{Kommer inte handla så mycket om Marcus & Martinus senare i boken!}
-
Emma Smith, en tuff 17 åring som oftast inte är rädd för något, förutom spindlar men det är det ingen förutom hennes familj och närmaste vänner som vet, så berätta det inte för nå...
William stänger hennes ögonlock och lutar sedan sin panna mot Melanies medan han gråter hysteriskt men jag förstår honom. Om det var Emma som låg där hade jag varit helt jävla krossad.
En tår rinner nerför min kind, Melanie var som en syster för mig. Systern jag aldrig fick.
Plötsligt hörs ett högt ljud, som om ett vapen avfyras och i ren reflex vänder jag mitt huvud mot kökets ingång där ljudet kommit ifrån. Genast släpper jag Emma och skyndar mig mot köket med pistolen i högsta hugg, gänget beordrar jag att stanna kvar.
Först ser jag inget men när jag går runt köksön ser jag en välkänd kille ligga helt blodig på golvet. Synen skrämmer mig en aning och jag lägger mina händer för min mun. "That bustard tried to kille this little boy's mother" Yttrar någon med avsky och sorg i rösten bredvid mig. Skrämt hoppar jag till och kollar mot personen. Liam. "Omg, i thougt it was you on the floor for a second!" Säger jag och kramar om honom. "Hey, easy" Utbrister han snabbt och det är då jag får syn på den lilla bebisen i hans famn. "But, I'm not that ugly" Fortsätter han och slänger med huvudet. Jag skrattar till åt hans yttrande, att man ens kan skratta i en sån här situation, men jag antar att den gamla Liam är tillbaka iallafall. "What gender is it?" Frågar jag och kollar ner på den lilla bebisen. "Like I said, It's a boy, or maybe I didn't tell you that.., but anyways, look! He have Williams potato nose" Jag fnissar till åt hans mening och torkar några tårar från mina ögon, han är väldigt lik sin mamma men har ändå vissa detaljer som sin far, som Williams näsa till exempel. "His name is Hunter Parker, Melanie did choose it" Säger han och ler lite. "How's she btw?" Frågar han försiktigt. "Ehm.. she's dead" Genast sjunker hans leende och tårar fyller hans ögon. "Oh.. well, let the crying baby meet his father" Säger Liam och börjar gå mot vardagsrummet i tystnad med mig hack i häl. När vi kommer in dit står hela gänget runt Melanie, tysta. "Hey guys" Yttrar Liam och William vänder sig mot oss direkt. "Omg, my little baby" Snyftar han fram och springer fram till oss. "Melanie wanted him to be called Hunter Parker" Säger Liam till William medan han ger Hunter till sin pappa. "Hey my little baby boy" Säger William med ett leende på läpparna men jag kan ändå se sorgen i hans ögon. "Thanks for protecting him Liam" Säger William och ler svagt mot Liam. "Nothing to Thanks for, and ehm.. i'm so sorry for you'r lost, we wasn't prepared when Martinus came. Btw, he's dead now" Svarar Liam och går mot Melanie. Jag går då mot Emma som gråter i Josh's famn. När Josh får syn på mig lättar han på greppet runt Emma och genast tar jag tag runt hennes midja, jag snurrar henne så hon står med ansiktet mot mig. Hennes ögon är rödsprängda medan hennes underläpp darrar. Jag lutar mig fram och kysser henne mjukt och försiktigt. Hon besvarar den och hennes snyftningar avtar för en stund. När vi drar ifrån lutar jag min panna mot hennes. "Jag är glad att du är okej" Viskar jag åt henne och hon nickar försiktigt. "Och jag är hundra gånger gladare att du är vid liv m..men Melanie" Jag avbryter henne genast genom att lägga mitt pekfinger på hennes läppar. Jag drar in henne i en kram innan jag går fram till Diego som verkar blivit skjuten i axeln från tidigare. "Hur går det?" Frågar jag honom och kollar honom i ögonen. "Jo men det är helt okej, det är bara ett köttsår" Säger han och ler lite. Jag nickar och går då vidare mot Liam. "Are you okay? And Thanks for everything, i forgive you because i know how much you love your sister" Frågar jag då han har begravt sitt ansikte i sina händer. Han nickar och kollar upp men hans blick fastnar på något bakom mig. Hans ögon spärras upp och han ställer sig snabbt upp på fötter. "Emma beware!" Skriker Liam och springer mot henne. Jag vänder mig förvirrat om och ser då Martinus som har sin pistol riktad mot Emma redo att trycka på avtryckaren. *Pang* Ett ljust skrik skär i mina öron medan blod sprider sig på golvet. Jag drar fram mitt vapen och skjuter Martinus rakt i huvudet vilket får honom att stappla bakåt innan han faller livlöst till marken. Jag vänder mig mot Emma som kollar på mig med tårar i ögonen. "Nej snälla nej, låt det här vara en dröm" ———— **** ———— Vem tror ni dog/dör? Emma eller Liam? Shit, det här låter så hemskt.... Känner mig hemsk. Förlåt alla..
Oops! This image does not follow our content guidelines. To continue publishing, please remove it or upload a different image.
