Loke är tillbaka

Tillbaka i Asgård

För två dagar sedan slogs Avengers mot roboten Ultron. Många skadades och en dog. Ultron lyckades inte med att förstöra Jorden. Men han mycket med en sak. Han lyckades med att splittra Avengers. Natasha hade blivit förkrossad när Clint dog, hon sa att hon behövde "reparera" sig själv från den skadan. Hulk hade råkat krossa en byggnad i striden mot Ultron och är nu jagad av S.H.I.E.L.D. De andra hade inte klarat sig själva så det bestämde sig för att det är dags för en paus. 

Tor vandrar längs den långa korridoren med hängande huvud. Han hade vart i Asgård nu under två dar. Men han tyckte att det känns som 100. Allt gick så långsamt har tycker han. Inga nya saker att lära sig. Ingen att slås mot. Inget att göra. Barn springer alltid runt honom och vill höra en massa historier om hur livet på jorden är och när de slåss mot skurkar. Han berättar gärna om sina storslagna strider med Avengers. Men varje gång han pratar om dem känner han hur ett stor hål skapas i hjärtat. När någon frågar något om hans med Avengers fylls hålet igen. 

Nu har det vart så i två dar, men för Tor känns det som 100. Dagarna sniglar sig fram med Tor efter. Han går långsamt genom den stora korridoren full smyckad med guld statyer och gamla målningar. Många föreställer hans far Oden och när han besegrade isjättarna för 200 år sedan, men några föreställer Tor själv när han svingar mjölner. Han stannar framför en målning och inspekterar den noga. Den föreställer hans bror Loke med han själv ståendes över honom. 

Han fortsätter genom salen och ut på torget. Folk vimlar omkring med stora flaggor och pynt för att fira Odens födelsedag. Planscher med Oden sätts upp på väggar och fönster, flaggor sätts upp vid taken och mellan alla stånd hänger lyktor. Tor ställer sig på torget och kollar på alla som jobbar med pyntet. En dam kommer fram till honom och pekar mellan två stånd. Tor tar lyktorna från henne och hänger dem mellan medans den gamla damen klappar händerna. Damen ger honom en kram innan hon stapplar iväg mot en annan gubbe. Tor kollar på dem en stund innan han vänder sig om för att se Oden. 

Oden står vid mitten av torgen och ropar högt:

-Det kungliga bordet ska vara där borta! Tronen måste vara skinande ren! Grisen ska ligga i mitten inte lite till höger, inte till vänster, I MITTEN!.

-Goddagens fader. Hur går det med festligheterna? Frågar Tor och ställer sig bredvid Oden.

-Jag vet inte min son. Svarar han utan att släppa blicken från torget. Vakterna vet inte hur man ställer fram ett festligt bord, mitten!. 

-Det är väll inte så noga far. Gästerna lär inte bry sig om grisen är mer åt vänster eller höger.

-Du har nog rätt. Svarar Oden. Vakter ni behöv....

-Inkommande! skriker någon från torget.

Ett stort is klot flyger mot torget och träffar bordet i mitten. Tor sträcker ut handen och mjölner flyger rakt in i handen. Han snurrar mjölner fort och flyger upp i luften. Han kollar åt den riktningen klotet kom. Klotet kom från bifrost. Fler klot flyger mot honom med en enorm fart. Kloten kommer så nära att Tor kan känna kylan från isen. Han slår de andra kloten och flyger ner mot bifrost. Han landar och springer på den regnbågs färgade bron. Han hör skrik bakom sig, krigarna från Asgård är redo för strid. Han springer in i bifrost och ser Heimdals svärd sitta i mitten. Portalen är öppen men inget kommer ur den. Tor ser sig omkring för att leta efter Heimdal. Han går runt svärdet och ser ett par ben. Han springer fram och ser Heimdal ligga på marken med händerna längst benen. Tor springer fram och lägger sitt öra mot Heimdals mage.

-Dunk, dunk. Låter det svagt.

Tor andas ut och tar upp Heimdal på ryggen. Han går bort mot krigarna för att lämna över Heimdal. Han ställer sig mot krigarna för att lämna över Heimdal när ett blått spjut flyger ut ur portalen och rakt in i ryggen på Heimdal. Ett lågt skrik hörs innan det blir tyst och Heimdals kropp blir slapp och näst in till tyngdlös. Tor langar över Heimdal till en krigare som springer mot byn för att skaffa sjukvård. Tor höjer handen och vänder sig om för att slåss mot fienden. Ett is klot som träffar Tor rakt i magen. Han flyger bakåt och landar på bron. Ut från portalen kommer isjättar med svärd, yxor, sköldar och spjut. Krigarna från Asgård kämpar hårt och många faller från båda sidorna men ingen tar sig förbi. Tor reser sig snabbt och kallar på sin hammare. Han hoppar in mitt i striden och kastar sin hammare i marken. Han landar och slår en jätte under hakan. Han svingar hammaren, kastar den och slår med sina bara händer på isjättarna. När alla jättar antingen dött eller flytt genom portalen lyfter Tor undan svärdet och portalen stängs.  

Tor och krigarna återvänder till Asgård med höga hurrarop från invånarna. Alla invånarna hurra och lyfter upp krigarna på sina axlar. 

-Ni är våra hjältar! Hurrar någon och alla andra instämmer.

Tor känner hur han egentligen borde vara glad, att han borde vara med på festligheterna. Men en tanke håller honom från allt det. Vad var meningen med denna attack. Andra säger bara att det var för att de skulle vara mindre förberedda när de skulle vara fest, men Tor känner att det fanns en större mer invecklad anledning till dådet. När festen pågått en stund reser sig Tor från bordet och går iväg. Alla är så upptagna att ingen märker att han försvinner iväg mot fängelsehålorna. Så fort han kommer in i fängelsehålan börjar alla fångar bua och kasta sig mot "energifälten". Tor sänker huvudet och går långsamt genom korridoren. Buandet blir högre och högre ju längre han går.

-Det är ert eget fel! Skriker han till dem.

Han fortsätter till cellen längst bort där han stannar. Han suckar högt men reser inte huvudet.

-Du, du är ju en isjätte. Varför skulle de bara attackera helt slumpmässigt. Finns det inte alltid en förklaring för attackerna. 

Nät Tor inte får något svar höjer han huvudet

-Hallå? 

Han trycker sig not energifältet med kinden och inspekterar cellen noga. Inga tecken på strid. Konstaterar han snabbt. Han går runt cellen fram tillbaksidan och inspekterar väggen. En grön tygbit hänger på väggen. Tor tar upp den och konstaterar att den tillhör den han tror den tillhör. Han sträcker in handen i väggen och den går rakt igenom. Han drar snabbt ur den och springer genom korridoren, genom alla bu rop och ut genom den stora porten. Han måste varna dem, om inte svävar inte bara Midgård i fara, utan alla de nio rikerna.