Jag. En ätbar munk. På ett tåg. Av godis. Påväg till grönalund?
Det var så det började. Det så början var till min semester i April började 2039. Tiden då vi, som tidigare bara fans för sockret, äntligen hade ett liv som hade en större mening än att mätta magar och se goda ut. Vi hade äntligen makt. Makt att förändra.
Det hade gjort test, många test, super många test. Så många av oss hade dött. Lika många hade blivit friterade och fått se världen som de aldrig bad om. Så att de senare bara kunde dö. För testen...
Men som tur fanns inte jag då. Jag friterades just när man hade lyckats. Och nu är jag här med ett chip i min gärna. Bokstavligen ett chips. Av potatis. Min vän potatis. Men om det är det som krävs för att få ett liv där man får ha åsikter och möjligheter och chanser utan hinder och högre makter som trycker ner en själv. Ner i magen.
