Jag tog på mig mina jeans och en tröja, jag orkade inte klä upp mig. Helst hade jag bara träffat Liam och slappat hela kvällen men pappa ville så gärna att vi skulle gå på middag med hans nya tjej och hennes barn. Jag och Liam hade snart varit tillsammans i ett år, jag visste inte att mitt första förhållande skulle hålla så länge men det var jag bara glad för.
Av erfarenhet vet jag att pappas förhållanden inte brukar vara långvariga. De brukar hålla i några månader och sen faller han för någon annan. Jag vet inte om man kan kalla en femtioåring för player eller om han bara har lätt för att bli kär.
"Tora skynda dig, Alvin väntar utanför" skrek pappa hetsat, han stod framför spegeln och försökte knyta slipsen, vilket resulterade i många svordomar. När jag gick ut från mitt rum tittade pappa besviket på mig.
"Tora, de här är viktigt för mig. Hade du inte kunnat ha något lite mer festligt på dig?" Jag ryckte lite på axlarna men inombords fick jag lite dåligt samvete då jag visste hur mycket den här middagen betydde för honom. Men han ställer aldrig upp för oss eftersom han jobbar hela tiden och nu förväntade han sig att vi skulle ställa upp.
"Förresten ska vi inte på någon strippklubb så du kan ta på dig något över din tröja" Det märktes att han va sur men jag brukade ofta få sådana kommentarer om urringningarna på mina tröjor, de var egentligen inte speciellt stora men jag tror pappa tyckte jag påminde om mamma när jag hade så. Mamma och pappa skildes för några år sedan, mamma flyttade till LA men sin nya man för ett år sedan så sen dess har jag bott heltid hos pappa. Alvin, min artonåriga storebror bor också hos pappa, eller ibland, han spenderar mycket tid i sin flickväns lägenhet också.
Jag öppnade porten och suckade, de var mitten på augusti men ändå kläddes himmelen av de svenska tråkiga vädret . Alvin väntade i bilen och hans blick var fäst i hans telefon. Hans blonda hår var kammat med vax och han var uppklädd, pappa tittade stolt på honom när han öppnade bildörren och hoppade in.
"Så det kan va bra att ni vet om dethär" Sa pappa när vi börjat åka mot restaurangen. "Ni har ju inte träffat Helene som hon heter. Men hon har ett barn. En kille i er ålder " Han tystnade för en stund när de blev rödljus. "Pappan till hennes son gick bort för några år sedan och hennes son tycker fortfarande de är ett ganska känsligt ämne så låt bli att prata om de är ni snälla."
Jag och Alvin nickade förståeligt, medan bilen svängde in på en parkering. Pappa stannade bilen, vi alla var på väg ut men han stannade oss i farten.
"Och ni, var trevliga. Okej? " Han kollade bedjande på oss.
"Jadå pappa, din lycka glädjer oss." Sa Alvin.
________________________________________________________________________________
"Hej, Mitt namn är Helene trevligt att äntligen få träffa er." Helen tog in oss i en kram, vanliga människor skulle säkert ta i hand med främlingar men jag hade lovat mig själv att inte döma henne.
"Det här är min son Dante" Fortsatte hon. Dante sträckte fram handen.
"Så vad heter du då?" Frågade han.
"Tora" Sa jag. Både jag och Dante var klädda ungefär lika, håliga jeans och inte något märkvärdigt.
Vi alla slog oss ner vid ett bord. Pappa och Helene bredvid varandra och jag och Dante, och sen Alvin på kanten. De var en stel tystnad och pappa gjorde vad han kunde för att bryta den.
