"Kan du hämta posten?" skriker mamma när jag kommer in i det kaosiga vardagsrummet. Hon sticker ut huvudet ur dörrkarmen "jag måste sova, så öppna dem och släng de onödiga" hennes röst är svag och skrovlig "okej, men klockan är ju bara fem?" hon vänder på klacken och vinglar fram till sovrummet "godnatt!" och så slänger hon igen dörren. Jag ställer mig på insidan av dörren och kollar ut i nyckelhålet, ingen där. Snabbt öppnar jag dörren och rycker åt mig posten och snabbt in igen. Vill inte att grannarna ser mig, dem har säkert något att klaga på. Mamma sticker ut huvudet ur dörren, "kan du gå och handla?" "mm visst" hon ler inte ens utan drämmer bara igen dörren och lägger sig igen. Snabbt går jag till köket och rycker åt mig mammas kort, kortet som nästan aldrig används utan när alkoholen är slut. Konstigt nog klara hon av att jobba och hon lever ett normalt liv, förutom att vi aldrig gör något pga att hon mår "dåligt" så han sitter alltid hemma
Jag kollar på flingorna som står framför näsan på mig, "hjälp?" en ung man ställer sig framför mig. "Ehm nej jag tror inte det... Nej det är bra tack" han ler "säg till om det är något. Jag drar åt mig flingorna och slänger dem i korgen, det var nog det sista. Jag ställer mig i den högra kassan där mannen står "är det färdig shoppat?" jag kollar på honom med en tveksam blick "mm, kan jag få kvittot tack?" han håller upp handen "vänta lite bah... Så!" han sträcker fram kvittot och en liten röd post-it lapp. "ehm tack?" mannen ler och vinkar "ha en fortsatt trevlig kväll" mm visst en trevlig kväll, ensam i ett hus fullt av tomma glasflaskor över borden och i soffan. Hela vägen hem tänker jag på honom, han var ju rätt söt. Jag kollar på lappen han gav mig, ett nummer. Förmodligen hans telefonnummer. Jag blir generad, tänk om han faktiskt tycker om mig?
Jag slänger kassarna på bordet och kastar mig i soffan, jag pillar med lappen. Jag dra upp min mobil ur fickan och knappar in numret, borde jag ringa? Snabbt skickar jag iväg ett sms, han svarar direkt. "Tjena babe!" jag kollar skeptiskt på smset men han var ju snygg "hej..." det tar bara en sekund innan han svarat "mötas? parken? imorgon kl 19?" "mm visst" svara jag "😇".
Jag sätter mig på sängen, tänk om han inte är den som han verkar va? fast han jobbar ju på mataffären och dem kan väl inte anställa vem som helst, eller? mamma snarkar och Hans vrider och vänder på sig så att det hörs ända in i mitt rum. Jag släcker lampan ovanför mig och lägger ned mobilen. Men snabbt tänder jag lampan igen för att någon knackar på dörren, snabbt drar jag upp mobilen och kollar dörrkameran, en lång man, Han kollar inte upp, han bara står där.
