Don't hurt yourself

Kapitel 1 - stockholm

Jag hade precis kommit fram till Stockholm när jag checkade in på hotellet jag skulle va på under dom senaste dagarna. Jag och mina bästa vänner ska på roadtrips konsert om 2 dagar. Jag kan inte ens fatta att det ska hända. Plus att jag får göra det med Flisa och Moa. Dom bästa vännerna som existerar på denna jord. Jag gick upp till mitt rum innan jag började packa upp väskan. Jag hörde hur det plingade till i mobilen. Jag tog upp den och kollade på skärmen

Flisa❤️
Hej. Är du vid hotellet nu?❤️

Jag
Ja ❤️ ska bli kul att träffa er ❤️

Flisa❤️
Ska bli kul att träffa dig med❤️ syns imorn ❤️

Jag la ifrån mig mobilen men då plingade det igen. Jag log medans jag tog upp mobilen ännu en gång men det ändrades kanske snabbt. Inte igen.

Unknown
Du borde ta livet av dig

Unknown
Ta överdos eller något

Unknown
Fetto

Unknown
Skär sönder dina armar mer

Jag bara la ifrån mig mobilen medans en tår rann ner för min kind. Detta har hållit på i snart 2 år nu. Jag har redan fullt av ärr på mina armar. Orden ekade i mitt huvud medans jag fortsatte packa upp. Dom kanske har rätt. När jag va klar började jag bara gråta ännu mer. Jag började tänka på dåligare och dåligare saker hela tiden. Jag försökte tänka på flisa och Moa och även roadtrip men det va som min hjärna puttade bort det. Det började göra ont i hjärtat. Jag måste försöka ersätta smärtan på något sätt. Jag drog ner mina byxor så man såg mina lår där jag inte hade några ärr innan jag tog närmsta rakblad och drog ärr efter ärr efter ärr. Jag slutade inte försen allt va fullt med blod. Jag gick in i duschen och lät vattnet tvätta bort blodet samtidigt som det sved. Jag grät igen. Jag är ett stort misslyckande

Nästa dag

Jag vaknade av alarmet som jag hade ställt på 11 för att jag skulle ner och möta Moa och Flisa vid receptionen. När jag kom ner såg jag två tjejer som stod vid porten och kollade runt omkring. Jag kände igen dom direkt. Jag sprang fram och kramade dom och dom kramade tillbaka. Jag kände hur deras ben nuddade mina lår och det gjorde ont men jag kunde inte säga något. Dom vet inte om allt det här.

Jag: jag är så glad att jag äntligen får träffa er

Moa: vi är glada att få träffa dig med

Flisa: kom igen så checkar vi in

Dom checkade in innan vi gick upp till rummen. Flisa hade sitt rum bredvid mig och Moa hade bredvid flisa. Efter dom hade lämnat sina väskor på rummen bestämde vi oss för att gå och shoppa lite.

Några timmar senare

När vi va påväg tillbaka till hotellet började orden komma tillbaka till mitt huvud igen. Dom ekade och upprepades gång på gång på gång. Jag kände mig lite deppig. Jag orkar inte må såhär längre.

Flisa: Emilia?

Jag: aa?

Flisa: är du okej?

Jag: ja absolut

Jag fake log och hon log tillbaka. Jag brukar säga att jag är okej för ingen ska oroa sig. När vi kom tillbaka upp till rummen igen kramades vi innan vi skildes åt och gick in på våra rum. Jag låste dörren innan jag började gråta igen. Jag har bara en sån lust att bara avsluta allt. Visst jag ska på roadtrip konsert imorn men jag orkar inte må såhär. Alla ord är i mitt huvud hela tiden och jag vill bara att dom ska försvinna men dom kommer aldrig det. Jag kollade på pillerna som låg på mitt nattygsbord. Jag tog dom i handen och kollade på dom innan jag hällde massa i handen. Jag gick in och tog ett glas vatten medans jag kollade på pillerna igen. Alla dom som låg i min hand. Jag kan avsluta det här och nu. Jag la in dom i munnen och svalde allt med vatten. Jag kände hur jag började bli yr så jag fall mot marken och piller burken åkte från min hand. Medans jag låg på det kalla badrumsgolvet hörde jag hur dom bankade på dörren och ropade mitt namn. När dom väl kom in såg jag hur Flisa satte sig bredvid mig och grät och det sista jag hörde va "stanna hos mig"

2 dagar senare

Jag öppnade ögonen och kollade runt omkring. Jag kollade på alla maskiner och droppet som hängde ovanför mig. Fan jag överlevde. Jag kollade åt sidan på Flisa som satt och sov på stolen tillsammans med Moa. Jag reste på mig och kollade på dom. Dom såg helt förstörda ut. Jag va ändå lite lättad men ändå besviken över att jag överlevde. Jag lutade ryggen bakåt när jag såg att Flisa öppnade sina ögon. Hon reste sig hastigt upp när hon insåg att jag va vaken och kramade om mig och Moa gjorde detsamma snabbt efter. Jag hörde hur dom grät samtidigt

Flisa: jag trodde inte du skulle överleva

Jag: men jag är här

Moa: gör aldrig om det där igen okej

Flisa: vi älskar dig och du har så mycket värt att leva för

Jag: jag älskar er med

Efter ett tag kom en läkare in och kollade mina värden innan dom gick ut igen

Jag: hur länge har jag varit borta?

Moa: 2 dagar

Flisa: vi gick aldrig på konserten. Men jag skrev till killarna på instagram och dom svarade med att dom hoppas att du är okej snart och att dom alltid finns för dig.

Jag: jag uppskattar det

Jag log och dom log tillbaka

Flisa: lämna aldrig oss Emilia aldrig

Jag: jag lovar