Hellboy - Gruller

15

Sedan läkarbesöket hade han inte kunnat se klart, allting var grumligt och det enda som ekade i hans huvud var ordet Schizofreni, och diagnosen för den delen, hur mycket han än velat förneka det så är det en diagnos, eller snarare en sjukdom, påminner hans huvud honom om. Oavsett hur mycket böcker han begraver huvudet i, eller hur många konversationer han delat med Robin så ringer det fortfarande i hans bakhuvud, händer det här verkligen?  Frågar han sig själv gång på gång när han står och pratar med Robin, bara väntar på att ett tecken på psykos ska visa sig, för ingen har någonsin visat ett sånt stort intresse för Leo. Men det är inte bara det som bekymrar honom, känslan av att något är fruktansvärt förföljer honom, vart allt mörkret som tidigare stått som en gloria kring hans huvud är som bortblåst, och han har sovit minst tre eller fyra timmar varje natt i en veckas tid nu, och det oroar honom, på riktigt. 

Dagarna segar sig fram för Leopold Wahlbeck, med oron gnagandes ständigt i bakhuvudet och en pladdrande Robin vis sin sida så fort han inte har lektion är påfrestande, speciellt när man har ett klent psyke redan funderar han och stirrar upp mot klockan för några sekunder, och för de där sekunderna känner han sig nästan normal, som om han går till skolan, hänger med kompisar och snackar om den där dösnygga killen i trean. Men när ärren återigen börjar klia påminns han om sin roll i livet, han är längst ner i näringskedjan, ingen förutom Robin verkar vilja umgås med honom, även om hälsningarna blivit allt fler desto fler gånger folk ser honom med Robin, som förövrigt är en utav de coola kidsen, han äger skolan tillsammans med Ivar och en kort kille som Leo aldrig lyckas komma ihåg namnet på. 
"Tjena" Robins röst suger tillbaka honom till verkligheten, på något vis verkar han förstå varför Leopold verkat så instängd i sig själv under den senaste veckan, men samtidigt, har man inte all rätt till att göra det när man fått en diagnos som är brutal? 

"Är det lungt?" Robin vet att hans röst darrar lätt, som om han vore rädd för att Leo skulle gå sönder så fort man rör vid honom, men något med den spinkiga pojken mittemot honom får honom att dra efter andan, även om han vet att Leo är totalt ofarlig. 
"Jag är okej" svaret är lågt, visst Robin kan förstå om han är frånvarande efter det som hänt veckan dessförinnan, men snart måste han rycka upp sig om inte de toppbetyg han hört rykten om från Ivar ska gå i stöpet. Men så snart han känner en kall hand krampa kring sin handled vet han att Leo ljög. 

Verkligheten luddar ihop sig framför den sextonåriga Leopold Wahlbeck, tussar ihop sig till små fluffiga moln och börjar sakta sväva i väg, och lämnar honom ensam och kall, febrilt försöker han att inte falla ner mot den bottenlösa avgrunden genom att febrilt krama kring Robins heta underarm. Leo är inte dum, han vet att det bara var en fråga om tid innan verkligheten skulle komma ikapp honom
"Fan Leo, fan fan fan" Robins långa haranger börjar ringa i öronen, världen tycks klumpa ihop sig ännu tydligare och greppet kring sin väns heta arm lossar sakta men säkert. 
"Kan du typ bara hämta skolsköterskan?" Robins röst är desperat, men Leopold vet att skolsköterskan inte kommer kunna göra något åt hans tillstånd, världen har nyss försvunnit under hans fötter och känslan av att falla kastar honom tillbaka till månaderna hos Kvinnan, bara minnena får gåshuden att flyga över hans klädda armar, hans puls är sedan länge utom kontroll och närmar sig säkert 250 slag på minut för varenda sekund som går. 
"Hör du mig ens?" hans gälla röst är desperat, men Leo sluter bara ögonen, väntar på att världen ska glida honom genom fingrarna, något som hänt så många gånger tidigare, så många gånger tidigare som han krupit ihop till ett liten ägg i sin säng, väntat på att smärtan ska gå över, väntat på sitt slut, men det kommer aldrig, på något vis lyckas han alltid överleva, och det är det värsta av allt. 

'Bytte omslag här med, och det här är det första jag skrivit sen i söndags, och om allting går som det ska kommer den texten finnas tillgänglig här på wattpad om två år (!?), men antagligen går det åt helvete som vanligt.