Jag gick sakta hem medan jag tänkte på hur tråkigt mitt liv var. Inget äventyr, ingen bortkommen familjemedlem bara jag, mamma och pappa som levde ett helt vanligt liv. Jag gick i skolan på dagarna medan mamma och pappa jobbade. Är allas liv såhär tråkiga tänkte jag.
Innan jag hann tänka klart var jag framme. Jag slängde upp dörren tog av mig mina slitna höga converse och skrek "HALLÅ!?" ingen var hemma, vad hade jag trott? Mamma jobbar sent och pappa kommer inte hem förens 4.
Jag gick in i vardagsrummet slängde mig på soffan, satte på tv:n och tog upp mobilen. Nepp inget nytt. Helt plötsligt ringde hem telefonen jag "hoppade" upp ur soffan och sprang upp för att hämta telefonen, Det var pappa. "Ja hallå de e Julie" sa jag fast jag visste at de va pappa. "Hej där sunshine" sa han och man hörde att han log. "Ehm hej, och nej nej nej kalla mig inte sunshine" sa jag och skrattade lite. "Men vad var de du ville?" fortsatte jag. "Ville bara kolla läget. Hur ärre?" sa han. Min pappa är vädigt rolig för han tror alltid att han är 25 och kan använda alla slang ord vi unga använder. " Jo de e bra men pappa jag måste lägga på mitt favorit program börjar nu." "Jaja vi hörs senare rå" *samtalet avslutades*
_______________________________________________________________________________
Hej hej! Hoppas ni gillade de. Ganska kort kapitel men de kommer bli längre i framtiden :)
Rösta gärna och dela med era vänner. Vi seees<3
