Ungdomshem>>Gruller

11. Borta?

~Gray~

Det hade gått en vecka sen Teo kom hit. Varje dag runt tolvtiden kom några väktare och hämta honom. Han bruka vara borta i ungefär två timmar och vägrade att prata om det när han kom tillbaks. Jag antar att dem försökt tvinga honom att äta, men Teo var fortfarande lika mager. Jag hade blivit kallad till ett möte med Linda som var föreståndare för ungdomshemmet. Just nu satt jag i väntrummet utanför hennes kontor. Ivar hade sagt att alla blev kallade till ett möte när dem varit där en månad så jag skulle inte oroa mig. Även efter Ivars försäkringar om att inget kommer hända kunde jag inte låta bli att oroa mig. Efter en kvart kom en kille jag tror heter Hugo ut ur Lindas kontor. Han gav mig en uppmuntrande blick innan han gick. Jag gick in hos Linda och stängde dörren efter mig. Linda log mot mig när jag kom in, jag gav henne ett fejkat leende och satte mig ner framför hennes skrivbord.

"Hej Leo." Jag svarade inte och hon fortsatte."Hur tycker du att de funkar att bo här?" 

"Bra antar jag." Mumla jag till svar.

"Och hur har de gått med ditt självskadebeteende?" Frågan gjorde mig orolig. Visste dem att jag skärt mig? Hade Teo skvallrat.

"Det har gått bra." Svarade jag, återigen mumlande. Linda luta sig fram och fråga:

"Får jag se dina handleder!" Jag stelnade till. Nej hon får inte se mina handleder. Jag skaka bara på huvudet och titta bort. Istället tog hon då tag i min handled, vilket gjorde ganska ont då jag skar mig precis innan jag kom hit. Hon drog upp min tröjärm och såklart så såg hon såren. Hon släppte in arm, kolla besviket på mig och skrev ner något på pappret framför henne.

"Kan jag gå nu?" Fråga jag irritera, de enda jag ville gör var att gå och vara med min vänner och med Ivar.

"Egentligen ville jag-" Men längre hann hon inte då jag reste mig upp och gick. Jag ville bara därifrån. Upp på vårt rum, ut på gården, ner i sjön eller vart som helst. Bara jag slapp en massa jobbiga frågor. Jag råka gå in i någon men jag brydde mig inte om att stanna för att be om ursäkt. Personen jag gick in i skrek något efter mig men jag gick bara vidare. När jag gått upp för trappan kände jag hur någon tog tag i mig. Jag försökte slita mig loss men personen höll ett stadigt grep runt mig.

"Leo ta det lugnt." Jag kände igen den rösten, det var Ivar. Jag slutade kämpa och kollade upp på honom. Hans han fördes upp till min kind och torka bort tårar jag inte ens visste att jag hade där.

"F-förlåt" Snyfta jag fram i hans famn.

"För vadå?" Frågade han oförstående. Jag svara inte utan drog bara upp min tröjärm lite men tillräckligt mycket för att han skulle se. Hans grep om mig försvann, likaså gjorde han. Helt plötsligt stod jag där helt ensam. Jag torka tårarna men dem ersattes fort av nya. Fast den var inte för att Linda kommit på mig, dem var för att Ivar lämnat mig. Jag gick in på vårt rum där Robin och Teo var. Dem satt tillsammans på Teos säng och pratade. Dem tystnade när jag kom in och kollade oroligt på mig.

"Är allt bra?" Frågade Teo försiktigt. Jag mumla något ohörbart till svar och föll ihop på sängen. 

"Leo vad hände?" Fråga Robin men jag svara inte. Under resten av dagen försökte dem få mig att prata men jag sa inget, så tillslut gav dem upp. Ivar kom inte tillbaks på hela dagen, vilket gjorde mig orolig. Jag hörde Robin  och Teo prata om mig när dem trodde jag sov. Dem försökte komma på vad som hänt, men det gick inte så bra. Ivar hade inte kommit tillbaks när det var dags att låsa rummet. Jag lotsades fortfarande sova medans Robin och Teo blev utfrågade. Dem visste ju inte vad som hänt med Ivar eller var han tagit vägen. Dem låste dörren och Robin och Teo fortsatte sin konversation. Efter ett tag hörde jag hur någon av dem gick mot min säng. 

"Leo du behöver inte berätta vad som hände men de vore hjälpsamt." De var Teo som sa de. Jag svara inte utan fortsatte lotsas sova.

"Teo han sover säkert kom och lägg dig istället." Hörde jag Robin säga trött från andra sidan av rummet. 

"Jag försökte iallafall." Sucka Teo och gick tillbaks till hans säng. Jag hörde aldrig Robin gå tillbaks till hans säng. Antingen så sov han hos Teo eller så gick han väldigt tyst. Vad det än var tänkte jag inte så mycket på det, jag var mest orolig för var Ivar var.

~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~

Jag fick lära mig idag vad semikolon ; gör och varför vissa tatuerar in det. Sen så vill jag bara pointera hur gay dessa två individer är.

//J