Emmas perspektiv:
Tårarna rann nerför kinderna när jag gick ner mot parkeringen. Men jag kom inte så långt tills jag hörde Bella och Clara ropa på mig. Jag snurrade runt och såg dom komma gåendes mot mig med oroliga ansiktsuttryck.
"Hej" sa Bella lite försiktigt. Clara omfamnade mig i en kram.
"Tänk inte mer på det" sa hon när hon hade släppt.
"Såg ni?" frågade jag lite oroligt. Tänk om alla hade sett... och hört?!
Flashback:
Vi hade äntligen slutat efter en sjukt lång och tråkig SO lektion. Jag skulle träffa Oscar, finally (!), efter nästan en och en halv vecka utan att ens ha snackat honom. Han hade varit så upptagen med sitt band, The Fooo, som snart skulle ha konsert tydligen.
Jag satte mig på en bänk utanför skolan. Jag tog upp mobilen ur fickan och gick in på Instagram. Medans jag scrollade igenom alla bilder såg jag hur någon satte sig ner brevid mig.
"Emma, förlåt. Det var inte meningen att det skulle bli som det blev men om du bara ger mig en till chans så lovar jag att aldrig göra dig illa igen på något sätt. Jag lovar!"
Jag kollade upp och fick se Max sitta till vänster om mig.
Jag suckade lite lätt, vände mig mot honom och rätade på ryggen.
"Nej! Du har redan fått alla dina chanser." sa jag lugnt.
Han tittade ner i marken.
"Men kan du förlåta mig?" frågade han.
"Jag vet inte... du sårade mig rejält!"
"Jag vet... förlåt."
Han vände sina gröna ögon mot mig.
"Men om jag bara får en till chans så jag kan få visa hur mycket jag verkligen älskar dig!" han tittade mig i ögonen nu.
Jag suckade till igen.
"Nej det hade du kunnat göra när vi va tillsammans, men det kanske var jag som missförstod när du gick och hade med Moa. Det kanske var så du visade hur mycket du älskar mig!" Jag kände hur det började bränna bakom ögonlocken.
Jag kan inte gråta framför honom! Jag ställde mig upp och tog min väska för att gå där ifrån när jag kände en hand om min arm som vände mig om.
"Emma, det var dumt av mig att göra så. Moa betyder inget för mig, jag var full efter Marcus fest och tänkte mig inte för. Jag är så ledsen Emma men jag älskar verkligen dig. Jag ska aldrig göra något sånt igen, jag lovar!"
Jag kunde inte hålla tårarna inne längre, nu rann de längs mina kinder.
Max tog upp sin tumme och torkade bort några tårar. Han lade sin andra hand på min midja och drog mig närmare honom. Han kollade in i mina ögon och kysste mig. I början kysste jag tillbaka, sen mindes jag vad han hade gjort mot mig. Jag puttade bort honom.
"Nej, du har fått alla dina chanser redan" var det enda jag sa innan jag gick ner till parkeringen för att vänta där istället på Oscar.
Oscars perspektiv:
Jag satt på moppen och var äntligen på väg till Emma. Jag hade inte sett henne på nästan en och en halv vecka. Jag, Felix, Ogge och Omar har tränat som galningar inför #FoooVertigo. Vi vill ju att allt ska bli så bra som möjligt men idag sa Daff att vi kunde ta ledigt. Så jag ska träffa Emma. Jag kom på mig själv med att sitta och le. Jag måste se ut som en idiot till tonåring som sitter på en moppe och ler för sig själv. Men jag kan bara inte sluta le när jag tänker på henne! Hon är så fin och så rolig, snäll och ja bara så underbar. Men vänta... det är Emma jag pratar om, vi är kompisar var det en röst inom mig som sa. Men jag vill inte att vi bara ska vara kompisar. Jag måste prata med henne. Och det är nu innan mitt huvud sprängs av alla olika tankar.
