»f.s« I Miss You

Kapitel 17

Kapitel 17

**Alicias Perspektiv**

Jag tar mig fram till Felix och greppar tag i hans hand. Jag klarar inte av att gå med Timmy. Han är så på hela tiden. Han vet att jag precis har gjort slut med Adam och är direkt på och ska kramas hela tiden, pussa mig på kinden. Han förstår inte när man ber honom sluta och han förstår inte när det är nog.

Felix tittar ner på mig och jag rycker lätt på axlarna. Han klämmer min hand försiktigt och jag ställer mig nära honom för att slippa folks blickar och frågor. Jag tror jag gillar Felix men så kan man ju inte bara säga. Jag har inte haft några som helst känslor för honom förrän i lördags. En make-out session kan väl inte göra att man faller för någon? Men jag vill vara nära honom och vara med bara honom.

"Är det något eller?" Frågar han tyst medan han böjer sig ner för att jag ska höra när han pratar som han gör. Jag rycker på axlarna och han nickar. "Du kan prata med mig ifall det är något."

"Jag vet det." Säger jag i och med att han sagt det ett antal gånger på senaste tiden. Varje gång han tycker jag ser osäker ut.

"Ja, jag tyckte bara du såg lite osäker ut. Jag vet ju inte vad som pågår uppe i ditt lilla huvud." Säger han och skrattar tyst. Jag ler för mig själv och lutar mitt huvud lätt mot honom. Jag når inte upp till hans axel men överarmen får väl också fungera.

"Vad är det vi ska göra egentligen?" Frågar jag tyst. Han rycker på axlarna och tittar bort mot lärarna som just nu delar ut lappar och kartor till en elev från varje grupp. Jag vet fortfarande inte namnen på alla men jag tror att han går i nian, Marcus, som hämtar våra kartor.

Jag ser killen komma gående, läsande på ett papper. Direkt när han når gruppen så börjar han prata.

"Vi ska in i skogen på en gång. Vi ska följa den här kartan. Vi fick en stor och en varsin liten ifall vi kommer bort. Inne i skogen finns det små orangea avprickningsstationer med bokstäver och kompasser på så man vet var man är ifall man kommer bort. Men försök att hålla ihop. Jag pratar främst med er yngre i och med att Felix har varit med i många år och samma med er åttor." Gruppen hummar och Marcus delar ut små kartor till oss alla. Han tittar lite extra mellan mig och Felix då han fått syn på våra händer.

"Okej." Han smäller ihop sina händer och pekar mot ingången av skogen där några personer redan gått in. "Nu går vi." Han tar tag i en av de yngre tjejernas hand och drar med henne mot skogen. Försiktigt släpper jag Felix hand och vi börjar följa efter resten av gruppen. Vi går rakt fram på den lilla stigen innan vi svänger in på en av de fem små vägarna som delas upp en bit in i skogen. Vi är nu ensamma på stigen och följer efter gruppen.

"Vi ska alltså leta efter dem där orangea avprickningsstationerna. Det är som origentering. På den här stora kartan är det uppritat vilka vår grupp ska hitta. Enligt den här ska vi gå hit så följ efter mig." Säger Marcus och pekar rakt på, mot den nya korsningen vi kommit till. Vi följer lydigt efter och hittar snart den första stationen. Därifrån fortsätter vi och hittar en till. Felix lyckas greppa tag i min hand igen och stannar mig vid en grupp på mycket färre personer än vår grupp.

"Vi har kommit bort från gruppen." Skrattar en blond kille medan han tittar bak på de tre personerna bakom honom.

"Vad tråkigt för er då." Svarar Felix och slår till killen på armen. Killen ser ner på mig och flinar smått.

"Så du är alltså Alicia. Är ni två sams nu?" Han nickar mot våra händer och jag känner hur mina kinder blossar upp.

"Ja, vi är sams och vi måste gå nu innan vi tappar bort vår grupp. Hejdå, Max." Säger Felix innan han drar med mig efter gruppen igen. Vi hinner inte riktigt ikapp men vi håller oss nära så vi inte ska tappa bort dem. Länge promenerar vi innan jag känner hur jag dras ner i marken. Jag skriker till och tar hårdare tag i Felix så han faller efter mig. Jag kollar hjälplöst på foten som fastnat under en gren. Felix skrattar till innan han häver sig upp och drar ut min fot. Han drar upp mig och drar bort alla blad från mina kläder.

"Tack, förlåt." Mumlar jag och han skrattar till igen.

"Det är okej. Hade varit värre om det var blött." Jag nickar och möter hans blick. Han drar handen över min mage för att putsa bort något löv innan han stannar med den på undre delen av min mage. Han tittar in i mina ögon och böjer sig sakta framåt. Jag slickar mig om läpparna och hans läppar snuddar lätt vid mina innan han drar ifrån och skakar på huvudet.

"Alltså." Börjar han och kliar sig i nacken. "Alltså jag kan inte, jag kan dels inte göra så mot dig för att det aldrig kan bli mer än bara kyssar och så vill jag inte starta något som jag inte kan avsluta." Säger han och vänder sig sakta om. Jag nickar försiktigt och börjar gå åt det hållet där resten av gruppen gick. Det gör ganska ont. Att ha de där orden inristade i huvudet. "Jag kan inte." "Det kan aldrig bli mer än bara kyssar." "Jag vill inte starta något som jag inte kan avsluta." Vad menar han ens med det? Inte starta något han inte kan avsluta. Vad är det han pratar om? Han kan inte kyssa mig för att han inte kan sluta eller han kan inte påbörja någon sorts romans med mig för att han då inte kan avsluta det? Är det negativt eller positivt? Jag förstår verkligen inte någonting.