är för envisa att erkänna att de gillar varandra.
Jag lämnar de och går till biljardbordet. Dags att visa mina skills.
***
Tisdags träningen flyter på och senare i omklädningsrummet snackas det för fullt om Bromma:IF killarna.
Speciellt om hur Lukas G hade snapat Nicoletta och frågat om hon ville hänga med de. De, innebar resten av grabbarna. Adam skulle vara där.
Jag blir sur, tänker på Adams dumma leende och på Nicoletta. Jag blir jävligt sur.
Varför fattar jag inte. De kan hänga med varandra, men varför stör den tanken mig så mycket? Jag biter liksom mig i tungan för att inte snäsa eller något.
Det är inte så att svenne killen är min eller så. Han kallade mig vacker och jag dog nästan.
Vi har inte ens träffats på en vecka.
"Btw, de ska tydligen ha en fest om två veckor" säger hon exalterat. Jag tar mina grejer och går ut.
"De ska tydligen ha en fest, asså omg!!" härmar jag Nicolettas pipiga röst när jag är själv.
Jag tar genast tillbaka det. Adam kan göra vad han vill. Det borde inte irritera mig.
Men det gör det. Mer än vad jag vill erkänna.
***
ESTÁS LEYENDO
Full fart och titta inte bak (+18)
Novela Juvenil"Jag är inte din tjej Adam" klargör jag bara så att han vet att vi inte är exklusiva eller något. Men Adam ler djärvt, "Du kommer alltid vara min tjej Leyla" Två motstående basketlag. Leyla är en flamma och Adam är den som älskar att leka med elden...
