2

404 10 0
                                    

Ivar 22.24
"Vem är du?"

Ivars sms fick en osäkerhet att skölja över Leo, han var inte längre modig, han hade ingen aning om vad han skulle svara, för samtidigt som han ville ha någon att berätta för så kändes det fel, så att stirra ut genom det lagom stora fönstret blev hans lösning. Granskandes himlen, moln för moln, nyans för nyans. Efter exakt fjorton minuter och trettiosju sekunder svarade han något tafatt.

Le? 22.38
"Ingen speciell"

Pojken vid namn Leopold Wahlbeck log smått åt det ospecificerade svaret, det kanske är skönt att skriva med någon som inte har en aning om vem man är och hur man ser ut, någon som bara går efter personligheten. Men trots sina egna försök att intala sig att Ivar inte var någon ytlig snubbe visste han långt inom sig, nästan lika djup inne som något mörkt och brutalt gömde sig, något som tog ut sin vrede genom hans fantasi, fick den att bli brutalt realistisk och verklig. Att Ivar antagligen var extremt ytligt.

Ivar 22.39
"Berätta något"

Berätta vadå? Sextonåringen Leo rättar upp sin kropp från den liggande positionen och sätter sig rak i ryggen, likt en armésoldat, han försöker komma på något som inte avslöjar vem han är eller hur han ser ut. En låt kanske? En låt som hundratusen om inte miljoner gillade? Det skulle göra Ivar fundersam hoppades Leopold Wahlbeck på.

Le? 22.51
"Min favoritlåt är 'Broken smille' av Lil Peep"

Han ler vid tanken på låten, den som så många gånger jagat bort hans hemska fantasi, hur endast några simpla rader och ackord samt en hostning kunde få allt att vända. Det skulle antagligen alltid vara en stor fråga för Leo men så länge försökte han leva vidare, inte fastna i sina tankar eller i sin fantasi, samma fantasi som skulle kunna utrymma en hel skola. Få huden på ungdomarnas hud att knottras, få dem att för sitt inre se något, något som knappt ens kan beskrivas för att det är så vidrigt. Den skräck som gömmer sig längst inne i varje människa har Leopold en förmåga att locka ut.

Ivar 22.54
"Okej, varför är det viktigt?"

Den irrelevanta frågan får honom att släppa ut ett lågt skratt, den låten hindrar Leopold Wahlbecks fantasi från att uträtta hemska saker, saker som Ivar knappt ens kan föreställa sig. Hans blick vandrar snart iväg, möt de gåtfulla molnen, han granskar dess form och skuggorna de kastar över den gulgröna gräsmattan med små tusenskönor slumpmässigt utplacerade. Några hade sedan en månad blommat över, men det var någonting med formen på de små liven som fick Leo att finna en ro han sällan fann. Precis när han skulle kunna sväva iväg mot de oskuldsfulla molnen väcker något honom, han har glömt svara på Ivars fråga, eller fråga och fråga. Det var snarare ett konstaterande med ett frågetecken, men trots det väckte killen vid namn Ivar hans uppmärksamhet. Hur är han i verkligheten?

Le? 23.13
"Du bad mig berätta något"
"Berätta något om dig då"

Ivar 23.16
"Jag är snygg"

Svaret Leopold får är inte speciellt chockerande, han hade med lilltån kunnat räkna ut att Ivar skulle skriva något sånt igen. En varelse som sedan en lång tid bosatt sig i Leopold Wahlbecks fantasi vill inget annat än att skriva något vresigt tillbaks, något som Leo snabbt försöker skjuta ur tankarna. Samma varelse vill även kasta något hemsk över den personen som besvarar och ibland sänder Leo ett par sms.

Le? 23.29
"Skämtar du eller?"
"Du har redan nämt det"

Ivar 23.30
"Jag är 00:a"
"Och jävligt snygg"

Han suckar, kan killen aldrig sluta skryta? Den lilla, tillsynes harmlösa varelsen kämpar hårt för att få sin tid i rampljuset, något Leo snabbt försöker avbryta, han kan se för sitt inre hur en ganska normal men något dryg tonåring sitter framför en mobil. Något rör sig i tonårskillens synfält, något som han totalt ignorerar. Återigen en snabbt rörelse, som denna gång får killen att se upp, mötas av ett tjock och icke genomskärande mörker. Ett ljud, ett väldigt svagt ljud hörs från nedervåningen, får killens puls att höjas långsamt men betydligt. Ögonen spärrad upp när han tycker sig skymta en rörelse i det djupa mörkret. Ofrivilligt börjar huden på överarmarna knottras till ett osammanhängande mönster. Är något i utkanten? Frågar killen sig själv trots att han vet att det inte finns något där, är vad han tror. Han tror att det bara var inbillning, att golvet framför honom endas knarrade i hans fantasi. Men så är fallet inte. Åter ett knarrande från det mörkt oljade ekgolvet får tonårskillens puls upp till tvåhundratjugo. Hjärtat bankar vilt i bröstkorgen som om det försöker hamra sig ut, ögonen är vilt uppspärrade, som i ett försök att se igenom det ogenomträngliga mörkret, någonstans där försöker Leopold Wahlbeck få stopp på sin kreativitet och väljer att besvara Ivars sms.

Le? 23.42
"Gubbe"
"Sluta flexa, du har redan nämt att du är snygg 294384 gånger"

Ivar 23.45
"Jag måste ju försäkra mig om att det går in i ditt huvud"

Pojken vid namn Leo suckar lätt åt denne Ivars extrema självförtroende, du sa att han inte var ytlig huh? Frågar han sig själv och suckar återigen, knappar in ett obetydligt svar.

Le? 23.56
"Jag tror jag har fattat nu"

Ivar 23.57
"Bra"

Le? 01.14
"Godnatt"

Han var egentligen inte speciellt trött, han satt ofta upp långt in på småtimmarna, men han hade ingen lust att skriva med Ivar längre, han irriterade honom.

Ivar 01.17
"Eh ursäkta?"
"Godmorgon"

Godmorgon.
Fick inte till samma känsla i dehär kapitlet, har skrivit om 2425 gånger så det här får duga. Dock blev mitten ganska bra, Stephen King watch out. Grejen är den att jag har kommit en bit in i storyn (för att vara exakt 32 kapitel som inte är postade) och har då bara skrivit själva sms konversationerna. Suck. Varför kom jag inte på den här "twisten" tidigare? Jag vet inte. Det är väl något mellan mig, deppig musik och mörka badrum som triggar igång mina creepypasta skills som inte existerar. För egentligen skulle det bara vara sms kapitel, men sen dagen innan jag skulle posta satt jag i mitt badrum och lyssnade på någon ospecificerad låt av Peep och kom på att jag skulle leka Stephen King, går det bra? Nej det skulle jag inte säga.

Hellboy - GrullerOpowieści tętniące życiem. Odkryj je teraz