Turth or Dare - The Fooo

Kapitel två - Jag hatar henne

Nu var det bara helgen kvar och sedan skulle jag bort med klassen till det där kollot som alla i min klass verkligen snackat om nu den senaste tiden. Idag var det fredag så det innebar att jag skulle till dansskolan efter skolan. Det var bara en lektion kvar till vi fick sluta denna jobbiga skolvecka och sedan få lite ledig tid. Just nu hade vi idrott och vi hade haft fysträning, inte alls så jätte kul faktiskt. Efter ett tag så blåste vår idrottsläraren Olof i den där högljudda lilla visselpipan.

"Lyssna upp allihopa, när alla har hjälpt till att ta bort så slutar ni för idag!" Berättade Olof för oss. Självklart var alla snabba med att plocka undan alla redskapen vi har använt och gick sedan in till omklädningsrummen för att duscha och byta om till vanliga kläder.

"Usch vilken idrottslektion" stönade Miranda fram och slog sig ner på bänken och pustade ut.

"Håller med dig till hundra procent, de var en av de drygaste jag har varit med om" sa Ellen och satte sig också ner på bänken. Medan vi höll på att byta om så höll Alva och hennes lilla gäng prata om något. De fnissade och kommenterade varandra jätte mycket.

Alva är skolans diva om jag säger så, alla killar gillar henne. Kanske på grund av hennes utseende. Hon har den där "drömkroppen" alla killar gillar, långt väldigt ljust blont hår och sedan har hon för mycket smink på sig. Hennes lilla gäng består av Jasmine och Frida. Jasmine och Frida är som små hundar som följer efter henne och tycker precis som henne. Alla vill vara med Alva förutom jag, Ellen och Miranda. Alva och jag har aldrig kommit överens med varandra och kommer aldrig göra det heller. Hon hatar mig, jag hatar henne.

"Tjejer jag måste gå nu men vi ses väl på måndag?" Sa jag samtidigt jag hängde min väska på axeln.

"Japp det gör vi, vi åker ju på klassresa då" sa Ellen och log mot mig.

"Hejdå! Vi hörs kanske i helg" sade jag och vi gjorde en liten snabb gruppkram innan jag lämnade omklädningsrummet. Jag tog upp mobilen lite snabbt samtidigt jag gick hemåt. Jag bor så pass nära så jag kan gå till skolan på tio minuter. Jag skulle precis lägga ner mobilen i backfickan igen men då kände jag en liten knuff så mobilen slank från mina händer och ramlade ner med skärmen ner mot asfalten.

"Oj herregud, förlåt såg inte att du gick där!" Ursäktade en röst som jag väl kände igen. Alva.

"Mmh visst" muttrade jag fram och tog upp mobilen från asfalten. Den hade fått en stor spricka över hela skärmen. "Tack så himla mycket Alva!" Sa jag och visade skärmen för henne.

"Det var så lite så!" Sa hon och flinade lite innan hon gick iväg. Gud vad jag hatar henne, hon är ju helt sjuk i huvudet. Jag undrar varför alla killar bli så himla besatt av henne. Hon är bara en liten falsk person som försöker få hög status. När jag kom hem så höll mamma på att städa huset.

"Hej mamma" sa jag när jag klev in i huset.

"Åh hej gumman, hur var skoldagen?" Frågade hon mig och stängde av dammsugarn.

"Jo det gick väl bra!" Svarade jag henne och hängde väskan på en krock och tog av mig mina sneakers. "Mamma min mobil har fått en spricka igen!" Sa jag henne och visade min mobil.

"Inte igen, du är så himla oansvarig som inte kan knappt hålla en mobil utan att den går sönder" muttrade hon surt och suckade.

"Det var inte jag, det var Alva!" Försvarade jag mig med.

"Pauline, man skyller inte på sina kompisar för saker man har gjort!" Sa mammas med en sträng röst.

"Jag och Alva? Pfft, vi är inte vänner och kommer aldrig att bli" sade jag och gick upp för trappen. Jag vet inte varför mamma har fått för sig att jag och Alva är kompisar. Vi är inte ens lika varandra. Vår familj var som en helt vanlig familj, dock kanske vi hade lite mer pengar eftersom pappa driver ett eget företag medan mamma jobbar som åklagare. Dem tjänar ganska mycket i lön. Snabbt bytte jag om till ett par träningskläder och satte upp mitt hår i en hög hästvans. Efter jag så gick jag ner till köket och fyllde på min vattenflaska.