Lycklig, kär och förkrossad

Kapitel 9

HEEEJ!!!! Ja jag vet att det har varit ett tag sen...men jag har tänkt att börja skriva igen.👏👏👏👏👏

Detta kapitel kanske kommer bli lite konstigt, eftersom ja, jag skrev för ett tag sen. Så...här är kapitel 10❤️

------

De kalla händerna om mina armar drog mig runt huset, antagligen. Helvete.

''Om du inte rör på dig så mycket, skadar vi dig inte!'' röt ena killen fram. Jag försökte skrika, men eftersom han höll ena handen för min mun var det omöjligt.

''Gå tillbaka och hämta killen, så sticker vi!'' Sa en välbekant röst. Sebastian. Vafan gör han egentligen?

''SEBASTIAN?'' skrek jag när den andra killen lagt ner mig på marken och gått. ''Tjena snygging!'' log han och drog av påsen från mitt ansikte.

''Låt mig va!'' Jag försökte låta stark, men eftersom att Sebastian stod ovanför med blicken som kan döda folk, var det svårare än jag trodde.

''Låta dig va? Melissa, jag älskar fan dig! Och jag har sagt det förut...'' Hans röst blev svagare och svagare för varje bokstav han uttalade. ''Varje gång jag ser dig och Troy tillsammans blir jag för i helvete spyfärdig!''

Sebastians kompis kom springandes med Troy över axeln. Jävlar va stor han va...

''Kom så sticker vi innan de ser!'' Hans blick sjönk ner till mig. ''Vafan hon har ju inte påsen på huvet! HON SER!'' skrek han.

Hans mun är visst större än hans hjärna...

''Käften Klumpen!'' röt Sebastian åt 'Klumpen'. Han nickade med ögon fästa på mig.

''Vi måste skynda oss!'' Sebastian lyfte snabbt upp mig och bar mig bort till en motorcykel med släp. ''Ska ni seriöst köra på den grejen?'' rös jag till av tanken då jag sa det.

Sebastian och Klumpen slängde upp mig och Troy på släpet. De drog över ett stort 'plast täcke' och skrattade lågt.

Motorn startade och de körde iväg.

*

Sebastian och Klumpen hade dragigt upp oss i typ en träkoja och just nu ligger jag ovanpå den medvetslösa Troy.

''Asså för i helvete Sebastian! Vad gör du?'' huttrade jag fram mellan tårarna. Kojan var rätt så ihålig. Ingen dörr, inga fönster och plankorna kojan var byggd av var bara otroligt ihåliga.

''Inget speciellt...''log han och gick sakta fram mot mig på huk. Under mig hördes stön, Troy.

''TROY?'' skrek jag. ''Åhh..! Helvete Klumpen! Kunde du inte slagit ihjäl honom istället?'' röt Sebastian mot Klumpen som satt en liten bit ifrån oss och vässade en penna.

Klumpen tittade upp från sitt vässande och log som en kyckling.

''Vad du än gör Sebastian...? Låt Melissa gå. Om du vill bråka, gå på någon isåfall i din storlek...'' viskade Troy tyst.

Jag tittade snabbt ner på Troy oroligt. Vad gör han? ''Vad gö..-'' mer hann jag inte innan Sebastian öppnade truten.

''Visst. Fan vad jag vi flå dig Troy!''

------

Vill bara säga TAAAACK!!!!❤️❤️❤️❤️ för 1K (1 tusen) läsare❤️❤️ ni betyder allt för mig! Och förlåt för kort kapitel😂❤️ kände bara att jag ville få ut något.👏❤️

-L