Jag kan inte sluta gråta. Tårarna bara forsar ner för mina kinder. Hur kunde han? Vi har varit tillsammans i tre månader och han är otrogen?! Jag ligger på min säng och gråter med ansiktet i kudden. Jag bryr mig inte om alla missade samtal och sms jag får, jag orkar inte med det nu. Det knackar på dörren och Isabelle kommer in. Isabelle är min bästa vän jag brukar kalla hon för Issa.
- Hur mår du? Frågar hon försiktigt.
- Ja, förutom att jag har gjort slut med min pojkvän, min mamma och pappa ska skilja sig och jag ska flytta till Stockholm så är nog allt lugnt. Säger jag sarkastiskt.
- Förlåt. Säger hon tyst.
- Det gör inget. Jag orkar bara inte med allt det här just nu. Säger jag.
Hon går fram till mig och sätter sig på sängkanten.
- Jag lovar att åka ner till dig varje helg! Säger hon.
- Tack! Det ända jag kommer att längta efter varje vecka. Säger jag och ler.
- Vet du vilken skola du ska gå på? Frågar hon nyfiket.
- Nej, inte än. Säger jag.
Vi sitter där och pratar om allting, om när vi var små och gick på dagis tills nu när vi går i nian.
- Jag kommer sakna dig! Säger hon sedan.
- Och jag dig! Säger jag och vi kramas länge.
- Tror du att jag kan sova över här? Frågar hon.
- Javisst. Säger jag.
- Bra! Då får jag en sista dag med min underbara BFF! Säger hon.
Vi båda små skrattar.
- Ska vi gå på stan? Frågar hon.
- Ja! Jag behöver ändå nya kläder. Säger jag och går fram till mitt smink bord och fixar till mascaran som hade runnit. Vi går ner för trappen och ut till hallen.
- HEJDÅ MAMMA! Ropar jag.
- VARS SKA NI? Ropar hon tillbaka.
- TILL STAN! Ropar jag.
- OKEJ KOM TILLBAKA TILL KLOCKAN 18 FÖR DÅ ÄR DET MIDDAG!
Vi går ut ur huset och går till bussen. Vi hinner precis och kliver på, vi sätter oss ganska långt bak. Bussresan tog bara 10 minuter så vi kom in till stan vid klockan tre.
- Kom! Säger Isabelle och drar in mig på hennes favorit affär.
Vi testar många olika kläder men jag bestämmer mig för en grå mjukis tröja.
- Du och din swagiga stil. Säger hon och flinar.
Själv köper hon ett vitt linne där det står Obey.
- Du och din trendiga stil. Säger jag och vi skrattar.
Tiden går fort och klockan är redan 17.40.
- Kom bussen går om fem minuter. Säger jag och vi små joggar till bussen.
När vi kommer in så har mamma redan dukat på bordet. Där sitter mamma, pappa och min storebror Jesper.
- Joo... Vi har pratat lite om resan imorgon. Säger mamma.
YOU ARE READING
#sorrynotsorry
Fanfictiond/n är en vanlig tonåring med en vanlig storebror och en vanlig familj. Hennes föräldrar skiljer sig och hon, hennes storebror Jesper och hennes mamma flyttar till Stockholm. När hon väl är där så möter hon ett par bekanta ögon.
